En vandring genom Ravinen

Klockan ringde redan vid 06 på morgon. Det var kolsvart i rummet, rullgardinen var fördragen och det lilla ljus som sken denna tidiga morgon kunde knappt ta sig in mellan de små springorna. Jag satte mig upp i sängen och drog upp gardinen någon decimeter för att se ut. Japp, precis som jag trodde, det helt vitt utanför. Dimman låg tät längs marken men himlen var mörkt blå och stjärnklar. Det var på väg att bli en riktigt fin dag.

Tanken denna morgon var att ge sig av mot Söderåsens Nationalpark som inte låg långt här ifrån. Jocke hade redan vart där förut men ville visa mig den otroligt häftiga natur som inte alls stämmer in över bilden av Skånes platta landskap. Naturreservatet var nämligen i en stor ravin.

Vi började vandringen vid en samlingsplats vid en sjö. Vi följde de små stigarna mellan de stora lövträden uppåt. Desto mer vi klättrade, desto häftigare blev utsikten över den enorma dalen.

Vi fotade allt vi såg. Från dimmans dans över trädtopparna till den enorma vy över kullarna. Även jag ställde upp på bild när vi hade kommit till toppen.

Jockes bild på mig till vänster.

Och oj vilken utsikt det var där uppe! Jag hittade en liten avsats där man kunde sätta sig. Och med några djupa andetag och ett löfte till mig själv att jag skulle vara försiktig, la jag ett ben i taget över klippavsatsen.
Det kändes som att jag flög. Det fanns ingenting i omgivningen som var i vägen för den enorma utsikt som bredde ut sig framför mig. Jag kände musklerna slappna av medan jag vande mig vid höjden. Sen kunde jag inte låta bli att njuta.
Vi gick längs ner i ravinsatsen tillbaka till den lilla sjön efter det. Dimman låg tät och temperaturskillnaden var påtaglig. Vi fotade och hälsade på de vi mötte. Sen passade vi på ett fylla på vår vattenflaska i en källa som hade bildats i början av bergssluttningen. Vattnet smakade friskt, kallt och riktigt gott!
Vi avslutade den här vandringen med att köpa varsin smörgås på ett fik vid den lilla sjön i början av vandringen. Vid det laget hade vi gått upp mot en mil och det var inte konstigt att vi började bli hungriga. Vi satt där och pratade, gick igenom bilderna och njöt av min sista dag här nere.

Petra Elisabeth

Follow me on: Facebook | Nouw | Instagram

Gillar

Kommentarer

sabismode
sabismode,
Åh vad fint! <3 nouw.com/sabismode
Jessicaburman
Jessicaburman,
men va mysigt att fika på ett sånt ställe, och så vackra bilder <3nouw.com/jessicaburman
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229