Be thankful

Jag har tänkt på en grej. Jag kan inte kontrollera kroppen helt, inte prata tydligt och behöver hjälp med de mesta. Men jag lever ju, och jag kan göra i princip allt jag vill bara på ett annat sätt. Allt kunde vara mycket värre. Jag kunde till exempel vara förlamad och HELT beroende av hjälp. Att behöva hjälp betyder inte att jag behöver assistent all the time. Som när jag vill vara själv med kompisar så messade jag min assistent jag behöver hjälp. Det är en sjukt stor befrielse att inte behöva ha en assistent med mig överallt, att liksom få ha ett privatliv utan de för nu när jag blivit äldre har jag märkt att det är jätteviktigt. No offence mot mina assistenter för de är helt underbara. Sen att jag kan förflytta mig hur jag vill är också jätteskönt, att jag inte är fast i rullstolen.

Exempel 2:Jag är 100 % frisk (okej, jag är laktosintolerant men i alla fall) fysiskt. Jag är på sjukhus max fem gånger per år, äter inga mediciner, har inte epilepsi och har många år kvar att leva. I låg och mellanstadiet hade jag en bästa vän som satt i rullstol och var helt förlamad men det hindrade oss inte från att leka och vi hade jättekul. Sen när jullovet 05-06 hade avslutas fanns han inte kvar och jag fick veta att han hade dött på nyår. Och jag har massa kompisar som har massa sjukdomar och behöver opereras flera gånger per år. Men jag har bara en CP-skada.

Och jag har förmågan att gå i en ”vanlig” skola och jag är så tacksam för det, att jag kan!

Exempel 3: Jag bor i Sverige där jag får all hjälp jag behöver och har samma rätt som alla andra. Tänk om jag hade bott i ett fattigt land utan hjälpmedel, hur skulle mitt liv vara då?

Det är extremt viktigt att se sitt liv från den positiva sidan och tänka på allt man har och vilka möjligheter man har och framför allt att man lever. Ingens liv är helt perfekt, och då menar jag ingens. Ta tillexempel Britney Spears, en av världens största artister, är allt perfekt i hennes liv? Nej. Livet är inte som en dans på rosor hela tiden och det ska vara så. Man kan inte sträva efter det perfekta livet för det finns inte. ”Sluta dröm om det ljuva livet, vi kommer aldrig vara med om det” som Håkan Hellström säger. Men vi måste också se livet från den ljusa sidan, hitta våra guldkorn. Fråga dig själv vad som är bra med ditt liv och vad du är tacksam för så ska du se att du får ett leende på dina läppar.

Mina guldkorn:

Att jag är helt frisk

Att jag har möjlighet att göra i princip vad jag vill trots mitt handikapp (är dock glad att jag inte är värsta äventyraren och vill hoppa Bungy Jump)

Att jag går i världens bästa skola och får chans att bli något och att mina lärare tror på mig utan att särbehandla

Att min familj mår bra och att alla är i säkerhet, att vi har mat varje dag och slipper somna oroligt

Att jag har världens finaste vänner man kan få, och att de bryr mig om mig och accepterar mig som jag är

Att jag skrattar åt det mest tråkiga för att skratt gör en glad ^^

Gillar