Undviker sitt egna hem

Sitter just nu och äter med Qasper. Inte för vi är jätte sociala mot varandra direkt. Han sitter med paddan och jag här framför datorn. Måste ju försöka ta igen det jag missat här i bloggen sen i Måndag tills igår.

Idag händer nog inte så värst mycket, jag hade planer på att åka in till Landskrona idag men blir nog ingenting med det eftersom jag ska jobba imorgon från 11 till 12 på Söndag, nattpass. Mitt först och enda hoppas jag. Sjukt nervös inför det men det kommer nog gå bra hoppas jag. Annars lär mina kollegor bli bombade med telefon samtal.

Så blir nog bara Fredagmys idag med lite godis och film kollande ikväll. Ser dock inte fram emot Augusti månad så mycket för ska jobba extremt mycket den månaden. Missar även en del i skolan dessa första veckorna nu också. Vilket inte är så över najs men kan ju inte direkt komma och ändra det nu i efterhand. Då skulle jag sagt till från början ju. Dock ska jag iallafall se om jag iallafall kan byta med någon den 18de, samma dag som vi börjar så jag kan snacka lite med min mentor.

Shit, jag vill bara fly mitt egna hem alltså. Det är lugnt när Linus är hemma, för han snacka med en och får en på andra tankar, men Qasper, han är inte direkt till så stor hjälp. Han har så mycket annat att göra. Jag måste bara inse att Twice inte finns här mer. Att hon är uppe på molnen och ser ner på oss och vet att vi sörjer henne. Jag vet om att hon har det bra och så, men det är ändå så fruktansvärt jobbigt. Vi har liksom gått igenom så extremt mycket tillsammans, hon har altid varit med. Hon har slickat mot mina tårar när jag gråtit, hon har studsat och hoppat med mig när jag varit på toppen. Hon har känt med mig, hon var min allra bästa vän. Den trognaste man kan ha!! Saknar dig så, Twicen ❤

Ibland kommer tankar till mig som säger att jag försöker för mycket. Att jag kämpar för ingen nytta alls, känns redan som jag lyckats sabba allt liksom. Känns förjävligt att inte få någon respons, vad försöker man då för undrar jag? För att själv luckas bli sårad och sen stå själv åter igen. Jag vet vad jag gjorde för fel och jag bad om ursäkt för det och den blev godkänd men borde man inte få lite respons då.? Jag vet mitt misstag och jag skäms för det. Jag gör verkligen det! Men nu försöker jag liksom. I miss my girls alot.! Kunde de inte bara varit som innan? Man lyckas med det mesta fan och med alltid.!!!!!!!

Nu blev det för mycket för min hjärna och tårarna så får nog avsluta här nu. Känner inte riktigt att jag orkar mer just nu. Alla människor gör misstag, vissa större än andra men alla gör det. Antingen förlåter man och går vidare eller så förlåter man inte och går vidare ändå utan dessa människorna.

Caroline...

Gillar

Kommentarer