​Jag har haft många idéer om vad jag ska skriva om idag men när jag väl satte mig ner känns hjärnan helt tom. Jag har haft en dag. Jag har pluggat för det mesta och det har gått bra. Jag fick ut min tenta och den känns överkomlig och nästan rolig att skriva. Jag har tänkt mycket idag, om vad jag ska göra. För mig själv. Jag måste sluta skämmas och tycka saker är jobbigt. Jag vill leva gott och ärligt. Det låter fett klyschigt och allt vad det innebär men jag har så mycket jag måste jobba med när det kommer till mig själv. Och jag måste framförallt ta min terapi seriöst. Ibland undrar jag om KBT-Anders tror att jag bara utnyttjar systemet eftersom vi pratar om ganska ytliga saker. Men samtalen har ändå inneburit att jag har reflekterat. Och jag vill ha bestämt mig för att ändra de saker som gör mig orolig och nervös. Jag såg en bild av Kenza på stranden, och jag tänkte "sådär vill jag också se ut" och jag vet att jag kan det. Det är en lång väg dit, med lätta knäövningar för att stärka det och promenader för den friska luften. Jag kommer inte se ut som Kenza och jag vet det, men jag vet att jag kan ta likadana bilder som henne och vara självsäker och nöjd med hur jag ser ut på dem och det är det jag strävar efter. Jag vill vara nöjd helt enkelt. Jag har kollat på Wilma Holmqvists video som handlar om hur hon vill leva sitt liv. Mottot "jag kommer dö". Att dö är en av mina största rädslor men jag har själv börjat tänka så vilket dels leder till att jag inte oroar mig för döden utan sansas med den samtidigt som jag får en överblick över hur stora mina problem egentligen är. Är det förändringens dag idag? Nja antagligen inte, men om jag tar det dag för dag så är det ju möjligt. God natt. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

​Fyfan. Den här dagen har varit bra på många sätt. Men jag har också haft tårarna i halsen hela dagen och det är för att jag är så JÄVLA trött. Utan anledning. Jag vet inte varför, ingen aning men är helt slut. Ögonen sluts och huvudet dunkar. Jag får ut min tenta imorgon sedan har jag en vecka på mig att få ihop den. Jag känner mig oförberedd och rädd. Har nog inte så mycket mer att skriva. 

Likes

Comments

Under denna veckan står det plugg på min kalender. Jag har hemtenta nästa vecka och har inte pluggat som jag borde, surprise! MEN jag gör mitt bästa och har läst som en galning idag medan jag passar min grannes katt. Förutom det försöker jag hantera min ångest och stressen jag känner i kroppen. Inte av en speciell anledning, det bara är så. Nästa vecka börjar den nya terminen. Nationslivet drar igång och det kommer bli full rulle direkt. Jag är eftersläppare den här terminen vilket innebär att jag, tillsammans med två andra ska hålla i klubben. Jag ser jättemycket fram emot det och jag vill jobba mycket den här terminen men jag är rädd att skolan ska ta skit. Men jag ska försöka hålla det balanserat. Jag ska ha som mål att filma och lägga upp här på bloggen. Jag är så sugen på att verkligen försöka med youtube. Blir detta mitt år??? #ironisk. Imorgon är det mer plugg men kanske har roligare saker att berätta då. Just nu är jag lite trött på bokstäver.

Likes

Comments

​Visste ni att om man börjar räkna från att första människan så har vi levt i 12,018 år istället för vår tideräkning som ger oss siffran 2018. Jag tycker om 12,018 bättre för att det inkluderar alla religioner, traditioner och människor istället för att utgå ifrån en religion, om ni förstår? Det är i alla fall ett nytt år, men det spelar inte så stor roll egentligen, har inte ändrats så mycket på två dagar. Däremot har jag mycket jag vill göra i år. Det har legat och bubblat i mig ett tag nu och jag vill att mycket ska hända inom mig detta året. Jag vill växa (inte på längden haha det tåget har gått) och jag vill vara nöjd med vad jag blivit. Jag ska stå upp mer för den jag är och försöka att inte oroa mig så mycket om hur jag uppfattas. Jag vill börja filma. Skapa filmer. Det är kul att vara kreativ och jag ska verkligen försöka vara det. Detta kanske också är året jag flyttar hemifrån, jag får se!! Vad mer... Jag vill ta hand om min sömn och vänner som gör att jag mår bra. Jag vill baka mer. Sköta min kalender. 

