Header

Fick precis en tanke om hur mycket jag har utvecklats. Både i min yrkesroll, men även som person. :)

Minns hur lite jag kunde när jag började utbildningen, och hur svårt jag tyckte att det var. Minns att jag tänkte: "hur ska jag klara det här?", "Vad tänkte jag egentligen när jag tackade jag till platsen"?
Dessa frågor har jag idag ett klart svar på.
Jag tycker det är så kul, och med ett stort intresse av att lära mig så är det nästan självklart att detta kommer gå bra. 

Jag har en stor längtan av att bli färdig och komma ut och jobba, hjälpa personer, få kollegor och bara njuta av det jag gör. 
Minns att jag i termin 2 tyckte det var jättetråkigt att gå med sjuksköterskan, jag visste inte så mycket och fick inte göra något.  Det var också den praktiken som vi gick mer med undersköterskorna för att få med omvårdnaden. När jag sedan den sommaren jobbade i hemtjänsten som vårdbiträde växte mitt intresse av att jobba som undersköterska. Jag kände att jag kunde mer om det och jag tyckte det var roligare. 

I termin 3 var jag ute på praktik på en vårdcentral, vid det tillfället då många gick och vaccinera sig mot influensan. Minns att jag var var fruktansvärt nervös när jag skulle ge första vaccinationen. Det var precis som att allt jag lärt mig föll bort och den känslan satt kvar under tiden jag gav de fösta sprutorna, sen släppte den. Jag var så nöjd över mig själv och min prestation. Den känslan som jag fick efter det motiverande mig något otroligt, och det gör den fortfarande. Det var då som jag kände att jag faktiskt lärt mig jättemycket och att jag vill lära mig ännu mer. 

Idag, i termin 4, har jag mer kunskap om det sjuksköterskorna gör, och hur det görs. Har snart gjort 7 veckors praktik på NÄL, där jag enbart gått med en sjuksköterska. Och nu känner jag att jag har valt rätt. 
Jag har mer kunskap om olika sjukdomar och hur de påverkar kroppen och det är nu jag självständigt börjar tänka på vad som behövs göras kring patienterna och varför vissa åtgärder sätts in. Att rapportera till läkare och undersköterskor var något jag tidigare tyckte var jättesvårt, nu har jag inga problem med det. 

Jag är så stolt över mig själv, och den utvecklingen jag gör. Jag blir mer och mer tryggare i mig själv och det känns fantastiskt. Jag kan knappt vänta tills jag är färdigutbildad sjuksköterska.  

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej!

Det här är jag, Mistery , och jag fyllde 4 år i januari. :) jag är blandning mellan bengal och något annat.....Jag vet, men matte vet inte. Hon tror att det kan vara bondkatt, men hon är inte helt säker. Jag är väldigt pratglad, jag jamar när jag vill ut, när jag vill ha mat och när jag vill ha uppmärksamhet, vilket är nästan hela tiden. Jag älskar kattgodis och därför har jag lätt att lära mig saker, som t.ex tass(det kan jag jättebra nu). Jag själv tycker att jag är jättesmart.
Blötmat är favoritfodret, tillsammans med mush.

Jag är en social katt, men osäker mot dem jag inte känner. Jag brukar smyga mig fram till okända människor, men inte tillräckligt för att man ska kunna klappa mig utan att sträcka ut sig. Höga ljud tycker jag är jobbigt, då brukar jag springa och gömma mig.

Min matte har berättat för min att hon har haft många djur innan mig, men jag är tydligen otroligt speciell. Den relationen som hon har med mig har hon aldrig haft med något annat djur. Jag ska berätta varför.

När matte ligger i sin säng och hon hör mig jama, så brukar hon ropa mitt namn. Då springer jag uppför trappan, och tro mig, det hör hon, för hon brukar titta i dörröppningen när jag kommer in. När jag jamar, gör hon plats för mig i sängen och då hoppar jag upp, trampar runt lite för att sedan lägga mig tätt bredvid henne.

Ensam på toaletten behöver hon inte vara längre, jag älskar att vara med henne. När matte borstar sina tänder hoppar jag oftast upp på toalocket. Där sitter jag sedan tålmodigt och väntar på att hon ska bli klar. Vatten är inget jag tycker om, vilket innebär att om matte står i duschen väntar jag utanför badrummet.
När matte varit på toa brukar jag titta ner i toaletten när hon spolar. Det tycker jag är så intressant, men skvätter vattnet upp på mig så går jag därifrån.

Nu ska jag till matte och jama om blötmat, så jag ska gå nu. 
Hejdå.

Likes

Comments

Som sjuksköterska träffar man människor dagligen med hjälpbehov, människor som är sjuka och har ont.

Jag träffar många patienter ute på praktiken som har ont, patienter som har svårt att röra sig. Många utan dem säger ofta till mig "äsch, det finns andra som har det värre".

Då tänker jag, det är väl positivt att ha en sån inställning. Om man mår bättre av att säga det så säger jag inte emot det.
Samtidigt får man inte glömma bort att det är viktigt att som sjuksköterska bekräfta personens känslor och upplevelse av situationen. Att som människa/patient bekräfta sina egna tankar och känslor. Att tillåta sig själv tycka det är jobbigt.

Ibland hamnar man i en situation som man inte varit i förut, en situation som känns jobbigt. Det finns säkert de som har det värre, men tillåt er själva att tycka det är jobbigt.

Likes

Comments

Nu gör jag mitt första blogginlägg och vad kunde vara mer passande än att berätta lite vem jag är?

Mitt namn är Paula och jag är 21 år gammal. Jag bor i Trollhättan tillsammans med mina föräldrar och en lillasyster. Min storebror har flyttat hemifrån. :)
Jag gick på Nuntorp Naturbruksgymnasium, men sadlade snabbt om och började läsa till sjuksköterska. Jag går nu fjärde terminen.
Mitt hästintresse är fortfarande stort, men kände efter andra året på gymnasiet att det inte var något jag ville jobba med. Jag valde då att satsa på vården som är något jag brinner för. Tycker det är kul att hjälpa människor och det ger mig väldigt mycket. Den känslan man får när man hjälper och förhoppningsvis gör tillvaron lite lättare för någon, är obeskrivlig.

Jag har ett stort intresse för djur, älskar dem fruktansvärt mycket. Jag har en fyraårig katt hemma som heter Mistery.

Musik är också något som ligger mig varmt om hjärtat och jag går i piano en gång i veckan.

Varför skaffade jag då en blogg?
Det var min nära vän Celine som ordnade en åt mig, inte för att jag ville utan för att hon tyckte att jag skulle ha en. :) Mina inlägg kommer handla mycket om det jag gör i skolan, lite reflektioner, och massor om djur :)

Ha det bra så länge till nästa gång :)

Likes

Comments