När önskan är så stor

Det har funnits så mycket tankar hos mig snart i ett år, så mycket längtar och en saknad som jag vill ha. Jag har gått i skolan nu i 3 år. Och har känt under denna perioden att det inte varit rätt läge för mig att bli gravid. Även om jag velat så länge, ha en liten skatt till hos mig. Helst en liten flicka men pojke hade gjort mig exakt lika glad. Men nu har iallafall jag och Linus försökt sen i september förra året att få barn och det vill verkligen inte med sig. Har varit gravid innan men fått göra abort då det inte varit rätt läge som sagt. Även om jag så gärna hade velat behålla, men vet man det inte är rätt så gör man ju kanske inte som motsäger sig själv. Nä, det är inte okej med abort som ett preventivmedel men eftersom jag inte kan gå på någon preventivmedel då jag blöder HELA TIDEN bokstavligen så finns det inte så mycket att göra.

Jag vet dock att det inte vill med sig när man verkligen vill bli gravid, man måste slappna av i kropp och själ och inte tänka på det och helt plötligt så plusar man. Men tror dock aldrig jag kan släppa den tanken att jag verkligen vill bli gravid. Så får väl se vad detta året har att erbjuda. Än är det ju inte slut. Så jag kommer inte sluta hoppas och tro. Nog ännu mindre eftersom Qasper springer här hemma var och varannan dag och säger han vill ha en lillasyster. Senast igår när han åker hem till mamma och pappa så hade han sagt i bilen till min mamma "Jag väntar på att mamma ska ge mig en lillasyster", antagligen sa han det eftersom Zelda, min systerdotter 1 månad gammal ungefär, var också i bilen och han såg henne. Hoppet är ju det sista som lämnar kroppen.

Det som tog mest på mig förra året var någon när min ena syster ringer mig och säger "du kommer bli moster i Maj", klart blev jag super ledsen men samtidigt extremt glad för henne skull, bara några veckor efter det ringer min andra syster och säger "Du ska bli moster i Juli", exakt samma reaktion där såklart. Men jag kan inte mer än att vara glad för deras skull. Det bästa av allt är ju att jag har så många barn runt omkring mig som jag kan mysa med om jag behöver massa bebis/barnmys. Det finns 6 stycken små barn som jag kan leka med om jag vill. Eller ja en lite större, Qaspers kusin Tindra som är 8 år, men det gör absolut ingenting, ibland kan lite "vuxensnack" behövas ju, hahaha ;).

Men som sagt, jag ger inte upp hoppet och jag slutar inte glädjas för andra skull. Jag är super glad för alla som är gravid eller precis varit. Men snart är det förhoppningsvis min tur också att ha en liten bebis hos mig dag som natt och kunna mysa och kela med. Helst innan jag börjar min utbildning i Malmö faktiskt.

Oh, sorry för det långa inlägget, men velat skriva detta länge, men dragit mig då det funnits personer runt om mig som just nu haft det jobbigt pga förlorat barn. Men jag måste få säga det, jag måste få ur mig det. Jobbigt att hålla in saker för länge för det tär bara på en. Vila i frid, Adrian 👼💗

Min bebislängtan finns kvar och kommer antagligen finnas där tills jag får en bebis igen.

Bilder från min graviditet med Qasper. ❤

Caroline...

Gillar

Kommentarer