Just nu ligger jag i sängen och har datorn i knät. Jag har legat här och stirrat på skärmen för länge så den börjar bli för varm. Jag har snart hemtenta och jag skulle plugga men jag har velat fixa saker istället. Så jag har försökt rensa dator och mobil så jag får mer minne och jag fyllt i lite i min kalender. Imorgon ska jag plugga på riktigt och ordentligt, så pass att jag ska ta med lunchlåda till universitetet. Önska mig lycka till. 

Likes

Comments

​Nu har det gått ett par dagar sen senast, men tro inte att jag glömt bloggansvaret. De senaste dagarna har jag inte gjort något speciellt. Jag har träffat några vänner och vilat mest. Av någon anledning har jag haft problem med att sova. Hur klyschigt det än låter tror jag att sömnsvårigheterna kommer snabbt försvinna när Felix kommer hem, vilket han gör ikväll. I vilket fall så har begreppet Lucky Loser kommit in i mitt liv. Det är en skidterm, och något annat kanske men jag känner det från skidorna. Och om jag inte uppfattat det helt fel så är det att man förlorar ett heat men får en tillräckligt bra tid för att ändå gå vidare till semi eller finalen. Jag är en lucky loser. Inte för att jag åker skidor eller varit med i någon tävling på väldigt länge, men jag har genom att förlora något, vunnit något ännu större. Jag skadade ryggen i judo för ungefär 7 år sedan och det har varit asjobbigt att ha dem problemen. För man har inte riktigt kunna säga vad det var som var fel och jag fick det inte riktigt bekräftat att det faktiskt var något fel heller. Och jag har sörjt, för jag älskade sporten, adrenalinet, tävlingarna, att jag var stark, gemenskapen och att jag var någon. Tills för ett par veckor sedan fick jag reda på att på grund av mina gener, har jag en kropp som inte klarar av elitträning. Hade jag inte skadat ryggen hade jag fortsatt, och kanske haft stora problem med både rygg och knän när jag blev äldre. Så jag är en lucky loser. Jag avskyr att förlora och är en tävlingsmänniska at heart, men jag kan leva med den här förlusten. 

Likes

Comments

Jag har så mycket saker jag vill göra och jag har så mycket planer!!! Jag vill börja äta mer frukt och grönt, för jag mår så mycket bättre då. Och jag vill få in min älskade tränrutin igen som alltid störs av att jag blir sjuk, men nu är jag frisk igen för denna gången så är förhoppningsvis snart back on track. Jag vill bli av med min dimma i huvudet så jag kan plugga ordentligt, för jag mår bra när jag får saker gjort. Nu saknas bara ambitionen och orken, men om jag tar varje sak i taget istället för att se allt som ett helt stort jobb, funkar det nog. Imorgon ska jag göra gokart med vänner och det ska bli otroligt roligt. Jag ska försöka komma in till stan innan för att plugga, jag har en bok kvar att plöja innan min hemtenta om två veckor. Mänskliga rättigheter i det internationella systemet. Svårt ämne, väldigt roligt också. Men krångligt och komplext. Aja. Såhär hoppas jag min vecka ser ut:

Onsdag: Hundpromenad på morgonen + knäövningar och dusch. Sedan smoothie-bowl frukost. Åka in till stan för att plugga fram tills Adam plockar upp mig och gokart. Kvällen är oklar. 

Torsdag: Kanske träffa kompis, annars gym (alltså knäövningar på gymmet hehe :))) och sedan plugg. 

