Jag läste ett inlägg som Petra skrev om sina känslor kring julen, och då slog det mig att jag borde blogga om min syn på det hela. För ni som har läst bloggen länge vet att jag har hatat den högtiden. Men ni nya får ju bara läsa om att jag älskar den. När jag var liten och firade jul med både mamma och pappa så var det årets höjdpunkt. Huset var inrett med tomtar, kyrkor, ljusstakar och röda tyger. Omkretsen på vår gran fyllde upp ett helt rum och julbordet tog aldrig slut.

Sedan skiljde sig mamma och pappa, vilket i min värld bara betydde att jag skulle få dubbla julklappar haha... Jag har aldrig mått dåligt av att mina föräldrar flyttade isär, utan jag har sedan jag var liten bara velat att båda ska vara lyckliga och sett det positivt. Men som ni vet gled jag och pappa isär och har inte pratat på snart fyra år. Och min mamma är en enkel, skojig hippemamma (ta ej illa upp mamma utan det är bara positivt). Så julen har liksom suddats ut mer och mer för varje år. Vilket en person som jag (som behöver rutiner och älskar traditioner) har tyckt varit ganska tråkigt.

Julafton 2017 hemma hos Ps familj

Min mamma tänker alltid på alla andra än sig själv, och har fått mig att inse att alla inte ens får fira jul. Kanske för att någon i familjen är sjuk, för att pengarna inte räcker till eller för att ens förälder dricker för mycket alkohol. Jag har även förstått all press för familjer som inte har möjligheten att fira jul. Klapparna jämförs i skolan när lovet är slut, föräldrar vill ha de pampigaste julborden, pyntet etc och hetsar varandra så fort tillfälle ges. Obs, såhär behöver det nödvändigtvis inte vara, men statistik visar att vi svenskar belånar oss enormt under december och främst januari. Och sån statistik tycker jag talar sitt tydliga språk. Och där har jag insett mitt ansvar och skulle ALDRIG lägga ut bilder på alla mina juklappar, eller på alla paket under julgranen. Det kommer inget gott ur det, även om det är något värdefullt och fint för mig.

I alla fall, de här insikterna i kombination med att vi inte har firat jul de senaste åren, har gjort att jag har hatat julen. Familjen är splittrad, släkten tjafsar och människor runtomkring mår dåligt. Jag har liksom glömt bort vad julen egentligen handlar om...

I början av julledigheten 2016 på en middag med min svägerska i Linköping.

Det är ju naturligtvis att man ska samla familjen och vara tacksam över att man har varandra och att man mår bra. Förra året var min svärfar sjuk i cancer, så föll det sig väldigt naturligt att jag ville fira med P's familj. Och även fast allt var väldigt upp och ner under den perioden, så gav alla extra mycket kärlek till varandra. Det var extra långa kramar. Extra tacksamhetskänslor. Då insåg jag varför jag alltid hade älskat julen från första början. För familjen är verkligen det viktigaste man har. I år när min svärfar inte är med oss, så är det extra viktigt att familjen håller ihop. Fy jag bara känner hur tårarna tränger sig fram bakom ögongloberna när jag skriver detta. Men jag är så tacksam över att jag har fått bli en del utav deras familj också.

Jag hoppas verkligen att den här kärleken jag har fått för julen håller i sig, och att jag kommer kunna föra det vidare till mina barn. Om inte annat har jag svårt att se att P skulle gå med på något annat haha... Han är väldigt traditionell av sig när det gäller allt nämligen. Det är som att jag vill ta igen alla år jag inte har firat jul. För just nu vill jag ju, som ni vet, bara pynta hela vår lägenhet, gå i kyrkan, lyssna på Luciasång och äta julmat tills det sprutar ur öronen. Drömmen när man blir äldre är ju helt klart att åka till fjällen i mellandagarna några familjer och bara ha kul allesammans.

Ja nu vet ni i alla fall hur tankarna går just nu. Och ju mer man pratar om julen, desto fler kompisar träder fram och berättar om hur jobbigt dom tycker att det är. Så även fast man kanske tror att alla har det perfekt så är det verkligen inte så. Alla familjer har sina problem. Sedan är ju naturligtvis det bästa med att ha en familj, att man får välja själv vilka som får vara med i den. Och till mina yngre läsare: när ni blir äldre kommer ni att kunna göra precis som ni vill. Glöm inte det. Inget är skrivet i sten, och när man flyttar hemifrån sätter man sina egna regler. Även om det är jobbigt nu så behöver det inte alltid vara så<3

Bottega Veneta Olimpia Intrecciato

Jag har aldrig varit en tjej som tok-älskar väskor. Snarare tvärtom, jag hittar ALDRIG någon jag gillar 100%. Utan merparten utav mina pengar går direkt in i vår bostad, spenderas på restaurangupplevelser och resor. Det är livskvalitét för mig. När jag gick i gymnasiet drömde jag alltid om en fin väska för jag tänkte att man blev så himla mycket lyckligare då, men i mitt fall har det inte stämt alls. Jag vill bara vara tydlig med det. Man har lika mycket ångest över livet när man har väskan som innan. Visst är det härligt och glatt att trä på den på axeln, men man blir inte lyckligare.

