Förlåt för jag är jag
Okej, ja jag är en skadad själ. Jag har väldigt svår för tillit. Jag har väldigt svårt för att tro att någon kan älska mig för den jag är eftersom jag är så förstörd på insidan.. Jag försöker varje dag att arbeta med mig själv. Jag försöker lita på folk, men eftersom folk gång på gång förstör denna tilliten så är det väldigt svårt för mig att bearbeta mig själv. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag försöker så gott jag kan, hela tiden, men det är så förbannat svårt.
Igår hade jag sån extrem ångest. Gick ändå till jobbet och där växte bara ångesten hela tiden. Till slut gick jag in till min chef där jag bröt ihop totalt och vi bestämt att jag skulle gå hem istället. Det var längesen jag grät. Men jag kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna. Min chef kramade om mig och sa till mig att hon vill jag går att och snackar med någon innan det är försent. Hela vägen hem i bilen bara grät jag. Kom hem och la mig i sängen och somnade direkt.
Där är mycket från min barndom som satt sina spår. Sen tror jag dock det mesta kommer från tidigare förhållande där jag blev psykisk misshandlad och där jag många gånger tänkte att det inte var värt att leva vidare för. Jag tog mig ur det destruktiva förhållandet och trodde att allting skulle bli bra. Men hur slutade det? Ja, jag litar inte på någon! Jag tror inte på ett ord någon säger till mig. Min självkänsla och mitt självförtroende är verkligen på noll. Ska någon komma in i mitt liv så måste dom vara beredda på att arbeta tillsammans med mig och inte emot mig. Dom måste förstå varför jag har svårt för att tro på vad dom säger till mig. Jag är som sagt en trasig själ! Och jag är verkligen inte stolt över det. Jag vill bli älskad och jag vill att någon ska vilja leva sitt liv med mig. Jag vill att dom ska vara beredda på att jag är skör och istället för att bli arg på mig när jag säger någonting, stötta mig och finns där för mig istället för att pusha bort mig.
Jag behöver kärlek. Jag behöver ömhet, jag behöver trust, jag behöver någon som håller om mig när det känns som hela världen rasar. Jag kanske begär för mycket. Men isåfall lever jag hellre ensam än med någon som kanske inte kan ge mig allt detta.
Förlåt för att jag är jag, förlåt för jag är förstörd, förlåt för att jag gnäller, förlåt för jag överanalyserar, förlåt!

