Att säga hejdå

Hej alla underbara tjejer, och killar.

Det här kommer vara ett väldigt personligt inlägg men alla tjejer borde få veta det här.

Ni vet när man bara ser en person och man bara tänker ”det är han”. Det krävs bara några få veckor av SMSande och blickar i skolan sen har man fallit totalt för honom. Allt annat betyder inte något, du vill bara vara med honom och ni vet den där fina känslan av att han också vill vara med dig. Man lever i en dröm, en tidlös fantasi. Det är bara du och han, ingen annan finns. Och du känner dig som en prinsessa, och du älskar honom så mycket så det är sjukt. Har ni känt så?

I tre månader fick jag vara världens lyckligaste och käraste tjej i hela världen. Jag fick hålla en stor mysig hand, krypa in i en varm famn under fredagskvällar, pussa en stickig tonårskillkind och det bästa var att jag fick vara hans och tvärtom. Jag minns när jag fick träffa hans föräldrar första gången och jag var så nervös så jag kunde spy och när vi var med hans mamma och julshoppade och jag fick hjälpa till att köpa julklapp till hans lillebror. Och när vi var i centrum och han tog varje chans att kyssa mig oavsett vad jag höll på med. Alla gånger han pratade skånska och jag dog av garv och jämt när jag var osminkad tog han mig i sin famn, kysste mig på pannan och sa ”du är så fin babe!” för att göra mig bekväm. Jag älskade och älskar honom, varenda liten del på honom.

Nu inser jag att det bara var en dröm och det är tyvärr dags att vakna nu, gå upp ur min varma säng och gå tillbaka till det vanliga. Det känns konstigt, som halva mig är borta. Och jag kommer sakna honom så himla mycket, till och med hans familj kommer jag sakna, speciellt hans bror och jag vet att det är helt sjukt men det är så.

Men jag vet att jag kommer glömma honom, kanske inte imorgon men någon gång. Jag är 17 år, jag har hela livet framför mig och någon dag så står min riktiga prins där och avgudar mig, och till dess får jag ge all min kärlek till mina älskade tjejer. Det känns skit nu, jag är arg, sårad, ledsen men på ett sätt är jag också lättad för nu vet jag hur det verkligen ligger till och att jag måste gå vidare även om det är sjukt svårt att släppa taget om någon man älskar så mycket. Jag kommer klara det här och ni där ute i samma sits, we’ll fix this together! Ni får kommentera massor och jag får blogga massor, deal? Vi är starka.

Det här inlägget är inte för att hänga ut eller prata skit om honom och jag kommer ta bort om någon kommenterar något dumt om honom. Även om jag är sjukt ledsen så vill jag bara att han ska må bra och vara lycklig med eller utan mig, just nu är min största lycka att få råka se hans fina leende i korridoren. Det är sjukt att någon kan betyda såhär mycket att oavsett vad den gör så älskar man den fortfarande, även om man borde strunta i den. Och om det är meningen att det ska vara vi så kommer tiden lösa det, och jag kan inte låta bli att hoppas på att allt ska bli så fint igen.

  • 1 102 visningar

Gillar