december 2013 | Patriciavidelindh
  • Magazine
  • Bloggar
    • Nya bloggar
      • Design & inredning
      • Foto
      • Föräldraskap
      • Mode
      • Träning & hälsa
    • Topplistor
    • Foto
    • Föräldraskap
    • Mode
    • Träning & hälsa
  • Fler
    • Design & inredning
  • Topplistor
  • Skapa blogg
    • Om mig & kontakt
    • Kategorier
      • BESAFE AMBASSADÖR
      • BRÖLLOPET 9/7-16
      • BRÖSTOPERATIONEN
      • Bara Patricia
      • Barnrummet
      • Bloppis
      • Bröllopsplanering
      • DIY-Barnrum
      • DIY-Syhörna.
      • Dagens Mama
      • De bästa av Bålsta!
      • En annan del av Stockholm!
      • FRISÖR
      • FRISÖR Hairextensions
      • Familj vecka för Vecka youtube
      • Frågor & Svar
      • Gravid med lillebror
      • Graviditeten med Novalie.
      • Graviditeten med nummer 4
      • Husbygge
      • Inredningsfix
      • Klippningar / Stylingar
      • Mina tankar
      • Måste ha - Wanties
      • Nagelförlängningar
      • New In - Mama!
      • New in - barnshopping!
      • NewIn Baby
      • Novalie 1-2 år
      • Novalie 2-3 år
      • Okategoriserade
      • Patricia SYR
      • Recept, mat & bakelser
      • SAMARBETE/REKLAM
      • Signe-Mathilde
      • Smycken made by mammasangel
      • TIPS
      • Tristan 0-4 månader
      • Viktresan nedåt efter Nova
      • Välkommen hem till oss
      • Wilja 0-3 månader
      • Wilja 2-3 år
      • Wilja 4-5 år
      • Workout
      • c9 Forever
    • Arkiv
      • februari 2022
      • februari 2021
      • januari 2019
      • september 2018
      • augusti 2018
      • juli 2018
      • juni 2018
      • maj 2018
      • april 2018
      • mars 2018
      • februari 2018
      • januari 2018
      • december 2017
      • november 2017
      • oktober 2017
      • september 2017
      • juli 2017
      • juni 2017
      • maj 2017
      • april 2017
      • mars 2017
      • februari 2017
      • januari 2017
      • december 2016
      • november 2016
      • oktober 2016
      • september 2016
      • augusti 2016
      • juli 2016
      • juni 2016
      • maj 2016
      • april 2016
      • mars 2016
      • februari 2016
      • januari 2016
      • november 2015
      • oktober 2015
      • september 2015
      • augusti 2015
      • juli 2015
      • juni 2015
      • maj 2015
      • april 2015
      • mars 2015
      • februari 2015
      • januari 2015
      • december 2014
      • november 2014
      • oktober 2014
      • september 2014
      • augusti 2014
      • juli 2014
      • juni 2014
      • maj 2014
      • april 2014
      • mars 2014
      • februari 2014
      • januari 2014
      • december 2013
      • november 2013
      • oktober 2013
      • september 2013
      • augusti 2013
      • juli 2013
      • juni 2013
      • maj 2013
      • april 2013
      • mars 2013
      • februari 2012
      • januari 2012
      • december 2011
      • oktober 2011
      • september 2011
      • augusti 2011
      • juni 2010
      Gå till ,[object Object]

      Nya inlägg

      • Post featured

        Att få en svår graviditets depression

        Vill mest skriva de här, för att det är så vanligt. Men att man kanske oftast, aldrig säger något. Man håller detta inom sig. Man skäms. Man skuldbelägger sig...

      Nya inlägg

      • Post featured

        Föda ett barn med GBS född i vecka 28

      • Post featured

        Skrämmande Tinderdejter

      • Post featured

        Skjorta on point

      Patriciavidelindh
      Patriciavidelindh
      Patricia Vide Lindh, 31 år, Bålsta
      • Instagram
      • Nouw

      Den här bloggen startades i samband med min första dotters födsel. Därefter har ni fått följa en resa med ytterligare tre barn. Ett äktenskap, en skilsmässa och starten på ett nytt liv. Förvänta dig starka texter och mycket personlighet! Jag hoppas ni kommer att stanna.

