Måndag igen

Hej på er 😊 jag vet inte riktigt vart den här dagen har tagit vägen, jo egentligen så vet jag väl det men. Min nattsömn är rena katastrofen, jag fattar inte Varför jag inte kan få sova, är ju ssså trött när jag går o lägger mig. Men ändå, nähäpp ingen sömn. "Du kan gott hålla dig vaken, vända och vrida tills dess att man är helt utmattad"


Istället vaknar jag tillslut upp när kl är 11 😳 och tycker att hela min dag är förstörd. Bryggde kaffe, tog mina mediciner, gooosade vovve, försökte äta frukost men mådde bara illa 😔 klockan har nu blivit 13.30. Tar på mig varma kläder och kopplar på kopplet. Ossi är Lycklig, det va länge sen vi gjorde det här tillsammans ❤

Vi tar en ca 500 m långsam promenad, känner vinden och jag andas in frisk luft. Jag känner varje steg, kämpar med varje steg, fokuserar på mina rörelser på armar/ben. Väl hemma igen så känns det som om jag har bestigit Mount Everest eller sprungit New York Marathon. Men jag gjorde det. Är stolt över min prestation.. Men i ärlighetens namn, vad trött jag är nu.

Äter ett glas yoghurt nu, måste ha något i magen trots att jag inte mår bra. Min underbara är snart hemma från jobbet 💕 Sätter på potatisen på kokning nu, det kan ju puttra på låg värme sen får dom ligga kvar på eftervärme tills dess att middagen ska fixas. Idag tänkte jag att vi skulle äta mos, köttbullar och rårörda lingon till.

Sen har jag en tanke som snurrar i mitt huvud. Hur kommer det sig att folk tror att man är 100% frisk så fort mediciner har satts in? Tänk om det vore så väl, ingen vore lyckligare än jag. Har dom ingen förståelse på att rehabilitering tar tid?

Tack för att ni lyssnar på mig & tack för att Ni finns här i min värld ❤

Kramar Lotta

Gillar

Kommentarer