Livet...

Tänk så livet kan bli,inte alls som man tänkt & det vore ju tråkigt väl?!
Jag ser tillbaka på mitt liv,mina val & mig själv.
Va mycket jag skulle gjort annorlunda men hur skulle jag ha kunnat veta det då,det är väl det som tagit till dom här insikterna antar jag,mina lärdomar & erfarenheter.
Ibland känner jag som om jag stängt av,jag orkar verkligen inte bli besviken mer & jag orkar inte göra människor besvikna med mina demoner & känslor mer.
That shit aint for me!
Ibland så påminns jag om den där värdelöshetskänslan alltför väl...och tror inte att jag är värd att älska eftersom ingen riktigt gjort det,sådär på riktigt sådär äkta & liksom MIG !
som jag är på riktigt om jag inte gör absolut allt för någon utan bara är....jag.
Usch jag orkar inte ens med mig själv & mina egna känslor när det kommer över mig så här.
Jag är nöjd med mitt liv men ibland när man börjar tänka att det vore nice med en bästa vän att dela allt detta med så kör det ihop sig i huvudet direkt,hur ska jag ens kunna lita på någon igen?

Hur ska man kunna tro på kärlek?

Hur gör folk det?
Det kanske är kört för min del när det gäller det,är liksom redan trasig...
Men ibland skulle det va så skönt att ha en trygg famn att luta sig mot,alltså på riktigt trygg inte bara ytligt trygg utan så där ”jag finns för dig föralltid & igenom allt-trygg”
Sällsynt jag vet...finns det ens?

Nej det är väl bättre att stanna i sin lilla trygga bubbla utan förväntningar & sug efter kärlek!

​xoxo J🖤
  • 158 visningar

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229