Här hemma så har semestern gått i ett.. och Linus har nu bara en vecka kvar hemma med oss och de känns så sorgligt. Vi har liksom inte haft en semester, utan försökt överleva i bristen på sömn haha! Nejdå. Men nu har de äntligen vänt och vi har fått in lite rutiner igen. Barnen tack och lov har inte fallit ur sina, och de har hjälpt oss enormt under den här första tiden med Signe. Dom lägger sig precis som dom ska, äter gör vi också på samma tider och försöker hålla den tryggheten för dom varje dag så de inte spårar ur även där.

Men sedan en vecka tillbaka äter Signe nu bara från mig! barnmorskan kom in här förra veckan å ba: nej. Ni gör ett sjukhusjobb, och efter 2 veckor utav koppmatning varannan timma dygnet runt, pumpning emellan och fri amning så var jag verkligen helt s l u t och tre barn på det hemma som krävde sitt MITT i en flytt haha. Så hon bad mig ta bort koppen, och en ny vikt skulle tas tre dagar senare, vips så hade fröken gått upp MER än med koppen och jag var som en ny människa bara efter två nätter med en vanlig störd sömn utav en hungrig bebis liksom och jag kände mig utvilad. Så. Vi ringde till BB och informerade den nya vikten, och bara sådär så blev vi helt lämnade åt enbart BVC och ingen mer kontakt alls med dom. Så vi kämpade på bra jag och lilla hjärtat!

Här hemma har vi kommit i ordning lite smått, och Linus har slitit som ett djur och byggt upp en 120 kvm altan på två kvällar, och en hel dag. Han stod in till natten efter vi lagt barnen, bara för att dom ska ha något att leka på. Just nu är ju utsidan ett enda stort grustag! vi kan ju inte rulla ut gräs än för de är alldeles för varmt, så vi kommer lägga gräsmattan i september. Men med altanen, blev de en sån enorm frihet. Tristan glider omkring på sin bil, hoppar, badar, leker, solar, äter. Ja alltså fyfan så fruktansvärt skönt. Altanen är ju bra mycket större än hela vårt förra hem. Känns så sjukt!

I helgen har jag haft min syster och familj över, har varit super härligt och behövligt. Wilja har idag åkt till sin Pappa första gången på två veckor, dom har saknat varandra och hon har varit så rastlös sista tiden. Vilket jag förstår. Blev ju inte alls ett sommarlov som vi tänkt oss, då lillasyster inte alls kom som planerat! super glada att hon är här, men hon hade gärna fått bakats en stund till så vi skulle få slippa all denna oro som varit. Men. Nu är hon snart 3 veckor och vi ser ljuset i tunneln och vågar ta oss ut med henne mer och mer.

Ska skriva lite om hur vår första vecka har varit här hemma med Signe. För de första, har de gått långt över förväntan med barnens reaktioner över sin lillasyster. Det som märkts av är rastlösheten då vi inte vill/vågar oss ut med henne med alla risker och allt vad de innebär. Samt att vi är så begränsade varannan timma dygnet runt att ge henne extra mat med en kopp, utöver att hon ligger vid bröstet för att förhoppningsvis få återgå till enbart amning.

Vi är givetvis sjukt trötta efter detta schema Signe har varannan timma.. och ingen utav oss får ju sova i mer än 1.5 timma i sträck under natten. Linus går upp och värmer maten, jag matar, koppar och pumpar däremellan.. Vilket innebär att tålamodet med dom stora som då blir gnälliga för att dom inte har något att göra också brister, de är verkligen inte deras fel och man får en sån enorm ångest över att man inte räcker till och kan åka iväg/göra saker med dom. Men vi sitter inte i sjön heller om man säger så, och har ändå hunnit göra mycket med barnen i sommar. Så ska försöka att tackla med samvetet en annan dag.

Sen har vi varit in till både Uppsala och Enköping varje dag för att lämna bilirubinprover då hon fått sola hemma för sin gulsot. De visar att de tydligt går nedåt vilket är jätte skönt! Men vikten.. att man kan bli så oerhört nojig över dessa små ynka gram som kan handla om en kiss eller bajs mer eller mindre. Igår hade hon gått ner 30 gram. Idag hade hon gått upp 60 gram. Så hon ligger precis under sin födelsevikt just nu på 2160 gram ♡ längtar så tills de vänder och hon kan öka på riktigt. Men de kunde ta ett par veckor.

Har också varit så oerhört orolig över hur vi ska göra.. stanna hemma i veckor. Eller om vi kan röra oss ute, och blev lugnad idag att vi ska leva vårt liv precis som innan. Undvika att träffa sjuka personer givetvis och tänka på handhygien efter vi varit ute. Är bra om man undviker större shoppingcenter första veckorna. Men att besöka lugna affärer, matbutik, något lugnt café, friska vänner med barn.. åka och bada å så var helt okej och hon måste exponeras för att inte bli supersjuk när vi väl tar oss ut. Med sunt förnuft helt enkelt. Men jag är ändå så orolig. Hon är ju SÅ liten!

Nej jag hade önskat för allt i världen att hon låg kvar och bakades i någon vecka till iallafall. Dom där dagarna extra i magen för så mycket även om hon är super stark för sin vecka blir de mycket oro för oss, och ett stort jobb med att få i henne tillräckligt.
Samtidigt är jag så glad att få ta hand om den här minimyran som stulit mitt hjärta.

När man kan låta bilderna tala för sig själv ♡ igår efter en lång väntan på akademiska blev vi utskrivna därifrån! Signe har nu fått sola sig hemma under en uv-filt i två dagar, och på återbesöket idag i Enköping så här bilirubinet sjunkit så pass att vi skulle stänga av filten och åka tillbaka imorgon för att ta ett till prov för att verkligen se att de stannar och inte höjs.

Annars så njuter både barn och vi att vara hemma. ÄN tar Tristan de så fint att ha blivit storebror. Han är så mån om henne och väldigt försiktig. Men han anser ha ensamrätt om henne och säger "min, min bebis." så tjejerna har fått sig ett par smällar när han blivit svartsjuk för att inte han får hålla hela tiden.

Mot Signe eller mig har han ännu inte reagerat. Eventuellt att han har blivit lite mer kramig och vill vara nära mig som han inte velat på länge. Tjejerna är så lyckliga så de finns inte och nu är de mycket tävling om att jag klarar de men inte du. Konkurans då wilja är äldre och känner att hon grejar mer. Än är de så, snart vill dom inte veta av henne för hon är såå jobbig!

Nåväl. Vi njuter hud mot hud och har tagit de super lugnt den här veckan även nästa. Sen får vi se om vi finner ork till att hitta på något "mer" under vår semester.

TACK ska ni ha för alla era gratulationer till vår lilla tjej! ♡