Header

I skrivandets stund är jag i Ullared. Har shoppat en del saker, men blev konstigt nog mindre än jag planerat. Tycker inte att utbudet var den bästa, men självklart fick jag hem några roligare saker. Tycker att Ullared är överskattat, SÅ bra är det inte. 😅

Idag är man fortfarande trött efter gårdagens shopping 😬

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Under v:25 har jag inte mått så konstigt mer än kissnödig hela tiden och en son som sparkar vilt och rutinvis. Har köpt mina första gravidbyxor då gamla jeansen inte går att stänga längre. Har inte så mycket mer att skriva denna vecka. Jag mår bra helt enkelt. 😃😊

Har varit tomt på bloggen denna vecka. Har så mycket annat på gång. Skriver så fort tiden finns. Denna vecka lär det bli lite tight med tid då jag har skola och ska åka till Ullared på Tor-Fre.

Likes

Comments

Igår var det alla hjärtans dag, den bästa dagen på året enligt mig. Alla vi behöver minst en dag på året att stanna upp från stressiga vardagslivet och ge kärlek till någon vi tycker om. Det finns alltid någon där ute som behöver just din kärlek. Vardagen tar oerhört mycket energi från oss att vi glömmer visa kärlek för den som betyder något, vilket jag tycker är trist. Vi måste försöka komma ihåg att sprida kärlek oftare mellan varandra, livet skulle bli så mycket bättre då. Kärlek till dig som behöver det ❤

Igår spenderade jag min dag tillsammans med min familj. En sambo som tyvärr blivit sjuk och en sprattlande och pigg bebis i magen. Bättre kärlek än så kan jag inte önska mig ❤

Jag älskar min sambo och våran son så otroligt mycket ❤💙💚

Likes

Comments

Jag förstår inte vart tiden tar vägen, jag vet att det är något som jag tjatar om hela tiden men jisses. Bara en gravid kvinna förstår hur jag menar. De första veckorna i graviditeten fram till RUL (rutinultraljud) gick oerhört sakta men nu... jag hinner inte med. 😳 Vet inte om det är positivt eller inte, men jag längtar tills jag får hålla vår son i famnen. ✨💙 Tänk att det bor en liten mini-Joakim i magen 😍

V:24 har varit jobbig. Jag har varit riktigt riktigt trött/seg och har inte kunnat sova normalt. Drömmarna har varit otroligt jobbiga och stressande. En kissnödighet som egenligen inte existerar. Sonen sparkar mot urinblåsan (tror jag?) då jag kan få enorm känsla av kissnödighet men när jag väl sätter mig så kommer det nästan ingenting. Från början var det lite småkul att han sparkar mot urinblåsan men nu är det bara jobbigt. Sonen har även börjat sparka LÅNGT över naveln, väldigt nära revbenen. Jag undrar dock när magen kommer att växa utåt, den är inte alls rund som jag hade hoppats på. 😳

60% av graviditeten har passerat. Inte alls långt kvar 💙❤💚

Likes

Comments

Idag mår jag piss. Är så fruktansvärt trött och min gastric bypass gör inte saken bättre heller. Har huvudvärk som är lika jobbig som migrän och på det får jag dumpings hela tiden när jag äter/dricker. Ni som fortfarande inte vet vad dumping är, googla. En lite sämre dag helt enkelt och hoppas på en bättre i morgon. Just nu är allting dåligt, fy säger jag bara. 😓😪

Vilken tur att bebis varit aktiv nästan hela dagen i magen som får mig på bättre humör ✨💙

Likes

Comments

Sonen sparkar glatt och jag tror (osäkert) att foglossning har börjat komma sakta men säkert. Den yttrar sig om jag suttit för länge i samma position men även om jag har promenerat för länge. Kan dock inte klaga eftersom att smärtan kommer och går och inte alls är så farlig. 😊

Finns inte så mycket att skriva om v:23 då allting är som vanligt. Denna vecka har jag varit lycklig och förväntansfull, jag längtar tills jag får hålla våran son i armarna. 💙❤

Jag njuter av graviditeten för tillfället💁❤

Likes

Comments

Igår hade vi finbesök av min barndomsvän Jenna och hennes kille Robin. Bjöd på köttfärsfyllda paprikor till middag, charktallrik till senare och spelade Ps4 under hela kvällen. En roligare kväll som måste göras om. 😍

I morgon kommer ett inlägg om graviditeten igen, håll utkik! 😘

Likes

Comments

Det har snart gått 1 år sen terrorattentatet på Drottninggatan. Igår var det rättegång mot personen som körde lastbilen. Men hur mår jag nu när allting upprepas? Det är blandade känslor.

