Efter min sjukskrivning så började jag söka jobb, jag valde att lägga plugget åt sidan för att kunna låta hjärnan ventilera lite. Bäst förklarat. Jag tog tag i jobbsökandet vilket inte alls var enkelt då man blir väldigt bekväm efter ett tag med att inte göra någonting. Jag fick 2 jobb, ett på tempo och ett annat på Sandvikens kommun + att jag är extring på dollar store. Det går om man vill, så nu är jag inne i ett jobb-mode och min hjärna lika så. Bästa som finns är att jobba och kunna försörja sig själv.

För att jag har valt att se livet som ett äventyr, det blir roligare så. Tidigare har jag haft sån ångest över att jag inte har några planer, några så kallade "drömmar". Men alla har inte det. Varför måste man det? Är det inte bra mycket mer spännande att se det som ett enda stort äventyr. Fast på ett realistiskt sätt, givetvis. Jag tror att jag kommer lyckas i livet, kanske inte med betyg, eller karriär. Men jag tror på lycka, och inre frid. Det är mitt mål, min dröm. Att jag ska vara lycklig, hur de än ser ut runtomkring mig.

Jag är inte ensam om att känna att vissa vardagar är ett evigt krigande ifrån insidan och ut. Allt känns tungt, allt känns förvirrande och inte alls meningsfullt. Som om det inte spelar någon roll vad man gör så kommer dom alltid tillbaka.

Sen jag började på mina antideprissiva och under en lång period inte kände varken glädje eller sorg så uppskattar jag mina dalar. Det är viktigt att få känna, det är viktigt att vara människa. Framför allt så är det viktigt att få känna på dalarna neråt för att uppskatta dom som går uppåt. Jag är numer glad över mina dalar, det är tråkigt att dom kommer tillbaka när man minst anar, men det är lika viktigt att kunna komma ihåg att dom går också över. Det var en lång väg hit, det tog mig flera år, två långa sjukskrivningar och ett helvetes mående. Men nu står jag här, och känner mig faktiskt stolt och lycklig över vem jag blivit. Det ska bli spännande att se vad som sker i framtiden, inte längre jobbigt att jag inte kan se den eller har några framtidsplaner. Det är spännande, och det blir som det blir för det blir ändå aldrig som man tänkt.