Skrämmande Tinderdejter

Låt mig bara få spy ur mig det här året som varit som singel, antingen så får ni er ett gott skratt! eller så kommer ni avinstallera appen för all framtid och sluta tro på mänskligheten. Nåväl. Låt oss starta! En utav de sjukaste upplevelserna jag har haft det här året, tycker jag ändå är viktigt att lyfta fram. För det finns fan idioter bakom sina skärmar, som gömmer sig bakom fina titlar.

Det började med att jag matcha med en människa som var lite äldre än mig, med två vuxna barn som bodde i en annan stad än mig. Vi pratade lite, verkade ha väldigt mycket gemensamna intressen och ett intressant samtal under tiden vi pratade. Vi bestämde oss för att ses, under kvällen så kände jag bara att något inte stämde och min magkänsla sa åt mig att samla ihop mina saker och bara lämna på ett trevligt sätt. Allt han pratade om var i "vi form" när vi åker dit, när vi kollar på hus, när vi ska göra si/så. Kände bara att nej nej, nu måste jag gå. Men jag hatar att göra någon typ "förnärmad" så jag började skicka massmeddelande till mina vänner med bokstavligen typ kod "MORMOR" hjälp mig härifrån. Tror ni någon såg mina rop på hjälp? näeh! tills alla såg det samtidigt och min telefon ringde nonstop.

Den ena sa att Tristan hade brutit armen på förskolan, och de inte fick tag på pappan.. den andra skrek i luren; HAN HAR GJORT SLUT du måste komma heeeeem.. det jobbigaste i det här läget var att min telefon bokstavligen ekade. Så plötsligt ringde 4 personer för att berätta att en tragedi hade skett inom loppet av 5 minuter. Pinsamt så jag dör, så fort tog jag mig därifrån.

Jag skrev kort och gott och tackade, men nu drogs en annan cirkus igång. Min telefon bokstavligen terroriserades.
Med text som: Det är menat att vara vi, ge mig en till chans, osv osv osv. Tillslut kände jag att jag behövde blocka honom från alla mina sociala medier. De blev tyst. Tills de började ringa från andra nummer, där "vänner" ringde och skrev åt hans vägnar då han hade blivit orolig att något hade skett mig... Bad ödmjukt honom att aldrig mer kontakta mig.


Sen är min mamma här på besök, plötsligt står det ett stort paket utanför dörren! Så glad jag blev. Va längesen det var jag fick blogg-paket, öppnade paketet ivrigt innan jag bara sköljdes av ren panik och ni vet känslan när man blir vag i knäna av typ obehag? Där i låg en tröja jag lämnat i all hast, samt ett tre sidor långt brev om hur kan kände för mig.. och gav mig 7 olika förslag på vår kommande dejt. Allt från att åka skidor i alperna, till att åka till spanien, till något hotell långt ner i sverige osv osv. Mamma höll på att få panik, och jag likaså! Men ville inte öppna för en kontakt utan kände typ, häller jag bränsle här nu så kommer elden ta sig än mer. Men obehaget fanns, kommer han stå utanför min dörr? han skickar saker hem till mig.. började känna mig sjukt otrygg.


Sen kom det ett vykort..

Veckorna går. Jag har då under denna tid träffat min J och är så glad och lycklig. Sen en kväll, åker vi hem till mig för att hämta lite saker och packa om för att åka till Katrinehalm. Jag ser att något är lämnat utanför min dörr. Och när vi kommer närmre, ser jag att jag har fått ett blombud. Jag tittat på J och säger: Jag hoppas att de är från dig, och han säger tillbaka skämtsamt: "nä men de kanske ja borde ha gjort". Jag hade berättat allt om den här människan, och jag förstod i samma sekund att de var från han. Där i är det 10 röda rosor, och de står: ge mig en till chans. Din för evigt, samt initialer.

Jag kastade ut dessa blommor och skrev sen ett meddelande att kontaktar du mig igen så ringer jag polisen.
Kors i taket så har det varit tyst. Det här är alltså efter en enda tinder-dejt, som inte ens vart bra. Där jag gav 0.1 procent av mig själv. Tänk hur farligt de egentligen är att möta främmande människor.. jag är inte den som är den, men tänk hur lätt det är att träffa någon, följa med hem. Sen typ bli inlåst för resten av ditt liv någonstans. Skriv alltid till dina vänner vart du är någonstans, namn på den du ska träffa, adress.. vad som. Gärna till flera. Gå ingenstans utan att folk vet vart du är.. ha en jäkla kod mormor, och var försiktiga!

Så att detja kan va fantastiskt, men också jävligt obehagligt.
Sen får man aldrig underskatta magkänslan, för oftast säger den allt du behöver att veta.
Kram Patricia

Gillar

Kommentarer