Okej, ja jag är en skadad själ. Jag har väldigt svår för tillit. Jag har väldigt svårt för att tro att någon kan älska mig för den jag är eftersom jag är så förstörd på insidan.. Jag försöker varje dag att arbeta med mig själv. Jag försöker lita på folk, men eftersom folk gång på gång förstör denna tilliten så är det väldigt svårt för mig att bearbeta mig själv. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag försöker så gott jag kan, hela tiden, men det är så förbannat svårt.

Igår hade jag sån extrem ångest. Gick ändå till jobbet och där växte bara ångesten hela tiden. Till slut gick jag in till min chef där jag bröt ihop totalt och vi bestämt att jag skulle gå hem istället. Det var längesen jag grät. Men jag kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna. Min chef kramade om mig och sa till mig att hon vill jag går att och snackar med någon innan det är försent. Hela vägen hem i bilen bara grät jag. Kom hem och la mig i sängen och somnade direkt.

Där är mycket från min barndom som satt sina spår. Sen tror jag dock det mesta kommer från tidigare förhållande där jag blev psykisk misshandlad och där jag många gånger tänkte att det inte var värt att leva vidare för. Jag tog mig ur det destruktiva förhållandet och trodde att allting skulle bli bra. Men hur slutade det? Ja, jag litar inte på någon! Jag tror inte på ett ord någon säger till mig. Min självkänsla och mitt självförtroende är verkligen på noll. Ska någon komma in i mitt liv så måste dom vara beredda på att arbeta tillsammans med mig och inte emot mig. Dom måste förstå varför jag har svårt för att tro på vad dom säger till mig. Jag är som sagt en trasig själ! Och jag är verkligen inte stolt över det. Jag vill bli älskad och jag vill att någon ska vilja leva sitt liv med mig. Jag vill att dom ska vara beredda på att jag är skör och istället för att bli arg på mig när jag säger någonting, stötta mig och finns där för mig istället för att pusha bort mig.

Jag behöver kärlek. Jag behöver ömhet, jag behöver trust, jag behöver någon som håller om mig när det känns som hela världen rasar. Jag kanske begär för mycket. Men isåfall lever jag hellre ensam än med någon som kanske inte kan ge mig allt detta.

Så ja, då har denna veckan början. Tisdag idag och jag är så himla trött alltså. Vet inte varför jag är trött för har sovit extremt bra inatt faktiskt. Men, det är väl helgen som tar ut sin trötthet idag antar jag. Just nu sitter jag och funderar på vad vi ska äta till middag idag iallafall. Vet inte alls vad jag är sugen på. Men iallafall någonting med mycket sås. Älskar sås. Haha.

Helgen min spenderade jag ute hos Mr E och lilla H. Super mysigt och jag känner bara att allt blir bara bättre mellan oss hela tiden, för varje dag som går. Och relationen med Lilla H känner jag också börjar växa och jag hoppas innerligt att han tycker om mig. Det är ju en super viktigt sak för mig. Han har iallafall inte gett något intryck än på att han inte skulle tycka om mig, så det är ju bra. :)

Jag fyller 32 år på Fredag. Skulle egentligen jobba kvällspass men har nog kunna byta med min ena kollega till dag istället. Då Mr E gärna ville ha mig hemma och kunna fira mig lite. Vi båda har barnen i helgen så kan ändå bli en bra födelsedag, faktiskt. Brukar ju inte vilja fira min födelsedag, så ja. Denna kanske bli bra och jag kanske till och med uppskattar att fylla år för en gångs skull.

Fick en förtidig födelsedagspresent av Mr E förra helgen när jag och Qasper var där. En aning chockad över vad jag fick men så himla glad och tacksam för den. Fick en Apple Watch serie 3. Way too expesive för min del och vad jag någonsin har fått av någon. Vet inte ens hur jag ska tacka honom tillräckligt för det alltså. Så jäääääkla uppskattat alltså. Helt galet alltså, men är sååååå tacksam för den alltså.

Nu ska jag snacka lite Mr E och försöka komma på vad jag ska göra för mat idag. Lutar en hel del till köttfärslimpa med hemmagjord potatismos och hemmagjord sås. Allt är ju i stort sätt husmanskost här hemma alltid, hatar för mesta dels halvfabrikat. Men ja, det blir nog köttfärslimpa faktiskt.