Cosmonova

I have no special talent. I am only passionatley curium.

I söndags var det farsdag och som tur är för mig, har pappa ett lika stort fotointresse som jag. Han hade tittar ut en fotoutställning som han hade tänkt gå på, men som inte hade blivit av. Så eftersom det var hans dag, fick han välja vad vi skulle göra. Vi tog bilen in till Naturhistoriska museet.

Det första man ser när man öppnar de tunga trädörrarna vid entrén är en stor foajé med flera meter upp till tak. I taket pryder ett vackert mönster av färgat glas som släpper in det naturliga ljuset. Känslan man får när man står mitt i rummet är överväldigande och det känns som att man står i ett slottstorn.

Vi tog ett varv genom utställningen för att se på allt de olika världarna som de har byggt upp samt för att lära oss lite ny fakta. Det var länge sedan jag var på detta museum, jag var liten sist jag var här. Men ändå känner jag igen mycket av figurerna och jag kommer ihåg historierna som mina föräldrar berättade medan vi gick genom alla rummen. Vissa saker är extra tydliga, dinosaurierna och deras enorma gestalter som tornar upp sig över gångarna, den enorma valen som man kan springa igenom samt människans historia och uppbyggnad där man får följa vår utveckling.
Vi fortsatte upp för trapporna till den utställning som vi egentligen kom dit för. Det var en fotograf vid namn Erik Johansson som ställde ut sina komposerade bilder. Och visst var de häftiga! Han hade använt sig av Photoshop för att sätta ihop flera utav sina bilder till en gemensam bild och resultatet var minst sagt speciellt. Pappa passade även på att ta två bilder på mig där jag stod och beundrade bilderna. Ni hittar dem här ovanför.
Vi avslutade vår vistelse med att köpa varsin biljett till en film som visades på den enorma biografen, Cosmonova. När vi blippade våra biljetter passade biljettkontrollanten på att förklara för mig att jag absolut inte fick fotografera under visningen, som om jag aldrig hade vart på bio förut bara för att jag höll i en kamera, haha.
Väl inne i biografen kunde jag ändå inte låta bli att knäppa en sista bild på mig själv efter att filmen var slut, sittandes i en enorm men tom biograf. Visningen var ju slut så tekniskt sett bröt jag inte mot några regler, men jag förstod ju vad hon hade menat. Det handlade väl egentligen om att jag inte fick sprida något material av filmen snarare än fotograferingen i sig.
Det var en riktigt mysig dag! Vi tillbringade hela dagen på museet och vi var nog en av de sista ut där ifrån när de stängde. Men tillslut återvände vi hemåt igen för att äta middag och för att slappa framför en film och titta på dagens bilder.

Petra Elisabeth

Follow me on: Facebook | Nouw | Instagram

Gillar

Kommentarer