Förra veckan (innan jag visste om rättegången) råkade jag sätta mig på en buss som körde rakt förbi Drottninggatan. Jag kom på det när bussen svängde in på Kungsgatan, skit. Jag har inte besökt innerstaden sen det hemska hände (ni som inte vet så befann jag mig plats när han körde). Jag höll på att få en panikattack i bussen men bestämde mig för att sitta kvar. Det var dax att övervinna min rädsla, och att åka förbi under några sekunder med bussen skulle vara en bra början. När bussen passerade så tvingade jag mig till själv att kolla mot kaféet där jag och min vän satt på uteserveringen den dagen. Men jag kände ingenting. Fick inga hemska bilder i huvudet och platser var inte hotfull som jag hade trott. Jag kände mig så stolt att jag vågade åka förbi med bussen och tänkte att "Nu har jag äntligen kommit över det hemska". Bättre sagt än gjort... självklart kunde inte påminnelsen stanna där.

Några dagar senare började det dyka upp människors historier från Drottninggatan på Aftonbladet. Jag råkade klicka upp en video som de flesta redan har sätt när lastbilen kör fort och människor springer in i butiker. VARFÖR DELAR AFTONBLADET DETTA NU?! Sen fick jag se att en rättegång ska hållas och jag tänkte "äntligen får jag veta VARFÖR han gjorde som han gjorde". Jag bestämde mig att följa livechatten på Aftonbladet under gårdagen, jag ville förstå hur han tänkte och varför han gjorde som han gjorde. Men som vanligt så leder det ena till det andra. Jag började tänka på den dagen då jag satt ute i lugn och ro en fin vårdag på Drottninggatan när en galning kör på människor i full fart utan att tvivla. Under hela gårdagen blev jag påmind om Drottninggatan och drömde mardrömmar under hela natten.

Idag hade vi studiebesök med klassen. Senast jag var på ett studiebesök så åkte jag in till Drottninggatan med en kompis efteråt den 7 April 2017. Jag hade bestämt mig att lägga av att följa händelserna från rättegången och inte klicka upp Aftonbladet. Men blev såklart påmind om Drottninggatan även idag. Nu kan jag inte släppa händelsen, bilderna snurrar i huvudet och för en vecka sedan trodde jag att allting skulle ordna sig och bli bra. Jag hoppas att jag snart kan få gå vidare i livet och våga leva. Jag måste försöka vara stark för sonens skull. Han ska inte behöva växa upp med en mamma som är rädd för allt. 💔

Likes

Comments

Sitter här vid köksbordet och funderar på examensdagen. Jisses, det är inte så långt kvar tills skolan tar slut. Jag är oerhört stolt över mig själv som tagit mig dit där jag är idag. Trodde aldrig att jag skulle lyckas med tanke på hur svåra vissa kurser har varit. Men nu står jag här och inte har så mycket kvar. Jag har velat slita av mig håret flera gånger under skolans gång, men jag har kämpat och tvingat mig till att lyckas. Jag vet fortfarande inte om detta är något jag vill jobba med för resten av livet, men det är ändå en bra början. Man kan ju alltid vidareutbilda sig om man skulle vilja det. 😊

JAG KAN LYCKAS OM JAG VERKLIGEN VILL 💪📖

Likes

Comments

Då har även denna vecka tagit slut. Jag vill stoppa tiden. Jag känner mig inte alls redo än, men antar att det är helt normalt att känna så? Jag har börjat fundera på vilken typ av förälder jag vill vara och börjat tänka hur livet kommer att förändras med ett barn. Känt mig rädd att misslyckas eller göra fel. Tiden går för snabbt och han får gärna stanna i magen hur länge han vill. 😳

Har läst att dessa känslor är normala ungefär halvvägs i graviditeten. Det är kroppens sätt att visa att jag är mentalt redo, eftersom att jag redan har börjat oroa mig för saker som man även gör när barnet är ute. Jag känner mig dock hemsk som känner som jag gör, men får intala mig själv att detta är en övergående fas. Annars finns det inte så mycket att skriva om denna vecka. Han rör sig enligt ett rörelsemönster, jag har lärt mig hans dygnsrytm vilket är riktigt häftigt. 😃

Älskar att kunna känna hans rörelser ❤💙

Likes

Comments