Stick around and you will see

Har ni haft den känslan där ni känner ni inte är tillräckligt!? Där ni känner ni gör allt ni kan men det räcker ändå inte till? Det räcker inte för att någon ska bli glad och nöjd! Man arbetar emot sig själv och sina egna hjärnspöken och funderingar för att få andra att må bra istället. Man tänker liksom inte ens på sig själv!

När jag står och gör allt jag kan och folk ändå inte ser det. När jag kämpar med att visa och känna så syns eller känns det inte. Jag känner mig inte tillräcklig och det känns verkligen som jag bara vill ge upp emellanåt och bara be allt och alla bara dra långt åt skogen. Men det blir svårt att lämna när det finns saker som håller kvar en!

Ska jag stå och vänta och bara se på.? Eller ska jag arbeta emot detta och försöka göra någonting åt det? Även om det blir en kamp emot mig själv så vet jag att där är några fighter jag måste ta med mig själv för jag skulle kunna se framåt och ljuset framför mig innan jag kan ens börja tänka på att må bättre.

Det enda jag vill just nu är att ordna med alla mina spöken och fortsätta mitt spår. Fortsätta där jag var innan, där jag visste jag ville med mitt liv. Där jag kunde se mig själv om 5, 10 eller 15 år liksom. Jag vill veta var jag ska i livet, speciellt innan det tar slut liksom.

Dags och ta en ny vändning i livet!

Caroline...

Gillar

Kommentarer