Hur har första veckan sedan omstarten gått?

Igår (måndag) var det en vecka sedan jag startade om med Viktväktarna. Hur har den första veckan nu gått?
Jag har skött maten ordentligt och hållit mig inom poängen. Jag har tränat både spinning och bodybalance samt varit ute och gått. Veckan har med andra ord gått riktigt bra och det har känts väldigt bra.

Igår eftermiddag var det så dags att väga mig och jag var säker på ett minus på vågen. Jag förväntade mig inget stort minus, men ett minus. Jag var spänd och förväntansfull, klev på vågen och bara kände hur allting bara försvann. Vågen visade ett plus. Ett plus. Jag förstår inte ens nu, mer än 24 timmar senare, hur den kunde visa ett plus... men det gjorde den. Där stod ett plus.
Känslan jag fick i hela kroppen när jag såg detta pluset är så svår att beskriva men det var en sådan otrolig besvikelse. Misslyckande. Jag bara kände hur jag ville sjunka genom golvet och hur tårarna började bränna bakom ögonlocken. Jag ville vara någon annanstans , var som helst, förutom där på vågen.
Motivationen. Inspirationen. Allt var borta inom loppet av en sekund och jag kände bara för att ge upp.

Jag vart ledsen.

Coachen sade att resultatet kunde "släpa efter" en vecka i och med min omstart, så pluset kunde bero på det och att det istället nästa vecka kunde bli ett minus. Hon frågade också hur jag ätit under veckan och jag förklarade att jag b la druckit en smoothie vare eftermiddag som mellanmål. Det visade sig då att bara för att jag använt noll-poängsmat så innebär det inte att maten i sig blir noll poäng, utan mina smoothies jag druckit kunde blir både sju, åtta och nio poäng vilket inte alls ingick i min poängbudget. Ännu en grej som eventuellt kunde ha bidragit till mitt plus.

Igår kväll vart jag som sagt var väldigt ledsen och ville bara ge upp. Jag ville trösta mig själv och det första jag tänkte på var mat. Efter vägningen körde jag och handlade och i korgen hamnade två choklad. Dessa planerade jag att äta upp i bilen på vägen hem så jag lade dem sidan om mig i bilen medans jag packade in resterande varor. Jag åt aldrig dem. Jag tittade på dem och kände att de kommer inte alls att hjälpa utan jag kommer bara må ännu sämre så min sambo fick dem när jag kom hem. I det ögonblicket kände jag mig otroligt stolt över mig själv. Jag klarade av att stå emot frestelsen av dessa choklad och jag insåg att de inte kommer att få mig att må bättre.

Idag har jag fortfarande inte mått så himla bra och det har varit tufft med maten och idag har det "fuskats" och tröstätits. Jag känner en viss ångest över det nu men jag försöker också tänka att imorgon är en ny dag och då får jag nya möjligheter till att göra nya val.


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229