Hur livet har sina vändningar

Jag har så länge, under så många månader funderat på om jag ska återuppta mitt bloggande igen. Men så som många utav er vet, har mitt sista år varit väldigt upp och ner, och jag har inte velat rota i mina känslor för mycket om sanningen ska fram.
När jag läste mitt senaste inlägg här nedan, så satt jag med tårar i ögonen. Fy så vi ändå har kämpat. I det dolda, men även i det öppna. En skilsmässa har skett, efter många fina år tillsammans som också varit oerhört svåra, så tog känslan i mig över att det finns någon där ute för oss alla som kompletterar oss bättre. Det har varit läskigt, skrämmande, hjärtskärande. Skulle kunna skriva en hel bok i bara känslorna kring ett uppbrott från en människa som du mer eller mindre vuxit upp tillsammans med.

Jag kommer säkert med tiden gå in i närmre händelser, hur jag har tänkt, hur jag har känt. Men just nu, är jag här. På en plats i livet där jag för ett år sedan aldrig i min vildaste fantasi att jag kunde stå på. Fattig som en kyrkråtta (sanning med modifikation) men samtidigt lyckligare och mer levande än vad jag varit på flera år.

Leva med vetskapen att man bara är en varannan vecka mamma, har tagit hårt på mig. Det var en utav de största anledningarna till att jag också stannade kvar i en relation så mycket längre än vad jag borde ha gjort. För vår bådas skull. Jag har inte vant mig, men det tror jag aldrig att man kommer göra. Men man bygger sig ett liv kring det nya, fort och konstigt nog. Barnen har tagit vår separation bättre än vad vi båda någonsin kunnat föreställa oss. Vilket har gjort de, väldigt enkelt ändå.

Det här året öppnade jag en salong - blev av med salongen, Covid kom och slog till så hårt på mitt arbete, så från frisör så har jag blivit "chaufför" bara den här historian är galen, sjuk och något som jag dragit så mycket lärdom från. Ångrar ingenting, för det ledde till många fina öppningar och så bra avslut till relationer som dränerat.

Året har bestått utav sinnessjuka möten med fantastiska människor, de mest underliga dejterna man kan tänka sig! Den ena värre än den andra, och jag som så ofta vill se de bästa i folk och tro på förändring. Jösses, de är tur att man lär sig i allafall.
Jag har verkligen lärt mig att man kan klara banne mig allt, hur svårt och omöjligt saker och ting än kan kännas. Så ordnar det sig. Det här året har också verkligen visat mig vilka som står mig nära, och vilka som var värda att sorteras ut ur mitt liv. Du kan inte alltid följa en mall, du kan inte alltid göra rätt och vara alla till lags. Det kommer stunder du faller, du kan falla så jävla hårt. Men vem/vilka står där och stöttar dig ändå. Ångrar ingenting utav vad som skett under det här året, för utav alla misstag som jag gjort, har jag också vuxit efter dom.

Jag kommer använda den här bloggen som jag gjorde i början för tio år sedan, för att skriva av mig. För att kunna gå tillbaka och se vad som hänt i livet. Ingen press, inga måsten. Men bara av de lilla jag skrivit nu, så känner jag hur jag ler från öra till öra och hur skönt det är att få bara bubbla ur mig. Och kommande inlägg, blir nog mer fördjupning i tankar och känslor som jag bär. Men för nu. Fy så himla underbart. Äntligen.

Hoppas verkligen ni gamla som hittat in hit, kommer tillbaka för att stanna. För så som jag saknat att prata med er.
Kram från Patricia

Gillar

Kommentarer