Tankar gällande amning

Jag så en artikel idag som gjorde mig riktigt jävla upprörd och ledsen, nej den handlade inte om praktsvinet Roberto som försöker fylla sitt tomrum med att bidra till kvinnoförnedring och människohandel.

Utan den handlade om Carina Berg och hennes 5 månader gamla son. Det var inte själva artikeln i sig utan alla kommentarer inläggen hade fått. Pojken är alltså lika gammal som Belle och hade själv en dag bestämt sig för att det var färdigammat, vände bort huvudet och slutade helt enkelt suga. Och hon mådde fruktansvärt dåligt över det och hade varit ledsen i flera dagar.
Det är påriktigt en av mina största farhågor just nu och jag fär sån ångest ibland när jag tänker på att sluta amma och varje gång hon äter nu så tänker jag "det här amningstillfället kan vara det sista" och det skrämmer mig. Det känns som om att jag kommer förlora en sån nära stund med henne.

Men iallafall, tillbaka till artikeln. Eller rättare sagt, kommentarerna som folk lämnat under artikeln. Folk, vuxna MÄN OCH KVINNOR rent av hånade henne som hade sånna känslor över att sonen slutat amma. Att hon ska "sluta fjanta" "att det är pinsamt" och att dom "minsann har ammat 3 barn i 3 mån och det gick så bra så" "att det finns värre saker att grina över".

Alltså hur kan man vara så okänslig? bara för att man själv inte upplevt samma sak? Hur kan man skriva ut det så?
Jag förstår att inte alla känner likadant för amning och att olika åsikter existerar. Alla får tycka vad man vill, men man har ingen rätt att vara elak och skriva ut det. Och varför måste man nedvärdera någon som är uppriktigt ledsen?

Jag trodde aldrig att jag skulle älska amningen så mycket som jag gör då mina vårtor var ömma i säkert 1,5-2mån på mig och jag kunde verkligen inte förstå vad som skulle vara så speciellt mee det och jag hade även en plan på att hålla på i 3 max 4mån.

Nu. Nu är det de bästa jag vet. Jag älskar när vi ligger där i sängen, bara hon och jag. Så nära varandra❤ Jag är rädd för att jag kommer gå sönder när jag inte ammar henne längre. Det känns som om att hon går från baby till barn då. Min älskade tjej.

Sen så ska jag erkänna. Jag har tidigare tyckt det är skumt med dom som ammar sina barn i flera år. Jag tycker det fortfarande ibland. MEN, jag förstår dom verkligen. Känner dom som jag gör nu gällande amningen, så förstår jag att man ammar sina barn i flera år. Och det är DERAS beslut, inte mitt. Och vad gör det mig? INGENTING.

Jag skulle aldrig någonsin smutskasta någon för det.



Nä, skärpning Sverige. Håll elaka kommentarer och åsikter för er själva, sprid inte ut skiten över internet i hopp om att få medhåll av andra. Tänk på folk som ni sårar. Tack✋🏼



Gillar

Kommentarer

theoakleaves
theoakleaves,
Det va superjobbigt för mig när jag insåg att amningen tog mer energi av mig än den gav Molly i näring. Det tog hårdare på mig än jag trodde innan att det skulle göra. "Huvudsaken är att hon får i sig mat" sa jag själv redan innan hon föddes och så ÄR det ju i grund och botten, men jag trodde inte det skulle påverka mig så mkt som det faktiskt gör. Tyvärr. Men det är nåt jag får jobba med. Molly ska inte behöva lida för att JAG vill att amningen ska funka.
nouw.com/theoakleaves
petersdottter
petersdottter,
Håller med dig tilö 100%. Huvudsaken är att bebis mår bra såklart❤ Skulle Belle inte vilja ha tutten imorgon så är det så, kommer aldrig tvinga henne. Men jag skulle fortfarande må dåligt över att amningen är borta. Men huvudsaken är att bebis mår bra.
nouw.com/petersdottter
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229