      För kontakt, eller frågor kring samarbete: [email protected]

      Arkiv

      • februari 2022
      • februari 2021
      • januari 2019
      • september 2018
      • augusti 2018
      • juli 2018

      Kategorier

      • BESAFE AMBASSADÖR
      • BRÖLLOPET 9/7-16
      • BRÖSTOPERATIONEN
      • Bara Patricia
      • Barnrummet
      • Bloppis
      • Bröllopsplanering
      • DIY-Barnrum
      • DIY-Syhörna.
      • Dagens Mama
      • De bästa av Bålsta!
      • En annan del av Stockholm!
      • FRISÖR
      • FRISÖR Hairextensions
      • Familj vecka för Vecka youtube
      • Frågor & Svar
      • Gravid med lillebror
      • Graviditeten med Novalie.
      • Graviditeten med nummer 4
      • Husbygge
      • Inredningsfix
      • Klippningar / Stylingar
      • Mina tankar
      • Måste ha - Wanties
      • Nagelförlängningar
      • New In - Mama!
      • New in - barnshopping!
      • NewIn Baby
      • Novalie 1-2 år
      • Novalie 2-3 år
      • Okategoriserade
      • Patricia SYR
      • Recept, mat & bakelser
      • SAMARBETE/REKLAM
      • Signe-Mathilde
      • Smycken made by mammasangel
      • TIPS
      • Tristan 0-4 månader
      • Viktresan nedåt efter Nova
      • Välkommen hem till oss
      • Wilja 0-3 månader
      • Wilja 2-3 år
      • Wilja 4-5 år
      • Workout
      • c9 Forever

      Prenumerera

      Latest blogposts

      • Post featured

        Att få en svår graviditets depression

        18 februari 2022
      • Post featured

        Föda ett barn med GBS född i vecka 28

        17 februari 2022
      • Post featured

        Skrämmande Tinderdejter

        15 februari 2021
      • Post featured

        Skjorta on point

        15 februari 2021
      • Post featured

        När man förstår att allt var tvunget att ske

        14 februari 2021

        Såhär var mitt 2013.

        måndag 30 december 2013, 20:24

        Vårt 2013 började rätt tungt, efter aborten i December, så mådde jag inte speciellt bra och var väldigt ledsen! Men dagarna gick, och man bara ”kom” över det helt enkelt.
        Det positiva denna månad var att jag fick ett heltidsjobb med ett jobb som jag verkligen trivdes på! (de bästa jobbet jag någonsin haft hittills). Jag Trivdes oerhört bra, men allt var ett ständigt pussel.
        Jobba vaken natt, för lite sömn, jobbade väldigt mycket denna månad.. Men det var väl mitt sätt att bara ta mig vidare, jag behövde det.
        Januari förra året känns som så långt borta, har bara en massa tråkiga minnen från den här månaden.
        Mitt upp i allt, så blev jag iallafall en blondie, trodde jag skulle trivas… tji fick jag på den!

        Sen kom vi till kära Februari. En mycket bättre månad, en rolig månad. Vi gick på massa visningar och var fullt uppe i att hitta något nytt! vi bodde ju då bara på två rum och kök (fyra personer) de var rätt tight om man säger så.
        En morgon så ringde Linus mig efter jag jobbat natt, han sa bara: Boka konsultation! Va tänkte jag, vad menar han nu? men någonstans i kroppen så bara hoppades jag, och önskade att det var sant.
        Mitt hjärta ville göra något för mig, som var väldigt viktigt. Han bokade in en operation för mig, så jag äntligen kunde få göra mina urkammade små tuttar. Hela månaden var jag så förväntansfull, läste om allt jag kunde komma över om operationer. Bestämde mig för Proforma i Stockholm, och opererades den 28: Februari utav Örjan Gribbe! Bland de bästa dagarna i mitt liv, b1 & b2 kom på plats. Jag tränade hårt denna månad, fick fram bra resultat!
        Satte även i nya extensions och färgade håret till koppar. Och min älskade lilla loppa, fyllde 1 helt år.

