Att inte vara en närvarande förälder

Om en pappa levt med sitt barn den första tiden i hens liv, dvs i ca 3 år, hur kan man då välja att inte leva med barnet sen? Hur kan man välja bort sitt eget kött och blod? Har man ens ett hjärta då?

Allt börja med droger, missbruk och socialen, det var lögner, undanflykter, löften, man fick höra det ena och det andra, men ändå gav mamman en ny chans hela tiden, gång på gång trodde hon att allt var på väg mot det bättre, och varje gång motsatsen bevisades var det som ett slag i magen, det var tårar hos barnet, längtan efter sin pappa som valde droger, kriminalitet och sex före sitt barn. Och att ens en person kan tro att man aldrig behöver höra av sig och prata/fråga med/om sitt barn, fråga hur barnet mår etc, och sen tro att man kan komma efter ca en månads tid och skriva "hej kan jag komma idag och träffa mitt barn idag?" och mamman är dum och blind och godkänner det gång på gång för man trodde ju inte det skulle dröja en månad igen. Men om och om blev hon lurad, hon läser tidnings artiklar, och får igen gå igenom med sitt barn "nej pappa är sjuk och ni får ses när han är frisk igen" och sen var tydligen pappan frisk en gång i månaden typ, max.. När mamman fått upp hoppet och allt börjar verka gå på rätt håll och sen får hon ett slag rakt i magen igen, då ger hon upp, och hon tar den hjälp hon känner att hon behöver för det inte funkar, dvs söka om ensamvårdnad. Och istället för att pappan bevisa "du behöver inte tvivla, jag kommer kämpa nu" så håller han sig borta, i 3 månader, inte ett sms, inte ett samtal, inte frågat en ända gång hur hans barn mår, då kan man inte ha mycket innanför skallbenet. det ända han har att säga när han vet att mamman sökt om ensamvårdnad är "du kommer bara förlora pengar på advokat" , ja möjligen om du visat motsatsen, men att hålla sig undan gör inte saken bättre. Då Spelar helt plötsligt inte drogerna den ända rollen mer, utan bristen på sitt pappaskap och att finnas där för sitt barn, då svek han även den biten av mammas förtroende.

Det viktigaste i ett barns liv är inte alltid att den får vara med båda föräldrarna utan att barnet bor med dom/den dom är trygga hos, och att dom får lov att må bra och känna sig älskade och trygga. En miljö av droger och tjejer är ingen miljö för ett barn oavsett om det är ens biologiska förälder eller inte. Alla kan knulla till sig ett barn, men bara en riktig man/kvinna kan vara en pappa/mamma.

& jag ska påpeka igen att denna texten kommer får ett personligt perspektiv i mitt liv, men om det är min situation, någon väns, släktings mm, det tänker jag inte gå in på, som jag förklarade i mitt förra inlägg.

Xoxo Peernilla 

Gillar

Kommentarer