The eyes are useless when the mind is blind

Ups and downs

Jag är inte ensam om att känna att vissa vardagar är ett evigt krigande ifrån insidan och ut. Allt känns tungt, allt känns förvirrande och inte alls meningsfullt. Som om det inte spelar någon roll vad man gör så kommer dom alltid tillbaka.

Sen jag började på mina antideprissiva och under en lång period inte kände varken glädje eller sorg så uppskattar jag mina dalar. Det är viktigt att få känna, det är viktigt att vara människa. Framför allt så är det viktigt att få känna på dalarna neråt för att uppskatta dom som går uppåt. Jag är numer glad över mina dalar, det är tråkigt att dom kommer tillbaka när man minst anar, men det är lika viktigt att kunna komma ihåg att dom går också över. Det var en lång väg hit, det tog mig flera år, två långa sjukskrivningar och ett helvetes mående. Men nu står jag här, och känner mig faktiskt stolt och lycklig över vem jag blivit. Det ska bli spännande att se vad som sker i framtiden, inte längre jobbigt att jag inte kan se den eller har några framtidsplaner. Det är spännande, och det blir som det blir för det blir ändå aldrig som man tänkt.

Gillar

Kommentarer