Fredag: Gym och plugg. Kanske ska baka något, vara lite kreativ mår man bra av. 

Lördag: Vila och plugga kanske. 

Söndag: TAGGA NYÅRSBAL 


Tycker inte om mellandagarna, för att det är inget bra på tv och det händer inget. Men min tävlingsmänniska får i alla fall lite frihet imorgon på gokarten, TAGGA

Likes

Comments

​MEN det är precis vad jag ska göra just nu. Jag ska inte göra någonting åt hur jag mår eller hur mitt liv ser ut just nu. Jag ska bara göra sådant som jag alltid gör, det är i och för sig att göra något men ni förstår hur jag menar... Idag lagade jag en middag till mig och mina föräldrar. Det blev fish'n chips med guacamole och morotsskivor. Det låter inte alls exklusivt när jag skriver ut det, men det tog tid och blev gott hahah! Sedan till efterrätt gjorde jag Gino som också är jobbigt gott, man kan nästan inte sluta äta. Vi kollade på en film om Winston Churchill och sedan en till om narkotika politiken i USA på 80-talet. Man kanske kan klura ut vad jag och min familj har för intressen. Vi älskar politik och världens alla hemligheter. Rubriken kommer från The Crown på netflix, vilket är en serie om drottning Elisabeth II. Den är helt klart sevärd. Men jag kan nog inte hålla med till 100% om själva citatet. Man kan aldrig inte göra inget. Man gör alltid något. Men jag vet ju att hon syftar på att göra något åt ​något. Fast de människor som bara kollade på och gjorde "ingenting" under andra världskriget påverkade ju historien, så att oavsett spelar man någon roll i världsfilmen. Jag såg en video häromdagen om en kvinna vars mamma hade suttit i ett ghetto under WW2 och när en tysk officer (tror jag det var) hade gått förbi. Mamman hade i ren desperation frågat om han kunde ta hennes dotter därifrån. Mannen stoppade barnet in innanför jackan och lämnade det hos släkt ute på landet och sa att det var hans utomäktenskapliga barn och där växte hon upp. Där finns någon som gjorde något, men inte skrevs det om i historieböckerna. Vad jag vet. Men nu vet jag det, och du som läser det och alla andra som såg videon. Så det räknas nog till historien ändå. Vad skönt. 

Nu ska jag sluta babbla och kolla på lite youtube videos och drömma vidare om att jag någon dag skulle starta en själv. History wasn't made by those who did nothing, eller??? Man kanske borde bara göra det. 

Likes

Comments

​På grund av att min mormor inte mår bra och ett full on släktfirande på två dagar skulle bli för mycket för henne delade vi upp det. Min familj åkte upp igår och åkte tillbaka idag och min moster kom idag och åker imorgon. Det känns sorgligt. Dagen präglades av en ton av att allt inte var som det borde, samtidigt som det var exakt så som det var. Det går inte ihop och är uppenbart på samma sätt. Tiden tickar och stannar inte för någon. Men jag uppskattade det mer än jag trodde att vara hemma ikväll. Det var först när vi kom hem, satt ner vid brasan och teven med mat, te och klappar som jag kände av jul. Det var vi 4 och vi har det så bra tillsammans. Resvägen på tre timmar var jobbig, ryggen värkte och vägen tog aldrig slut. Ryggvärken avtar sakta men det är okej. Jag är van. Vi har haft en mysig kväll och jag skulle inte ändra på vår jul. Vi sitter tillsammans och har det bra och njuter av allt som vi har omkring oss. Gladast av alla är nog hundarna Ture och Malte och katten Sigrid, för de är hemma och kan sova på sina favoritplatser utan stress. Jag vill inte skriva att jag är tacksam över detta året eller allt jag har för det känns alldeles för klyschigt. Den här kvällen är lika bra som alla andra kvällar och det är mitt liv. Detta är essensen av mitt liv, bekvämlighet och trygghet. Sedan om det är julafton eller tisdagskväll är struntsamma, jag älskar det. Ångesten lever sitt egna liv fortfarande och mina tankar avlöser varandra så jag tänkte att jag skriver ner dem här så kanske jag kan fokusera på boken jag fick, om Hans Rosling. Det ser jag fram emot. 

