Oväntad vändning

Igår hände en sak som tog en helt ny vändning i mitt liv. Jag visste var jag skulle och vad jag vill ha. Men igår så ändrades det och jag känner att jag står och trampar på ruta 1 igen! Det var/är just det jag inte ville. Jag vill inte känna av detta, inte igen. Jag mår inte bra av att det ska gå såhär fram och tillbaka hela tiden. Och när jag inte bra trycker jag bort alla runt mig. Faaaaaaan, det var ju så bra. Varför ska två olika viljor sabba något så stort?

Ja med handen på hjärtat, runt ut sagt, ett jävla bombnedslag. Såklart har jag haft det i bakhuvudet men bara varit rädd för att ta upp ämnen. Men igår, igår kom ämnet upp. Det kanske var bra det hände nu så det inte gick längre. Även om det gör ont så får man acceptera och leva med det.

Efter det igår är jag rädd för att tänka på framtiden. Jag är rädd att det alltid ska vara såhär. Jag är rädd att jag aldrig ska våga. Jag är rädd för att det alltid ska vara här. Jag är fruktansvärt rädd nu! Jag känner mig bara extremt tomt och ensam just nu. Jag kände att det var riktigt bra, jag kände mig säker i mig själv. Men jag gör inte det längre.

Jag antar att det bara är till att börja om på en rullande kula. Jag kan inte gör mer än att acceptera det som sagt. Jag måste acceptera detta för annars kommer detta ta på mig i längden och det kommer bara dra ner mig.

Tappa inte fattningen, Caroline

Caroline...

Gillar

Kommentarer