Jag kunde inte släppa

Jaså, då var man här igen och skriver. En liten söt filur var inne på min blogg häromdagen och då blev jag så sugen på att skriva lite. För det har ju faktiskt hänt en hel del i mitt liv sen sist jag skrev. Förvånade saker som jag inte alls var beredd på.

Jag, Caroline, har gått in i ett förhållande. Jag, förhållande? Njä, det trodde jag verkligen inte för 6 månader sen. Jag skulle hålla mig ifrån allt det. Jag skulle stänga av och fokusera på mig själv bara, men så dyker en jävla snubbe upp där från ingenstans och får mig att skratta på ett sätt jag inte skratta på länge. Det kom verkligen som en chock och jag kände ganska snabbt att mitt intresse för honom växte och vi fortsatte att träffas. Dock med en hel del motgångar på vägen, men en del ångest, en del tårar och en del illamående. Men trots det så kunde jag inte släppa honom. Jag gav honom en ny chans och det började bra, men slutade även den gång i katastrof där jag fick vara med om den sjukaste ångesten jag upplevt någonsin. Det blev 3 tuffa veckor för mig och jag kände verkligen att jag var tillbaka på ruta 1 med mitt mående igen. Men efter dessa 3 veckor så hände något. Jag och han började ses igen så smått men mycket prat och mycket diskussioner. Vi bestämde att vi skulle försöka för känslorna fanns ju där trots allt. Den 23 November frågade han mig om jag ville ta oss till nästan nivå och starta vår som ett par ihop. Jag var livrädd för att säga ja men kände samtidigt att man måste chansa för att vinna. Idag älskar jag denna killen, han får mig verkligen att skratta. Ja my god vad jag skrattar med honom. Detta bästa av allt måste ändå vara att vi är exakt lika sjuka i huvudet båda två och det är nog det bästa med oss. Jag ser ett ljus i framtiden och jag vet ju exakt hur jag vill ha min framtid så får bara hoppas på att det blir så.

Sen har jag börjat plugga igen. Jag plugga på distans eftersom jag jobbar också. Ska plugga klart min jävla undersköterska utbildning, men det är såååå otroligt tråkigt. Speciellt när man inte har någon att plugga med. Det är verkligen inte skoj men jag ska försöka och jag ska kämpa för att klara det denna gången. Så man ändå kan söka vidare till andra jobb sen när man är färdig, andra orter att jobba på. Vill liksom inte stanna i Lund för evigt. Speciellt inte nu längre. Min chef, som jag haft sånt förtroende för, ska sluta nu i December. Vi får en ny manlig chef på jobbet istället, jag hoppas innerligt att den nya chefen är lika bra att och att jag kan bygga upp ett förtroende till honom som jag kunde med henne vi har nu. Sen en av mina bästaste kollegor, Lotta, ska också gå vidare till en avdelning som dom behöver väldigt erfarna folk till nu, pga det här jävla viruset.! I 2 månader till att börja med och sen kanske hon inte ens kommer tillbaka alls. Vilket suger något fruktansvärt. Jag har redan börjat vantrivas på mitt jobb då där är folk där som beter sig som 15 åringar som snackar skit och beter sig allmänt jävla omoget. Vi jobbar liksom med människor och är där för DERAS skulle och inte för våra kollegor, alltså, sån jävla sandlådenivå. Tröttsamt. Så kommer säkerligen sluta med att jag söker mig vidare trots allt för jag vill verkligen kunna vakna på morgon och vilja gå till jobbet, kan tala om att så är inte fallet just nu! Så måste verkligen tänka lite längre just nu. Vi får se vad framtiden ang jobb har att erbjuda lilla mig.

Fan vad skönt det är att kunna skriva av sig så här. Måste försöker hålla min blogg igång så jag ändå kan skriva lite här då och då. Jag mår ju trots allt bra av att skriva av mig och speciellt men tankar och funderingar jag är längst ut. Innersta tankar håller jag fortfarande för mig själv. ;)

Caroline...

Gillar

Kommentarer