Torsdag och min sista arbetsdag denna veckan. Så behövligt med ledighet i 3 dagar nu. Jag känner verkligen att det behövs. Så det ska bli extrem skönt.

Igår blev en väldigt känsloladdad dag för mig. Ibland drar jag iväg i mina tankar och kan överanalysera saker som fan. Och igår var inget undantag. Tankarna gick som tusan när jag höll på med maten. Släpper dock efter en stund, efter att Emil hade kommit hem till mig. Han är verkligen helt magisk ibland. Senare på kväll så kom vi in i en litet känslig ämne för mig och jag försökte verkligen förklara för honom att det är jobbigt för mig och att jag verkligen inte kan styra vad jag känner och tänker ang det. Vi diskuterar lite tills dess att Emil kollar mig i ögonen och säger ” Caroline, jag älskar dig sjukt jävla mycket” och där brast det för mig. Jag börjar fan gråta, som fan! Såklart av glädje. Han har sagt innan att han älskar mig men tror det var just det ögonblicket och eftersom det var så ”laddat” från min sida så gick det inte att hålla tillbaka tårarna. Men det var någonting med hans ögon och hur han tittade på mig när han sa det som gjorde jag började gråta. Jag trodde verkligen honom, och på allting han sa. Jag tror på att han vill ha en framtid med mig, jag tror på att jag är den enda för honom och att jag är hans allt. Allt, precis allt vände när han sa dom orden där. Jag tror och litar på honom. Jag har aldrig någonsin reagerat så över att någon sagt att dom älskar mig, så Emil är verkligen en som kommit in i mitt liv och gjort något alldeles speciellt med mig. Jag är så jävla kär alltså! 😍

Sen att han är en helt fantastisk faderskapsroll för Qasper är också helt underbart att se. Ibland är dom verkligen helt fantastiska att se tillsammans. Att se hur mycket Qasper tycker om honom glädje mig så otroligt mycket. Det är verkligen så jag vill ha det. Att Qasper ska ha någon som han ser upp till och som finns där för honom. En manlig förebild. En bra och fin förebild. Bästa är nog att Qasper inte bara fått en extra förebild i sitt liv utan han fick även en helt fantastisk extra brorsa också. Emils fina och underbara son H. Jag har hittat min familj och tillsammans ska vi skapa en framtid. ❤️

Jag lever på moln även om jag är rädd för framtiden och vad som kan hända, så tänker jag chans och jag tänker kämpa för det jag vill ha för jag vet precis med vem jag vill leva det och var jag vill leva det! Denna gången låter jag inte rädslan skrämma mig! Jag är beredd att ta nästa steg i mitt liv!

Tisdagen den 21/1 kl 19:00 fick du äntligen frid. Du fick äntligen somna in och fick den roa du ville ha. Det var tufft att se dig dom senaste dagarna när du blev så dåligt men vi såg att du hade ont och du ville verkligen inte leva så längre. Det var smärtsamt att behöva se dig ligga där helt tom men på samma gång så visste jag att du hade funnit roa.

Farmor åkte in till sjukhuset igen på Onsdagen 15/1 kl 5:00 på morgon. Då hon hade svårt för att andas och kunde inte svälja. Sen blev hon bara sämre och sämre. Hon andades super konstigt och fick ha syrgas hela tiden för att andas överhuvudtaget. Hon pratade inte alls överhuvudtaget, bara tittade på en men reagerade inte alls när man pratade med henne, inga nickningar eller något. Så det var tungt.

Jag är egentligen ganska tom på ord. Vet helt ärligt inte vad jag ska skriva egentligen. Men jag måste skriva av mig. Farmor var min ögonsten och som jag skrivit innan så var hon en person som skulle överleva oss alla liksom. Hon var den som kunde ringa mig flera gånger om dagen bara för att höra så jag hade ätit ordentligt. Hon ville aldrig man skulle gå hungrig. Varje gång man träffade henne ut så fråga hon om man hade mat hemma och att man såg så smal ut. Även om jag hatade det påstående varje gång hon frågade så uppskattar jag den verkligen idag. Jag vet ju att hon frågade för hon brydde sig om mig. Saknar hur hon alltid höll kvar Qasper och pussade en massa på honom. Qasper saknar också henne otroligt mycket. Han var helt knäckt i skolan hela förmiddagen på Torsdagen, bara grät och grät.

