BITTER

Detta år har varit ett riktigt helvetesår.
Det började bra med ett plus på stickan, vilket slutade i missfall.
Glada blev vi igen när stickan än en gång visade positiv, men man vågade aldrig hoppas.
Men jag slungades in i graviditetssymptomen snabbare än jag kunnat ana. Illamående, foglossning och allt som hör till. Jag blir sjukskriven. Senare inskriven hos barnmorskan och de första blodproven visade något fel på vad som hände i min kropp.
Min kropp bildade alltså antikroppar som bryter ner barnets blodkroppar. Otaliga resor till sjukhuset för blodprover.
Fruktansvärt glad över en kanonsommar såhär långt, det tråkiga var såklart att jag inte riktigt kunde ta vara på den då jag var sängliggandes.
Mormor fick en infektion i kroppen och vi farade väl det värsta, men hon piggade som tur var på sig!
Alla värden mina provsvaret visade pendlade upp och ner och tillslut satts ultraljud in varje vecka.

Mitt i allt, ett slag i ansiktet och vår ekonomi kraschade totalt. Jag visste inte ens om jag ville leva längre men jag har hela vägen valt att kämpa och jag kämpar än, jag är glad över valet jag gjorde.

Theo är världens underbaraste unge och han är så pussig och kramig, kan aldrig skyta förmycket, vi är
Så stolta över vår lilla kille❤️ men mitt i allt detta kände vi inte igen honom, treårstrotsen knackade på! Bara att välkomna med öppna armar! På tal om arm har vi fått fara på akuten med theos lilla arm då vi trodde den var bruten, men det visade sig tack och lov att det bara var nån armbågsled som kommit ur led.

Slutet av året fick vi reda på igångsättningen av lillebror, både lättnad och oro.
Väl inne på förlossningen visade det sig alltså att jag redan jobbat igenom värkar halvvägs, vilket har förklarat alla dagar jag inte kunnat jobba pga värken.
Trots tre veckor innan beräknat datum kom han och jag är glad att vi hunnit i lugn och ro i Umeås förlossning och fantastiska neo-iva avdelning som sett till att vår lilla kille mått bra, att han har kunnat få blod och ljusbehandling. Det har ju trots allt sköre lite i mamma-hjärtat alla gånger dom behövt sticka honom för att få blod. Om jag endå kunnat räkna dem alla😳

Förlossningen och den upplevelsen är det vackraste jag varit med om. Det bästa (egentligen enda bra) som hänt detta är. Theo fick bli storebror och han har tagit den rollen på största allvar sedan dag ett. Våran alldeles egna bopponel.
Våran familj är komplett ❤️

Vi har nu landat och bott in oss i cirka 4 veckor, fått rå om alla som vi insett verkligen verkligen bryr sig om oss! Firat en lugn och härlig jul.
Nu har ju jag försökt sikta högre under år 2019, men jag kommer nu checka in med magsjuka! Jag vet inte om jag nämnt att jag är bitter? Det är jag.
Men lycka känner jag över att Leonel gav mig sitt första leende idag!

Men jag önskar alla en bra start på det nya året ✨


  • Nära Hällgumsgatan -, Kramfors

Gillar

Kommentarer

UP71,
❤️