Funderare

Theo sover och jag sitter i soffan och tar en funderare. Vänner till oss sa ”Ja ni fick ju Theo i så tidig ålder”. Tänk vad mycket det är som händer. Det är aldrig något jag skulle ändra på om jag fick chansen idag.

-Det finns mycket jag ångrar. Det finns saker som jag idag hade gjort annorlunda. Men just mitt föräldraskap, där känner jag mig stolt. Jag hade inte gjort något annorlunda. Theo har alltid varit och kommer alltid vara mitt prio ett, sedan dagen jag fick upp honom på mitt bröst.

Tänk att jag var 21 år när han föddes. Det är ungt, men mer redo hade jag inte kunnat vara. Jag tror aldrig på att man kan bli redo för barn utan jag tror att det är barnen och alla dess prövningar som gör en redo. Att skaffa barn i den åldern krävde uppoffringar från ett liv utan barn, men jag skulle säga att livet med barn är tusen gånger bättre. För mig är varje dag värdefull och jag slösar inte dagar som jag kunde göra i mitt barnlösa liv. Livet fick en helt ny mening.

För att inte tala om kärleken,en som alltid ger en villkorslös kärlek. Att känna sig älskad och behövd och att man har en självklar plats där hemma- det är oslagbart.

Livet tog en helt ny vändning, dagarna rullade på och grabben fyller snart två.
Jag var världens lyckligaste tjej som fick berätta att jag skulle bli mamma, jag hade världens finaste vänner runt om mig... trodde jag. Allt tacklades av mer och mer. Två sista månaderna innan jag var beräknad att föda var det sällan någon som hörde av sig eller hade tid. Dom två månaderna jag hade all tid i världen, jag hade gått hem från jobbet för att vila kroppen.
Från dagen han föddes tog det en månad innan första personen ens ville hälsa på nyaste tillskottet.
Jag var och är fortfarande så besviken, det var många jag önskat skulle bli endel utav hans uppväxt, att tillsammans få se honom utvecklas. Att se dem leka och busa tillsammans.
Jag trodde dem skulle bli en trygg punkt i hans liv, i vårat liv.

Jag vet inte vad de som inte har barn tror. Men jag har skrivit det förr, och skriver det igen... jag är precis lika äventyrlig som innan och jag kan göra saker utan mitt barn, precis som innan han kom till världen. Jag kan festa, jag kan umgås. Pojken fick faktiskt en pappa som kan ta hand om honom precis lika bra som jag.
Hans pappa är min absolut bästa vän.

Jag har aldrig varit den populära tjejen. Jag har haft få vänner men värdefulla. Vilket jag trodde var ömsesidigt från de flesta. Men jag var naiv. Men jag är idag glad att jag inte har en enda en kvar av dem jag trodde var mina vänner. För jag har som tur är träffat nya härliga, genom jobb och i samband med att Theo kom, vänner med barn i samma ålder. Jag är fruktansvärt tacksam som fick dem i mitt liv❤️


Tänk er för och var rädda om dem ni håller kär. En dag kan det vara försent.
XOXO Pauline


Gillar

Kommentarer