Qasper text och bild som han gjorde i Torsdags i skolan. Texten talar ju för sig själv och tyckte den var så himla fin och han skriver ju verkligen vad han tycker och tänker. Bilden förklarade han såhär för mig. Ruta 1: "När gamla farmor ligger på sjukhuset och jag är ledsen". Ruta 2: " När jag sitter i skolan och är ledsen". Ruta 3: "När jag är här hemma och du tröstar mig när jag är ledsen". Så han har ju verkligen empati den killen. Så glad och stolt över mig själv hur jag uppfostrat denna killen. ❤️

Det är dags för mig att inte vara egoistisk längre. Hur mycket jag än skulle vilja ha kvar henne här i livet så kan jag inte bara tänka på mig själv i det läget. Hon ville inte leva längre och då ska jag inte heller be henne kämpa längre. Sa till henne på Tisdagen när jag var där och hälsade på henne efter jobbet, "det är okej om du vill somna in. Vi alla kommer sakna dig men vill du så får du, vi är beredda att släppa dig. Det är tid att tänka på dig, bara du vakar över oss sen". Och sen på kvällen när min storasyster och lillasyster är hos henne så väljer hon att somna in. Det är helt okej, och jag accepterar det för jag vet av hela mitt hjärta att hon har det så mycket bättre nu. Jag kommer alltid sakna henne och jag kommer alltid känna ett tomrum inom mig men som sagt hon har så mycket bättre nu.

Ja då var den ledig helgen över. Sjukt tråkigt och vara själv alltså. Men nu är prinsen äntligen hemma igen. Körde och hämtade honom innan i Helsingborg av L. Mamma fick fint följa med som sällskap. Så himla tråkig väg att kör så det är det roligare om man har sällskap med sig. Så nu är han hemma igen. Dock ska jag snart köra hem till mina föräldrar och lämna honom för han ska sova där inatt då jag jobbar imorgon bitti. Men imorgon ska han äntligen få sova hemma igen. Behöver den närheten av honom.

Var nere hos farmor innan och hälsade på. Hon har nu äntligen kommit till kortis här i Kävlinge och väntar på en lägenhet in på antingen Billinghäll eller Kullagården. Hon har nog börjat inse själv hur dålig hon är nu efter sin stroke. Det är riktigt jobbigt att se henne så dålig, men man ser hur glad hon blir varje gång man kommer och hälsar på henne. Min finaste starkaste kämpe. <3

Bilden till vänster är när hon var frisk för 2 år sen ungefär. Dom andra två är nu, min älskade farmor

Igår kväll vid 23:00 fick jag ett sms ifrån L. Där det stod "Polisen ringde Qaspers telefon 22:25 typ och sökte dig... Jävligt konstig dag och tid". Och jag som aldrig är i kontakt med polisen annars får en aning panik och börjar direkt tänka igenom dom värsta scenariot i huvudet. Ringde direkt min mamma för att höra att allt var lugnt där hemma. Visste att mina andra systrar var okej då det bara var en stund sen jag snackade med dom och den 3dje hade jag i hörlurarna till spelet. Blir iallafall att jag ringer 11414 och säger "Ni har sökt mig, men jag vet inte vad det gäller", efter många om och men så får jag redan på att dom inte direkt har någon anledning att söka mig och att jag inte är misstänkt för någonting heller. Jag somnade lugnt och skönt iallafall. 10 minuter innan jag och syrran kom till farmor idag ringer min pappa mig och säger att polisen även hade ringt dit där farmor är nu. Då har hennes väninnan ifrån USA ringt och anmält henne försvunnen. Dom har inte fått redan på att hon åkt in på sjukhuset och nu inte bor hemma längre. Sååååååå himla fint och omtänksamt gjort. Förstår samtidigt deras oro som alltid pratar runt jul och helt plötsligt får dom inte tag i henne på 2-3 veckor. Stackars damer. <3 Men farmors syster skulle ringa och prata med dom och förklara vad som hade hänt så det är skönt. Blir dom kanske lite lugna igen och förstår varför dom inte fått tag i henne.

Nu ska jag fixa här hemma innan vi ska köra. Ska plocka undan ifrån mat, orkar aldrig gör det när vi precis ätit, så blir alltid en stund senare. Sen ska jag lägga resterna i matlådor så har jag mat till jobb i veckan också. :) Supeér. Just det, har tvätt att hämta i tvättstugan också. Bytas sängkläder idag, så ska bli riktigt skönt att lägga sig i sängen sen, nybadad och nyrakad, visst det något bättre liksom? :D