Header

Hej alla fina,

Det var så länge sedan jag skrev här sist och det är faktiskt lite svårt att inspireras till att skriva när man bor mitt bland en massa kartonger. Flyttlasset går nu på söndag och det är full rulle här hemma. Jag har aldrig varit så här trött, lycklig, förväntansfull och sliten på en och samma gång. Jag har dessutom flyttat så många gånger tidigare i mitt liv så jag borde vara expert på området vid det här laget, bara det att flytta med barn, det är något helt annat. Idag fick vi i alla fall nycklarna och barnen fick titta på huset. Charles verkade glad och tyckte om stället. Själv har jag aldrig bott i något mindre samhälle tidigare men det kändes ändå som hemma direkt. Nu väntar en spännande tid och jag har redan gått in min inredningsbubbla.

Godnatt!😘

Dagens lunch salsiccia korv.

Promenad i vackra parken medan kidsen sover i vagnen.

Lite bilder på vårt ännu tomma hus.


Hi Sweethearts,

It's been a while since I wrote last time and it's actually a bit hard to write when you are a pedantic person like myselt who are about to move and have to be surrounded by moving boxes. We will be moving now on Sunday and I have so much to prepare at home. I can´t remember being so tired, happy and excited ever at the same time. I have moved several times in my life so far, and consider myself to be an expert on this area, but believe me, moving with kids is something quite different. Today we received the keys to our new house and the kids had a chance to have a look. Charles seemed very happy and enjoyed the place. Me myself who has never lived in a small community before, felt very relieved that the house felt like home right away. Now there will be an exciting time ahead of us and I have already entered my “interior bubble”.

Good night kisses from the queen of cartons😘

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Fortsättning...

Första mötet mellan Charles och Luiza ägde rum på sjukhuset. Vi hade köpt bästa möjliga presenten från Luiza till honom. Leksaksdammsugaren stal hela hans uppmärksamhet, så först när vi kom hem förstod han vad det var som pågick. Han var rätt nyfiken och hade inget emot Luiza dvs så länge hon inte var i min famn. Charles omvandlades därefter till ett extrem mammigt barn som inte ville låta sig nattas, matas eller byta blöjor av någon annan än mamma( inte ens pappa). Trots att vi båda var hemma de tre första månaderna var det väldigt påfrestande. Stunderna där båda barnen grät högt för att fånga min uppmärksamhet och eftersom jag bara kunde ta en åt gången gjorde det ont i mitt hjärta och fick till följd att vi ofta inte mådde bra alls. Så hela tiden kom det svåra beslutet, vem skulle jag prioritera och vem skulle få fortsätta att gråta?

Helst ville jag dela mig själv isär och tillgodose bådas behov men det var ju inte möjligt. Jag gjorde allt som stod i min makt för att de skulle må bra men oftast blev jag missnöjd på kvällarna när jag reflekterade över dagen som gått. När tiden så var slagen för att vara med barnen själv eftersom min man skulle återgå till jobbet blev jag skräckslagen. Hur skulle jag klara det? Vissa dagar var jag en supermamma andra dagar klarade jag rent ut sagt inte av dem tills deras pappa skulle komma hem. Det fanns en massa härliga stunder blandade med en del "vad har jag gjort med mitt liv" stunder.

Tur att moderskapet är skapt som det är. En massa kärlek ger en enorm styrka att klara av vad som helst, allt från sömnlösa nätter till timvis långa vagnspromenader för att kunna få båda barnen att somna. Nu när Luiza har hunnit bli 8 månader har allt blivit smidigare, jag har anpassat mig till min roll som två barnsmamma och hanterar vardagskaoset mycket bättre och mer strukturerat. Det finaste av allt är att dag för dag se den växande syskonkärleken mellan dem. Det ger mig sådan glädje och energi. Att ha barn som kommer tätt i ålder är absolut inget lätt jobb för föräldrar men om du nu frågar om det var värt det så är svaret JA . Det är det finaste och samtidigt absolut den tuffaste utmaningen som jag har upplevt i livet. Jag tror att oavsett hur gammal ens första barn är så blir det andra barnet en stor omställning och utmaning för de flesta föräldrar.

Continuing...

The first meeting between Charles and Luiza took place in hospital. We had bought the best possible gift from Luiza to him. The toy vacuum cleaner draw all his attention, and only being back home he understood what was going on. Charles at first seemed curious and did not mind Luiza as long as she wasn´t with me. He gradually became an extreme mommy boy who wouldn´t like to be put to bed, feeded or changed by anyone else than by me (not even daddy). In spite of the fact that all of us were home together the first three months, it all was very stressful. The moments where the two children of mine burst out crying at the same time to get my attention and where I was only capable of dealing with one at a time hurt me so badly. So who would I choose during these moments and who was the one to be left alone crying?