Mitt tips är att lägga sina pengar på viktiga saker innan man lägger dom på en märkesväska. Som utbildning, bostad och resor. Även om det ser ut så i sociala medier så är det inte normalt att lägga en hel lön på en väska när man är under 27år. På riktigt! Så känn ingen press :-)

Hej gänget! I helgen la jag upp tre bikinibilder och fick direkt kommentarer med vad ni tyckte och kände. Bilder på kroppar ÄR ett laddat ämne, i alla fall här inne på min blogg. Jag VILL ju att ni ska säga vad ni tycker så att vi kan ha en dialog och lära oss av varandra. Det är många smarta kvinnor och män som hänger här inne. Så det uppskattar jag bara! Däremot står jag inte bakom att kasta skit på någon eller vara en sunkig och dum människa i kommentarsfältet.

Till saken, vad tycker och tänker ni kring profiler som har ett ansvar på nätet och lägger upp bikinibilder? Eller har någon ett ansvar? Jag kommer aldrig att bli en profil som slänger upp bilder på min kropp för att få följare. Förstår ni den tanken från min sida - eller tycker ni att jag bidrar till kroppshetsen för att jag kanske gör ämnet ännu mer laddat? För egentligen är det ju bara en KROPP som jag lägger upp en bild på. Oavsett hur den ser ut. Men nu råkar min kropp se ut som idealets.

Kommentar ifrån läsare A:
"Om du inte vill bidra till hetsen förstår jag inte varför du lägger upp bilder i badkläder både här på bloggen och instagram? Självklart blir folk påverkade av att se en enligt idealet perfekt kropp."

Mitt svar:
"De senaste tre åren kan du räkna på 2 händer hur många bikinibilder jag har lagt ut på tex Instagram (iofs en väldigt avslöjande bild i bh till en debattartikel om att små bröst också är fina)... Just för att jag inte vill vara med och bidra till människors komplex eller bli ihopkopplad som varumärke med "nakenhet". Jag vill att folk ska följa mig för att jag verkar härlig, vettig, skriver bra eller vad som. Inte för att jag har en snygg kropp. Men i helgen "släppte jag det här helt" och kände istället att det inte behöver vara så jäkla laddat. Min kropp är ju också en kropp, även fast den ser ut som idealets. Jag har inte haft ett enda komplex sen jag slutade gymnasiet, för att jag har en hälsosam syn på hälsa, komplex och välmående. Någonting jag hoppas att jag har skrivit tillräckligt mycket om så att mina följare ska veta det. Jag följer inga dieter och stoltserar inte med en smal kropp efter någon viktnedgång för att "jag har en beachbody 2017" och lägger upp konditionspass däremellan. Utan bara för att jag är på landet och badar med kidsen eller är på poolparty med mina vänner tex. Är du nöjd med det svaret? Annars utvecklar jag så gott jag kan"

​​Svar ifrån läsare A:
Tack för ditt svar! Jag hör vad du säger och håller verkligen med dig om att du inte är en person som hetsar som många andra gör. Fakta kvarstår dock att folk blir påverkade av bilder och majoriteten av alla bilder som läggs upp i sociala medier är på kroppar som är lika din. Därför känner jag ändå att vill du verkligen ta ansvar så känns det onödigt att lägga upp liknande bilder. Uppskattar ditt svar dock, känns skönt att du har en genomtänkt analys kring detta.​

Svar ifrån annan läsare:
"Jag tycker ABSOLUT Ellinor ska få lägga ut bilder på sin kropp om hon vill det. Alla som vill får visa upp sina kroppar för alla borde vara stolta över hur de ser ut. Alla ser olika ut och eftersom Ellinor, som hon skrev, inte bidrar till några skeva kroppsideal på annat sätt är det inte alls några problem om hon lägger ut en bild på sig själv i baddräkt, trots att hon råkar se ut som idealet. Sluta skriva vad andra får och inte får göra och lägga ut, är man nöjd med sin kropp eller bara vill visa upp sina nya baddräkt så låt de göra det."

Egentligen skulle jag bara vilja ge er en enkät där nå får svara på hur ni mår när ni ser tex bikinibilder på nätet, just för att jag inte vill få någon utav er att må dåligt. Vad tycker ni? Kommentera!