- Jag måste plugga

- Är detta veckan som mitt liv förändras

- Ju äldre jag blir desto mindre jul är det och jag vet inte om det är en bra eller sorglig sak

- Jag är nöjd med min vardag så det är oförståeligt varför jag har ångest och det ger mig ångest, ironiskt va?

Likes

Comments

Nu är det dagen före julafton, som i vanlig ordning ska firas med familjen. Alla blir gäster hos mormor och morfar. Mormors ålder har kommit ifatt henne så det är svårt att få kontakt. Men jag försöker och jag vet att hon gör det med. Under middagen började vi prata om Bosnien-kriget. Jag vet inte riktigt hur vi kom in på ämnet men det gjorde vi. Morfar var där som svensk FN-soldat. Och jag som precis börjat plugga Mänskliga rättigheter blir eld och lågor över ämnet. Men han börjar berätta hur människor kastar sten på flyktingarna de transporterar i sin last på väg till flyktinglägrena. Blodet sprutade ibland sa han och han fick byta vindrutor flera gånger. Han började gråta. Jag ser honom aldrig gråta. Och jag vill bara krama honom, för jag tror inte han pratat med någon om det eller att någon har försökt. Men jag gjorde inte det, för jag tror inte han skulle uppskatta det. Han är en typiskt "manlig" man, om det nu finns sådana och jag tror han skulle tycka det var jobbigt ifall någon "tog hand om honom". Så vi lät honom gråta och vi fortsatte prata som om inget hänt och jag vet att det var bäst så. Men min morfar blev en annan person för mig. Han blev mänsklig och sårbar, och jag älskar honom för det. Men det är en märklig känsla. Att se sårbarhet från någon som alltid haft en ogenomtränglig rustning. ​

Likes

Comments

​Idag har varit en av mina mest produktiva dagar jag haft på väldigt länge. Under väldigt lång tid har det känts som att jag alltid varit upptagen, men nu i efterhand har jag ingen aning om vad jag gjort. Allt har bara gått i ett, föreläsningar, jobb, Helsingkrona. Jag har mått bra, tror jag. Det kan också ha varit så att mitt i den konstant levande världen har jag inte på riktigt reflekterat över om jag mår bra. Idag ville jag inte längre se på The Crown på Netflix eller på fler Tasty-klipp utan bestämde mig för att strukturera upp min ekonomi, rensa min garderob, städa mitt rum och röra på mig. Och jag tror att det är det ultimata beviset på att just jag mår bra. Att jag lägger märke till kaoset och vill reda ut det, strukturera upp det. Jag vill lägga ner tid på att jag ska trivas. Nu ligger jag i min säng och har varit på datorn och gjort allt möjligt. Haft ångest över hur jag ser på mig själv och även varit lycklig över vad jag har. Min hjärna går på högvarv, som många andra gånger i mitt liv och jag vill inte somna för att jag är rädd för vad jag kommer drömma om eller möjligen tänka på när jag inte längre distraheras av skärmen. Men jag vill samtidigt bara sova för jag hoppas att jag kommer drömma om något som gör att jag kan slappna av och vila, på riktigt. Jag vet inte vad det beror på egentligen. Kanske att Felix åkt iväg på sin vintersemester och jag har behövt säga hej då. Min kära separationsångest som jag växt upp med. Eller att 2017 lider mot sitt slut och jag inte är redo för ett nytt år samtidigt som jag känner mig likgiltig över att tiden tickar. 

Fyfan vad skönt det är att skriva. Många gånger försöker jag förklara hur mina tankar går men oftast har den ena inte slutat förrän en annan har börjat. En tanke blir flera och likaså blir timmarna när jag försöker sova. Jag hatälskar sömn, det är den bästa saken jag önskar jag hade kunnat leva utan. 

Likes

Comments