If I only could be split into two parts and be able to give them both the attention they so desperately needed. I did everything I could to make them feel good, but I was too often unhappy especially during the evenings which I spent reflecting about the scenes of the day that had passed. When the time had come to be with the kids all by myself again due to my husband being back at work I got terrified. How could I handle the situation? Some days I felt as a great mom and other days, I hardly managed to keep above surface. There were a lots of wonderful moments but also those "what have I done with my life"moments.

Strangely enough and for the best purpose I guess, motherhood is like this, that is a lot of love which fills you with enormous strength, helping you to get through sleepless nights as well as long-term stroller walks to get them sleep. Now that Luiza has turned 8 months, everything has become smoother, I've adapted to my role as mom of two kids and have become better in handling the chaos of everyday life. The most amazing thing is to see the growing love between my two beloved children. To have children so close in age is absolutely not a easy job for the parents but if you ask if it's worth it then the answer is YES definitely. It's the most wonderful but at the same time the toughest thing I've done in life.

Likes

Comments

Hej allesammans,

Jag måste bara säga att jag är väldigt imponerad av alla mammor som kan hålla stilen trots små barn. Själv gör jag så gott jag kan men oftast blir det max en timme eller så. Förr eller senare åker håret upp i en hästsvans eller slarvig knut. Jag som dessutom alltid varit väldigt frusen av mig behöver numera som mamma till två barn knappt en vinterjacka eftersom jag alltid är varm i kroppen.😉 Bland mina favoriter just nu är sköna och avslappnade byxor som jag måste inhandla flera varianter av till våren.

Kram på er💗



Hello everybody,

I just have to say that I´m very impressed by all mothers out there who may keep their style in spite of small children around them. When it comes to me, I do as good as I can, but usually only for a an hour or so. After a while, my hair raises up in a ponnytail or a sloppy knot. I've always been freezing easily, but after becoming a mother of two, I don´t need a winter jacket anymore, because I'm always running after my kids.😉 One of my favorites right now are comfortable and relaxing pants that I´m about to buy many pairs of this spring.

Many hugs💗

Likes

Comments

Contains affiliate links

God Kvällens

Usch vilket väder det var idag. Många tycker säkert att februari är en tråkig månad. Jag måste säga att jag älskar februari för då fyller jag år vilket innebär presenter. Hur kan man inte tycka om sin födelsemånad, oavsett hur kallt och ruggigt det än är? Nedan ser ni saker som jag hade önskat se bland mina presenter.😉Speciellt skärpet som jag så länge velat ha. Visst är det snyggt? Jag fullkomligen älskar accessoarer som lyfter hela outfiten. Vilka outfit detaljer satsar du själv på?

Kram på er alla fina och god natt😘


Good evening

What a dreadful weather today. Many amongst you surely consider February to be a boring month. Me on the other hand just love February. Why that? Because that´s the month when I have my birthday and that means presents. Below are some things I would like to see on my presenttable. Especially the Guccibelt has been on my wishlist for a long time. Isn´t it gorgeous? I totally love accessories that lift the whole outfit. What are the outfit details that you yourself prefer to invest in?

Good night lovelies

Likes

Comments

Hej fina ni,

Hoppas ni alla mår bra och klarat er igenom februaris alla sjukdomar. Det har nämligen inte vi gjort ännu. Hela familjen har i tur och ordning varit sjuka. När man har massor att göra och ska flytta om cirka 2 veckor, känns det extra jobbigt. Jag förstår bara inte hur tiden rinner iväg. När vi köpte huset för 6 månader sedan kändes det som en evighet tills flytt och vips är det bara 2 veckor kvar. Och mitt i allt har jag dessutom startat en blogg. Jo men varför inte? detta är ju precis den jag är, en person med många bollar i luften.😏

Idag stod i alla fall BVC besök och 8 månaders kontroll på schemat. Luiza klarade sig galant och fick godkänt. Hon växer fint helt enligt sin längd och vikt kurva. Min lilla solstråle är väldigt bestämd av sig och vill absolut inte ligga på magen och därför kryper hon inte heller ännu. Hur sent kan ett barn börja krypa? Eller är hon ett sådant barn som börjar gå direkt, det får tiden utvisa.

Godnatt 😘


Hi Sweethearts

Hope you are doing well and managed to get through February´s diseases. We haven´t been spared. All family members got ill. When you have a lot to do and are about to move in 2 weeks time, that feels extra crappy. I just don´t understand how time is running away so quickly. When we bought the house 6 months ago, it felt like an eternity before moving in and now suddenly it´s just 2 weeks left. And as if that wasn´t enough I have also started a blog. Sure, why not? This is exactly who I am, always many irons in the fire.