        Mars var lite utav en dömånad, dagarna rullade väl på med jobb och barn! De som skedde denna månad, var att vi köpte vår fina 4:a! Äntligen så skulle vi få plats. Vi sålde även den gamla lägenheten, och vi hade redan flyttat in i våra tankar. Jag var fortfarande rätt nedstämd efter de ovanstående, jag och L gled sakta ifrån varandra under den här tiden. Han visste inte hur han skulle hantera allt, jag kände mig arg.. och allt var hopplöst. Jag jobbade mest för att slippa vara hemma, så var det faktiskt. De blev inte bra, vi flydde helt enkelt ifrån varandra istället för att ta hjälp utav varandra. Jag gjorde min andra läppförstoring på Proforma, och blev as nöjd.
        Jag fick ett samtal från Nyköpings lasarett, min Pappa hade åkt in med ambulans och fått en stroke och låg nedsövd, allt var ovisst och rent utsagt skit under denna tid. Wilja fyllde också 3 år <>

        April månad kom, och april månad gick. Jag började också sy, köpte min första maskin och satt fullständigt manisk varje stund jag fick framför maskinen!
        Annars så var de inte mycket, åkte fram och tillbaka mellan Gnesta-Nyköping en del.

        Maj, solen kom och allt kändes okej nu. Allt bara rullade på, vi fick tillträde till nya lägenheten! flyttade in, denna månad bodde vi i kartonger och hade tankarna endast på renovering och inredning!
        I allafall jag. Va på skansen, massa lekland. Njöt utav att värmen började komma, en helt okej månad. Mycket trots, men det berodde också på allt kaos överallt.

        Juni kom, bad, sol, ledighet, grillad mat jämt och ständigt! Gjorde mycket på egenhand, Linus jobbade och jag var hemma med tjejerna.
        I slutet utav Juni fick vi reda på att min Mormor va så himla dålig. Så det var bara för oss att boka en resa ner till Polen, för att få spendera vår sista tid med henne.

        Juli var min och Linus sista månad ”tillsammans!” jag tror att vi försökte denna månad, de kändes bättre stundvis. Vi gjorde mycket, åkte iväg, bodde på hotell.
        Försökte hitta egentid med varandra, men vi var verkligen långt ifrån varandra på många plan. Allt från att närheten var borta, jag kände mig inte tillräcklig. Tillslut så backade jag mer och mer, när han försökte närma sig mig.
        Vi kom om varandra, efter dessa månader med att ej ha pratat. Så blev det verkligen fel.

        Augusti. En månad då jag kände mig som världens mest ensamma människa.
        Ångrade allt som hänt, var arg, var ledsen, besviken, besviken på mig själv. Allt var kaos, jag var mer eller mindre bostadslös med två små barn! flyttade hem till Mamma i några dagar, fick snabbt tag på en andrahandslägenhet.
        Fick tag på jobb inom en vecka, försökte bara ordna upp allt för barnens skull och körde bara på utav ren automatik. Jag kände inte efter, och var bara arg första tiden. Jag kände mig så värdelös! Jag började snabbt jobba, fick tag på förskola snabbt åt barnen. Skolade in dom, när vi sen fick veta att Håbo kommun inte godkände två förskolor, så det var bara att vara hemma med tjejerna den veckan jag hade dom! Med en halv inkomst, och tusen utgifter. Nej, allt var ett virrvarr. Jag anade något, jag var gravid. Alltså ni kan inte förstå, det här var den jobbigaste månaden i hela mitt liv när allt var som det var. Utan att tveka, bokade jag tid för en abort. Åkte dit, hämtade mina tabletter, åkte hem. Tog bort. Jag och L pratade inte mer med varandra än vid hämtning/lämning. Det var bra, för det fick oss att fundera utan att vara på varandra, och utan att bråka. Men veckan jag inte hade barnen, så höll jag på att bli knäpp. Efter jobbet, låg jag bara som apatisk och stirrade. Bara grät, och ville verkligen inte vara ensam.

