When it hurts....

Man glömmer lätt känslan av hopplöshet jag kände hela sista året tillsammans,fan kanske hela 1 & 1/2 åren....

Min panikkänsla,min längtan därifrån men som hindrats av kärlek som va stark i början,lojalitet & familjedrömmar & Salmas kärlek för plastpappan....det värsta misslyckandet är ju att rasera en familj för sitt barn (2 gånger i det här fallet)men man glömmer lätt sig själv där i,mina värderingar,mitt välmående & mina drömmar...man sätter ju såklart sitt barns lycka först automatiskt som förälder.

När det är slut minns man konstigt nog dom bra sakerna & när man är mitt i det så känner man bara dom dåliga,det har såklart varit båda sakerna....

Det gör ont att släppa taget,det gör ont att forma ett nytt liv,det gör omt att börja om....men det gör ännu ondare att leva i något som inte gör dej lycklig & som inte är "ditt liv".....