Today was Luiza´s 8-month control. She grows well, perfectly following her length and weight curve. My little sunhine is a very determined one and absolutely loathes tummy time. That´s maybe why she is not crawling yet. How late can a child start crawling? Or is she perhaps one of those babies who begins to walk without crawling.

Good night 😘


Likes

Comments

God afton,

Hoppas du har en fortsatt härlig helg. Vi tog en snabb runda till stan idag och shoppade lite kläder till Luiza. Min lilla bebis växer så det knakar. Kan inte förstå att hon blir 8 månader snart. Mannen min jobbar denna helg vilket betyder att jag är ensam hemma med barnen. Jag är fortfarande lite nervös för att vara själv med dem nattetid och för att vara helt ärlig så föredrar jag helger där hela familjen är hemma och kan hitta på en massa kul tillsammans. Men snart kommer en ny helg och med nya möjligheter.

Ha en fin kväll❤

kram


Good evening,

Hope you have had a lovely weekend. We took a quick ride to town today and bought some clothes for Luiza. My little baby grows so quickly. I can´t understand that she will be 8 months soon. My husband works this weekend which means I'm home alone with the kids. I'm still a little nervous being alone with them at night, and to be honest with you, I do prefer the weekends when the whole family is gathered at home and can have lot of fun together. But very soon there will be a new weekend with new opportunities.

Have a nice evening!❤😘



Likes

Comments

Hej kära du,

I det här inlägget tänkta jag dela med mig av mitt bästa tips om hur man håller håret friskt och starkt under amningen. Vi som har ammat vet att de flesta tappar hår mer eller mindre i samband med amning. Jag tappade inte mycket utan fick snarare ett längre hår med bättre kvalité. Vet du vad hemligheten är? Priorin tabletter! Vanligtvis tror jag inte så mycket på kosttillskott och dess effekter men dessa tabletter gjorde susen för mitt hår. Har du testat dem?

Natti natt!😘


Hello dear,

In this post, I will share some advice how to keep my hair healthy during breastfeeding. We, the ones providing milk, know that you lose more or less hair during breastfeeding and pregnancy in general. Me, I didn´t lose that much hair at all instead I got longer hair with even better quality. Do you know the secret? Priorin! I usually don´t believe in dietary supplements and their effect but these tablets really made my day. Have you tried them?

Nighty night!😘

Likes

Comments

Kanonkulan i vecka 40.


Att föda 2 barn under loppet av ett och ett halvt år kan vara påfrestande för kroppen. Men visst är kvinnokroppen magisk? Som det faktum att magen anpassar sig och växer och senare går tillbaka och återhämtar sig. Jag gick upp nästan 20 kg under mina två graviditeter. Vid dessa var det bara lätt träning så som promenader och simning som gällde. Men så fort jag kände mig någotsånär återhämtad i kropp och själ påbörjade jag träningen. Jag har alltid älskat att gå till gymmet och mår super av att lyfta vikter. Det ger mig en sådan kick och energi. Jag började väldigt försiktigt och jobbade mig gradvis uppåt mot den styrkan jag hade innan jag fick barn. Jag är inte där ännu men det har faktiskt bara gått 8 månader sedan min senaste förlossning. Jag måste medge att jag är så otroligt tacksam och stolt över vad min kropp hittintills har presterat. De små bristningarna och lite lös hud ser jag som ett härligt minne av att ha burit mina barn UNDER MY SKIN så att säga. Kan man komma någon närmare in på livet än så här? Finns det något finare?

Hur många kilo gick du själv upp under graviditeten och vad gjorde du för att bli av med dina trivselkilon?

I nästa inlägg kommer jag skriva mer ingående om mitt träningsschema.

Kram fina ni!


1 månad, 3 månader och 8 månader efter förlossning.

Giving birth twice in a short time can be really tough and especially for your body. But the female body is just magical, isn´t it? How the belly grows and slowly recovers. Me myself gained almost 20 kg during my two pregnancies. I was only able to make mild exercises such as walking and swimming. But as soon as my body felt recovered at least to some extent, I started my workout. I have always loved the gym and feel great about lifting weights. It gives me such good vibes. In my case, I had to start very carefully and work towards the strength I had prior to my pregnancy. I'm not there yet but for being only 8 months postpartum I´m so incredibly grateful and proud of what my body has undergone these last 2 years. When it comes to the small stretchmarks and tiny bit of loose skin that I have I just consider them to be a beautiful memory of having carried my children under my skin. Can you get any closer to anyone than this? Is there anything more beautiful?

By the way, how many kilos did you gained yourself during your pregnancy and how did you get rid of it?

In the next post, I will in great detail tell you about my training schedule.

Lots of love!

