Allt det bästa har inte hänt än

Avskrivning

Hej och välkomna. Välkomna till ett annat liv, i en annan stad. Ska jag rabbla upp allt som skett sedan sist skulle jag få ägna hela kvällen åt det här, och det har jag inte tid med. Jag har numera kurslitteratur att läsa mig igenom och vänner att umgås med varje ledig sekund.

Jag har flyttat till Kalmar och börjat studera till Medieentreprenör. Att läsa om någonting som man finner intressant hela dagarna är så utvecklande och tillfredsställande för hjärnan. Jag vill bara läsa mer och inser redan nu att dessa tre åren kommer bli så roliga.

Jag saknar att skriva, jag märker det nu. Jag saknar att låta fingrarna föra sig själva framåt utan att jag egentligen riktigt tänker efter vilka ord som bildas. Det är så renande att låta det ske. Att låta alla tankar som skapas under dagarna få skrivas ner och lämna kroppen. Så kan vi gå vidare sen.

Mitt bröst brinner. Det skriker och bankar mest hela tiden. Ibland av tacksamhet, för alla människor jag får umgås med varje dag. Ibland av stolthet, för vem jag har blivit och för allt jag gör. Ibland av saknad, av trygghet. Ibland av förväntan, för vad som komma skall. Tårarna är nära mest hela tiden. Inte för att jag jämt är ledsen utan för att mina känslor är så nära inpå. De är så många och så ivriga. De vill ut ur mig. Det kanske skrivandet kan hjälpa mig med.

Jag försöker påminna mig själv om att alla mina tankar inte är sanna. Bara för att du tänker det, behöver det inte betyda att det är sanningen. Hjärnan gillar att spöka med oss, få oss att hamna nere i träsket. Påminner man sig själv om att det är lika påhittade som vilken saga som helst, blir det så lätt att vifta bort alla tankar som flyger förbi.

Men vet ni vad jag känner mest av allt? Att allt det bästa inte hänt än. Att jag har så mycket kvar att uppleva, känna och se. Den känslan får det att bubbla i bröstet och spritta i benen på mig. Det bästa kommer nu, det känner jag på mig.

Gillar

Kommentarer