        September.. Fick träffa mina barn varannan vecka, jobba, bo på ett ställe man inte trivdes på. Försöka orka vara Mamma veckan jag hade barnen!
        I mitten utav September så började jag och Linus prata igen, vi pratade så mycket om allt.. Vi pratade för första gången mer än vad vi gjort under våra 3 år tillsammans! All tid ifrån, gjorde så att både han och jag förstod våra egna brister som vi annars inte har velat lyssna på. Vi förstod varandra bättre, vi hade inte gnabbets, inte bråkat. Utan vi bara insåg, och förstod att varken den ena eller andra hade gjort mer fel. Vi slutade prata, slutade bry oss, var bara föräldrar. Där tog allt slut!
        Jag är en riktig känslomänniska, och behöver prata om saker. Han inte, han förstod inte mitt behov. Och jag kunde inte förstå honom! Helt plötsligt så kändes allt så himla bra, och jag började känna mig glad över att ha förlorat honom. För jag insåg också vad jag hade, och vem som betydde allt för mig. Och han kände likadant, allt blev bara starkare och mer äkta. Vi förstod att vi ville vara med varandra, trots våra olikheter. Men trots att vi fortfarande är olika, kan och vågar vi nu prata om det. Och är öppna för att lyssna på varandra. Vi bestämde oss för att komma tillbaka till varandra igen, vi ville inget annat.

        Oktober var den absolut bästa månaden på hela året! så glad jag är nu, och var då var de längesen jag var <>
        Allt föll på plats, och de kändes bättre än vad de gjort mellan oss från första början. Vi har verkligen kommit varandra nära på ett sätt som annars inte fanns, och Linus för mig har blivit en helt annan person.
        Oktober var en fartfylld månad! sov på hotell två gånger, bloggmiddag, klippte av mig håret och fick en chock. Träffade fina fantastiska människor, bloggvänner som blivit nära vänner. Jag sökte in till skolan, jag fick ett nytt jobb.
        Men på samma vis detta var den bästa månaden, var det nog också den värsta månaden.
        Jag förlorade min mormor, två dagar efter så omkom min styvbror.

        November månad startades med en resa ner till Polen för att ta ett hejdå för min Mormor. Jag, min mamma och syster åkte ner. Det var en tung resa, 10 min innan vi är framme i Rzeszow så får min mamma ett samtal.
        Martin är död är de enda jag förstår, knäna vek sig och tårarna bara brann. Förstod ingenting, där skulle vi hoppa av med resväskor och vänta på en släkt vid tåget som redan sörjde. Allt kom på en och samma gång, och
        vi alla befann oss i chock i flera dagar. Att Martin hade försvunnit insåg jag inte förens några dagar innan hans begravning.
        Jag var glad för min skull denna tid, jag var glad över vad jag hade hemma. Men var väldigt nere över allt som hänt, och kände någonstans: nu räcker det, jag vill inte mer.

        December månad kom..
        Jag fick beskedet om att jag blev beviljad min utbildning till frisör genom min hemkommun som betalar min plats, jag fick först ett nej. Men jag gav mig inte, utan jag tjatade och tjatade. Tillslut fick jag, ett ja.
        Drömmen kommer bli sann, och jag kände mig så stolt och lycklig. Jag fick också mig min nya fina förlovningsring, en ny start på allt. Jag valde att byta bloggportal, och fick ett bloggkontrakt här hos Loppi och jag kan inte vara mer glad för det.
        Vi har fått bo på hotell och haft chansen att rå om varandra ordentligt, tomten har varit här och barnen har denna månad varit så jäkla snälla. En väldigt fin månad, och jag hoppas nu på ett lättare 2014.

        Tack till er alla som på något vis har varit med mig på min resa, även under tiden jag ej bloggade och bara använde instagram under tiden vi var separerade.
        Då insåg jag, vilket stöd jag hade från människor som jag aldrig har haft chansen att träffa, det gick rakt in i hjärtat och jag höll mig stark. Jag klarade allt, fixade allt för att jag var tvungen. Men utan era ord, en titt bland kommentarerna så hade jag fallit ännu längre ner. Tack till er som kommit in hit varje dag, och spridit glädje. Ett litet hej, det kan betyda så mycket.
        Hoppas att ni vill vara med oss på vårt 2014 bland studier och barntrots!

        Stor Kram, och ett riktigt Gott nytt ÅR på er.