Likes

Comments

Hur är egentligen livet med barn som kommer tätt i ålder? Det var inte direkt något som jag hade svar på när jag stod där med ett positivt graviditetstest i min hand. Vi som hade kämpat i flera år, genomgått massvis med behandlingar för att få vårt första barn, hade hastigt och lustigt blivit gravida utan någon vidare planering och endast 9 månader efter att vi hade fått vår älskade son, Charles. Känslorna var många. Jag var å ena sidan otroligt glad för att jag hade blivit gravid utan krångel men å andra sidan också orolig över att jag liksom flera gånger tidigare skulle få missfall. Det infann sig dessutom en känsla av oro över att bli 2 barnsmamma och framförallt hur vår son skulle reagera när han fick syskon. Jag trodde knappast att jag kunde älska ett annat barn lika mycket som honom. Han var ju för liten för att fråga så jag spekulerade hejvilt på vad han skulle tänka.

Jag satt och googlade under timslånga kvällar och nätter. Det fanns inte mycket på nätet som kunde besvara mina frågor. Somliga experter skrev hur skadligt det var att skaffa barn så nära inpå varandra. Hur det första barnet skulle kunna ta skada av att undanknuffas från mammas famn när det andra barnet kom. Så fort någon fick höra att vi väntade barn kommenterade de hur jobbigt och utmattande de första åren skulle bli. Mitt i min förtvivlan fick jag hoppet tillbaka och försökte övertyga mig själv hur fina vänner de skulle bli och hur underbart det skulle vara att se dem leka med varandra. Dagarna gick, de 3 första månaderna passerade och jag började må betydligt bättre. Jag tänkte att det här klarar vi galant. Det finns så många föräldrar som har lyckats så varför skulle inte vi klara det? Efter de 3 första månaderna kändes graviditeten underbar. Tiden rusade iväg och ibland tänkte jag inte alls på att jag var gravid. Jag hängde med i min sons utveckling och njöt av varje sekund. Middagsvilan var min favorittid på dagen, då jag låg i sängen med mina bebisar. En i magen och en i min famn. När Charles sov brukade jag titta på honom och känna mig allt säkrare på att vi gav honom den bästa gåvan genom att ge honom en syster. Men trots det gjorde det ont i mammahjärtat att det inte längre bara skulle vara han och jag. Magen växte och vi försökte förbereda honom på syskon genom att läsa böcker och träna med docka. Jag är inte så säker på hur mycket han förstod, men han klappade och slog på magen och det gladde mig. Nästan 2 veckors efter beräknad tidpunkt kom vår lilla prinsessa den 6 juni 2017.

Fortsättning följer...

How is actual life with children coming so close in time? That was something I couldn´t answer when suddenly having a positive pregnancy test in my hand. We, the ones who had fought for years, undergone a lot of treatments to get our first child were now to have a child without any planning and just 9 months after the birth of our beloved son Charles. There were a lot of feelings. I was pleased that I had become pregnant without any hassle but also worried to have a miscarriage as so many times before. There was also this anxious feeling of becoming a mother of 2 and even more important, how would it affect our son to get a sibling. I hardly believed that I could love another child as much as him. He was too little to ask so instead I wondered what he would think.

I searched through google pages countless times, but I couldn´t find the right answer. There were those experts who wrote how bad it was to get children so close in time. How the first child would be harmed by being pushed away from the mother´s arms after the arrival of the second child. As soon as someone heard that we were expecting another baby they commented how difficult and incredibly exhaustive the first few years would be. All this along with the pregnancy hormones made me feel at unease at the beginning. The days seemed endless and you had to fight against constant nausea and run after a 9 month baby. Time went by, I started to feel better. I suddenly became convinced that I could handle the situation. Sure I could. There are so many parents doing a great job so why wouldn´t we? After the first three months, everything became much easier. Time ran away and sometimes I did forget I was pregnant. Naptime was my favorite time of the day. When Charles was sleeping, I looked at him and knew that we were giving him the greatest gift by having a baby sister, but it broke my heart that it would never be just the 2 of us again. My belly grew and we tried to prepare him for the sibling by reading books and practising with a doll. I'm not sure how much he understood, but he caressed my belly and I was delighted. 2 weeks overdue our little princess came on June 6, 2017.

To be continued...

Likes

Comments

Pälsjacka har verkligen blivit en favorit i år. Så härligt varm och mysig när det är kallt ute. Den piffar upp vilken outfit som helst. Så här såg förresten dagens mamma ut när vi gjorde ett kort besök på Akvariet idag.


Fur jacket has really become a favorite of mine this year. Warm and cozy when it`s getting so cold outside. So this was the look of the day for this mommy when paying a short visit to the aquarium .


Likes

Comments