𝐿𝐸𝒪𝒩𝐸𝐿 ❥

Hallå!

Helt galet att vi nu är en familj på fyra!
Ni som läst mitt tidigare inlägg vet att vi pga immunisering blev igångsatta i torsdags 15/11 uppe i Umeå. Just för att de skulle ha resurserna som behövs om han skulle behöva byta blod när han kom ut. Och i vecka 36+6 för att ingenting skulle starta spontant hemma i kramfors.
Och tur var väl det, för han hade minsann bråttomt!

Jag hade till och från senaste veckan haft förvärkar/sammandragningar men blivit beordrad att vila, vila, vila. Vilket jag gjort!
Vi kom till Umeå i torsdags vid 10.00, jag blev undersökt och det visade sig att dessa förvärkar har jobbat på bra, för jag var alltså redan öppen 4 cm innan dem hade bestämt vilken metod dom skulle använda för att sätta igång mig.
Sköterskan kopplade upp mig på ctg och pep iväg för att prata ihop sig med läkaren.
Hon var tillbaka efter ett tag och de hade bestämt sig för att jag skulle få shottar som skulle få tappen att mogna det sista.
Man brukar få en varannan timme och sköterskan sa att man inte brukar reagera på första shotten, utan att det kan ta dygn innan kroppen känner av.
Lättpåverkad som man är så räckte alltså en och 5 minuter senare satt det igång fler förvärkar och sammandragningar. Och det var väldigt, väldigt regelbundna.
Där bestämde man att jag inte fick fler utan vi avvaktade och skulle se vad som hände. Gick med förvärkar fram till 17.45. Under dom timmarna passade vi på att äta middag ute i sjukhusets restaurang och kolla läget.
17.45 bestämde dem sig för att ta hål på hinnorna för att jag skulle få igång ordentliga värkar.
Första ordentliga värken kom på direkten.
Provade mig på lustgas även denna gång men mest för att koncentrera mig på andningen så valde 75%syrgas och 25% lustgas!
Barnmorskan gick iväg för en stund men hon hann inte mer än ut genom dörren så kom krystvärkarna igång och Darijo fick ringa på klockan.
4 stackars krystvärkar så var han ute.
18.45 den 15/11 kom den lilla killen vi längtat så efter till världen💙

En sista magbild var man såklart tvungen att ta!🙊

Väl ute fick vi det efterlängtade fikat och krama honom välkommen till världen.
Vi vägde och mätte honom, 2900g och 47cm, en liten kille denna gång, och han var nu förstås tre veckor förtidig. Men så himla himla lik storebror, fast hårigare🙈

Blodbyte har hittills inte blivit aktuellt, tack och lov!🙏🏼
Han har under fredagen och lördagen legat under lampor för att ”sola” bort de farliga ämnena som fanns kvar i blodet.
Det börjar se stabilt ut och vi längtar fruktansvärt efter att få åka hem och se vad storebror har att säga🙈

Våran alldeles alldeles egna, 𝒜𝓁𝒷𝒾𝓃 𝐿𝐸𝒪𝒩𝐸𝐿 𝒜𝓃𝒹𝒾𝒸 ❥