        • Postad i: Bara Patricia

        Gillar

        Kommentarer

        Att visa sig själv på riktigt?

        måndag 30 december 2013, 07:11

        Godmorgon! Jag bjuder på en bild på lilla Novalie för precis ett år sedan <3 sitter="" och="" knåpar="" med="" inlägget="" som="" jag="" nu="" lagt="" in="" tre="" år="" i="" rad,="" alltid="" på="" nyår="" kommer="" det="" ut.="" det="" tar="" tid="" att="" skriva,="" men="" jag="" hoppas="" att="" jag="" får="" tid="" att="" sitta="" här="" idag="" så="" de="" blir="" klart. ska="" snart="" hoppa="" in="" i="" duschen="" för="" att="" åka="" mot="" södra="" och="" hämta="" hem="" en="" liten="" wilja!="" hon="" skulle="" egentligen="" spendera="" sitt="" nyår="" med="" pappa,="" men="" eftersom="" vi="" ändå="" ska="" vara="" hemma="" så="" får="" hon="" mer="" än="" gärna="" vara="" här.="" och="" han="" ska="" i="" sin="" tur="">
        Vi har inga speciella planer alls i morgon, utan vara hemma, äta god mat. Inte mer än så, de är trots allt en vanlig dag! Och våra tjejer somnar ju så tidigt om kvällarna, så de ska bli skönt att bara ta de lugnt. Kommer väcka Wilja när de är dags för raketer, tror jag? Hur gör ni? Är barnen uppe till efter 00, eller väcker ni dom? för att hålla barnen vakna så sent är för oss inte ens tänkbart, de går inte liksom.

        Jag har fått in lite smålustiga kommentarer på bloggen, jag vet inte om det bara är för att provocera, eller om det faktiskt är så personen/personerna i frågan tror att det är så. Att jag ska vara mer ärlig, jag undrar hur jag ska kunna bli mer ärlig än vad jag är utan att berätta när jag senast sket liksom. Jag tycker verkligen att jag är privat och öppen i min blogg, självklart tänker jag mer på vad jag skriver idag än vad jag kanske gjorde för tre år sedan. Men det är för jag också blivit klokare med tiden, har lärt mig att vara försiktig i denna värld. Öppnar jag mig för er, så är jag bokstavligen i krokodilens käft! Ni lyckas hitta allt för att göra mig ledsen eller trycka ner. Nu syftar jag just på denna tråkiga kommentarer som kommer in i perioder här på bloggen.

        Jag har fått frågan om jag någon gång kan visa visa hur det ”riktiga” föräldralivet är! Jag skriver väldigt öppet om mina dagar, att vissa är för jävliga och jag orkar inte med mina ungar men allt är också i perioder, nu har vi det lugnt hemma och harmoniskt mellan tjejerna, självklart skriver jag inte om de bråkade om Ipaden på förmiddagen? skriver om det viktiga! De som läser min blogg, vet också att jag är öppen och att jag just inte målar upp ett rosa fluff fluff liv, för de är verkligen inte så att vara mamma. Men FÖR att man är mamma, behöver man inte likna en skräckuggla! självklart har jag dagar då jag går i mjukis och i toffs hela dagen och rör inte sminkväskan, men de händer sällan. Och städat, städat har vi ALLTID. Dammsuger hela tiden, de kan bli rörigt med prylar efter en dag, leksaker överallt! Men hemma hos oss kommer någon aldrig kunna hitta en kissblöja på soffan, eller på ett golv. Jag berättar om vi bråkar, berättar om att vi har haft det tufft innan. Vet inte vad jag kunnat ha gjort annorlunda? Känns som folk tror att man automatiskt blir ett trash som inte hinner med sig själv, eller hemmet för att man har ett barn hemma? Isåfall, ruska upp er och där med på en gång.

        Fick även en annan kommentar att mina bilder är fejk på barnen, men jag väljer ofta att sätta på mina barn ljusa kläder, fina koftor och ja! Ni förstår. Och självklart tar jag kort på morgonen/dagen när vi är klara? ljuset är bäst i kameran och jag fotar alltid bara under dagstid. Men att jag då ljuger om hur fint de är, då i verkligheten barn blir alldeles lortiga vid dagens slut. Självklart är kläderna kanske inte lika vita, fina och rena! Men lortiga, de behöver dom inte bli fast man har barn. De beror helt på vilket barn man har? Wilja hatar smuts, skriker om hon blir kladdig! Hon sitter inte ens i en sandlåda för hon hatar sand, hon hatar regn. Skriker om de snöar i ansiktet! hon gillar helt enkelt inte saker som många andra barn älskar. Därav är hon väldigt ‘ren och försiktig’. Att jag ska ta mer kort på hur de ser ut i de riktiga livet. Förstår inte riktigt de där, Varför? Om jag väljer att ta fina kort på mina barn! så låt mig göra det?

