Börjar få ordning på torpet
Här hemma så har semestern gått i ett.. och Linus har nu bara en vecka kvar hemma med oss och de känns så sorgligt. Vi har liksom inte haft en semester, utan försökt överleva i bristen på sömn haha! Nejdå. Men nu har de äntligen vänt och vi har fått in lite rutiner igen. Barnen tack och lov har inte fallit ur sina, och de har hjälpt oss enormt under den här första tiden med Signe. Dom lägger sig precis som dom ska, äter gör vi också på samma tider och försöker hålla den tryggheten för dom varje dag så de inte spårar ur även där.
Men sedan en vecka tillbaka äter Signe nu bara från mig! barnmorskan kom in här förra veckan å ba: nej. Ni gör ett sjukhusjobb, och efter 2 veckor utav koppmatning varannan timma dygnet runt, pumpning emellan och fri amning så var jag verkligen helt s l u t och tre barn på det hemma som krävde sitt MITT i en flytt haha. Så hon bad mig ta bort koppen, och en ny vikt skulle tas tre dagar senare, vips så hade fröken gått upp MER än med koppen och jag var som en ny människa bara efter två nätter med en vanlig störd sömn utav en hungrig bebis liksom och jag kände mig utvilad. Så. Vi ringde till BB och informerade den nya vikten, och bara sådär så blev vi helt lämnade åt enbart BVC och ingen mer kontakt alls med dom. Så vi kämpade på bra jag och lilla hjärtat!
Här hemma har vi kommit i ordning lite smått, och Linus har slitit som ett djur och byggt upp en 120 kvm altan på två kvällar, och en hel dag. Han stod in till natten efter vi lagt barnen, bara för att dom ska ha något att leka på. Just nu är ju utsidan ett enda stort grustag! vi kan ju inte rulla ut gräs än för de är alldeles för varmt, så vi kommer lägga gräsmattan i september. Men med altanen, blev de en sån enorm frihet. Tristan glider omkring på sin bil, hoppar, badar, leker, solar, äter. Ja alltså fyfan så fruktansvärt skönt. Altanen är ju bra mycket större än hela vårt förra hem. Känns så sjukt!
I helgen har jag haft min syster och familj över, har varit super härligt och behövligt. Wilja har idag åkt till sin Pappa första gången på två veckor, dom har saknat varandra och hon har varit så rastlös sista tiden. Vilket jag förstår. Blev ju inte alls ett sommarlov som vi tänkt oss, då lillasyster inte alls kom som planerat! super glada att hon är här, men hon hade gärna fått bakats en stund till så vi skulle få slippa all denna oro som varit. Men. Nu är hon snart 3 veckor och vi ser ljuset i tunneln och vågar ta oss ut med henne mer och mer.













Kommentarer