Ledarinvigning!

Igår var det en stor dag, dagen då vi blev färdiga ledare! Känns sjukt, efter ett och ett halvt år är vi nu ledare. Vi hade en fin och känslosam ceremoni i kyrkan och det var svårt att hålla tårarna borta. Jag vill inte lämna vårt fina gäng, vår familj!  När ledarutbildningen började var det väldigt grupperat och stelt, folk höll sig mest till sina konfakompisar och vi vågade knappt prata med varandra. Under förra våren började ledarutbildningen på riktigt och efter varje träff hade jag lärt känna allt fler, konfagrupperna började blandads och stämning mjuknades upp. Men det var på steg två lägret jag vi verkligen kom varandra nära. Helt plötsligt blev vi som en familj. Vi grät ihop, kramades och alla fanns där för alla, vi kunde även reta upp oss på varandra, precis som en familj. De här personerna som gått ledarutbildningen g betyder så otroligt mycket för mig och min självkänsla. De har sett mig för den jag är och tagit in mig i gruppen precis som alla andra. De har gett mig styrka under svåra tider och gett mig härliga skratt, som när alla var övertrötta på våra läger och alla skrattar åt allt och inget. Jag älskar de så mycket och jag är så glad att jag fått träffat de,

Sen har vi vår fina Micke och Sebbe som jämt har sett mig utifrån mig och mina förmågor och stöttat mig i allt. Och jag kommer aldrig glömma när Micke körde min permo och krockade i allt. Jag kommer sakna de!

Att gå ledarutbildningen är det bästa jag gjort!


  • 1 625 visningar

Gillar