        Och hur skulle det vara om jag outa precis allting om mig själv här inne? alla vet att en bitch bor inom mig! De har jag varit övertydlig om.
        Men kanske inte på de sätt som du tror. Jag blir arg, och sätter ner fötterna när jag inte håller med. Och jag berättar mer än gärna om vad jag tycker och om vad jag inte tycker om. När det handlar om mina barn, då blir jag en tigermamma. Jag kan bli tvär och sur när jag inte får som jag vill, och kan bete mig som fem år.
        Är det någon nyhet?

        • Postad i: Bara Patricia

        Gillar

        Kommentarer

        Det här med tatueringar.

        måndag 30 december 2013, 06:42

        Det här med tatueringar är något som många gillar, men som andra också verkligen kan ogilla.
        Jag tillhör den kategorin som verkligen älskar tatueringar, och vill smycka min kropp mycket mer. Vissa säger: ”Låt bli att förstöra din kropp, tänk hur du ser ut på ålderdomshemmet!” men jag kan inte låta bli att känna irritation då.
        Hur jag ser ut när jag är 85 på min kropp ska väl folk skita blanka fan i? Då har jag fått stolt bära upp mina tatueringar i över 40 år! istället för att vara den personen som kanske har velat satt dit en, men som är rädd för hur man ska se ut sen eller vad andra ska tycka om ditt val. Tänk om man hela tiden ska tänka på vad alla andra tycker, vilket tråkigt liv man skulle få då i slutändan! då ligger man där på hemmet och ångrar allt som man inte har gjort istället.
        Bara göra det som anses vara ”rätt” och aldrig fel, fyfan så tråkigt. Jag är inte gammal, men jag har ändå felat och har upplevt! Har gjort saker, vågat göra saker, rest, och det hoppas jag att det inte är slut med. Nu ramlar jag bort från själva ämnet, är bara allmänt trött på folk i min närhet som ska kommentera allt jag gör, men är så otroligt fega och rädda själva för att ta steget och göra något åt de! även om de ibland kan gå åt skogen, kan det också bara vara livsförändrande.

        Tatueringar är också något som är väldigt personligt för mig, och något som jag vill ska vara unikt. Man kan hitta inspiration utav andra, de har jag också gjort. Men man kan väl ändå sätta sin prägel på en tatuering?
        Min stora på sidan är ritad för hand på kroppen, alltså är den helt unik och bara för mig. Den har jag sett på en annan blogg/instagram nu. Jag tänkte inte så mycket första gången, utan vet att hon läser min blogg och kände mig lite smickrad över att hon valt göra en precis likadan för hon tyckte att den var fin. Självklart blev jag lite, hm… varför inte lägga i andra nyanser? Men sket i det. Sen har jag sätt två precis likadana sugerskalls på instagram som även följer mig. Med blomma upptill, likadant som den på sidan. Är denna skull ritad för hand, alla detaljer i den är handgjorda. Hittat två identiska, med också identiska färger. Samma blomma över som jag har.. Sen den på låret är också kopierad, med samma text och samma plats. Då började jag känna, men fan så tråkigt om alla tillslut gör likadana tatueringar! att hitta inspiration är en helt annan sak, men färger eller detaljer kan man väl göra annorlunda för att få den på sitt egna vis?
        Det är samma sak med texter på internet, självklart kan man bli inspirerad. Men man kopierar väl inte den rakt av, eller?

        • Postad i: Bara Patricia

        Gillar

        Kommentarer

        Patriciavidelindh

        • Gå till Profil
        • Gå till Startsidan
        • Gå till RSS
        • Gå till Sitemap

        Blogga på Nouw

        • Skapa konto
        • Tjäna pengar på din blogg
        • Tagga produkter med Metapic
        • Flytta din blogg till Nouw

        Bloggar

        • Allmänt
        • Annat
        • Design & inredning
        • Foto
        • Föräldraskap
        • Hästar & ridsport
        • Mat & recept
        • Mode
        • Personligt
        • Resor & utland
        • Sport
        • Träning & hälsa

        Nouw

        • Magazine
        • Allmänna villkor
        • Sekretesspolicy
        • Kakor
        • Kontakta oss
        • Hjälp
        • Driftinformation
        • Build: 2022-08-09 18:57