Header

Pyssel

Medans föräldrarna varit på semester så har vi byggt på ett eget litet projekt. Klart i tid blev det precis! puh. En gammal låda utan botten blev till en förvaringspall på hjul och med sittmöjligheter. Perfekt för att förvara Walters leksaker. Vi är nöjda!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Noveller

Jag är klockan på väggen, jag tickar på, framåt. Du började för en kvart sen, då jag slog sju. Korkade upp första vinet, fram med vinglas, ölglas, shotglasen och vodkan som ingen tycker om. Du och dina vänner samlas leker någon lek, dricker, tjejerna fnissar, killarna hämtar mer öl. Jag slår åtta. Ännu mer vin, shots, cider, dans, högljutt prat, lekar, öl, singstar, skratt. Men ni verkar ha roligt i allafall och det är kanske viktigast. Jag suckar och slår elva. Tjejen som tog alldeles för många snabba shots i början ser på mig, får bråttom, klockan är mycket. Det måste ut innan det är för sent.

Jag är fatölspumpen i baren. Drick inte för mycket bara, för jag har sett det här beteendet förut. Jag pumpar på, mer öl, stora glas, klirr i kassan. Ta det lugnt!

Jag är det utblåsta stearinljuset på bordet i baren. Ljuset som någon ur personalen av säkerhetsskäl blåst ut. De är jag. Ni beställer in några öl och en cider, vin och shots. Pratar öppet med alla och ingen. Tar lite mer att dricka. För vissa av dina vänner är det här, på bordet jämte mig, som det tillslut tar stopp. Mannen i uniform säger, att ni nog behöver lite luft och blir utdragna. Jag hoppas att ni kom hem. Men det är inte för alla det tar slut där. Vissa beställer in mer öl, många öl. Snart får jag inte plats på mitt egna bord ens en gång.

Klockan på väggen hemma i förfest rummet har precis slagit två. Fatölspumpen är rengjord och klar för den här gången. Det utblåsta stearinljuset är bortplockat, kanske till och med förstört. Nerknuffat av för många ölglas.

Jag är stekspaden på Max, jag har fullt upp. Det är nu ni samlas i klungor, slänger i er en fet hamburgare med extra allt, pommes och en extra stor Coca cola till det. Spyr på gästtoan, inser att det kanske blev lite för många shots på förfesten och att den där sista ölen inte var någon bra idé.

Jag är klockan på väggen i gårdagens förfest lägenhet som tickar, klockan närmar sig ett och du ligger fortfarande kvar i sängen, du som var så pigg hela natten. Blev det trots allt för mycket igår, minns du allt eller vad kommer du egentligen ihåg?

Fiktiv novell skriven oktober 2010

Likes

Comments

Noveller

Om jag ändå kunde vrida tillbaka klockan och säga stopp, ni får inte åka, absolut inte nu. Jag kommer sakna er resten av livet! Om jag hade fattat vad som höll på att hända, istället för att bry mig om honom, kanske jag inte behövt gå på er begravning redan nu, i allafall inte med dåligt samvete om att jag inte ens försökte stoppa er. För jag försökte inte ens.

Det var midsommarafton, vi hade båda fyllt arton år och var på fest i en stuga ute i skogen. Egentligen bara några kilometer hemifrån. Musiken hade dunkat högt när vi kom dit, balkongdörren hade stått på glänt, i trädgården hade några grabbar satt i gång i grillen. Där hade vi börjat, öppnat vår första cider för kvällen. Skålat och lovat varandra att detta skulle bli en kväll att minnas, att vi skulle ha roligt tillsammans. Jag hade varit tveksam, för det var inte bara du och jag som kommit tillsammans till festen. Du hade din pojkvän med dig. Det var inte så att jag inte tyckte om honom det var bara det att jag inte ville hamna själv när du var med Jonas.

Men det kanske var det minsta jag skulle ha oroat mig för.

När maten blivit uppäten och det börjat bli kallt ute, tog vi varandra i handen och sprang in. Fyllde på våra vinglas, bytte skiva i cd-spelaren, höjde ljudet för att förbättra den egentligen redan höga stämningen. Du och jag dansade, drack mer, log. Och just då trodde jag faktiskt det skulle bli en bra kväll. Jonas dök bakom din rygg, omfamnade dig. Jag log för jag insåg då att ni var så fina ihop. Att det kändes som om ni skulle kunna hålla ihop hela livet.

Jag kramade din hand och gick ut i köket, öppnade kylskåpet, plockade ut vår vinflaska, fyllde på mitt glas. Runt köksbordet satt några av grabbarna, det fanns en stol ledig så jag slog mig ner. Vi diskuterade ”viktiga” saker såsom, vilket som var godast öl eller vin, vilken dansstil som var hetast, vem som faktiskt varit fullast på förra festen. Jag vet inte om vi kom fram till något. När jag satt där var inte diskussionen viktigast egentligen utan att jag satt jämte Rasmus. Rasmus som hade varit huvudrollen i mina drömmar om nätterna de senaste veckorna, Rasmus som varit anledningen till att jag börjat intresserat mig för fotboll och suttit på läktaren under de senast matcherna där han varit med. Rasmus, som gjorde att mitt hjärta bultade extra snabbt just då.

Jag drack vin och du drack öl. De andra grabbarna hade lämnat oss kvar vid köksbordet, de skulle leta efter mer att dricka. För det kunde väl inte redan vara slut. Du och jag satt kvar ett tag, tittade varandra djupt i ögonen och log. Jag tog din hand, reste mig upp vinglade till lite grann, drog dig upp ur stolen sen gick vi sida vid sida in till vardagsrummet. Vi dansade tätt tillsammans och just då var det bara dig jag såg, bara dig jag hörde.

Vi verkade inte ens märka att de andra grabbarna just då höll på att riva hela huset för att det letade efter mera dricka. Kunde verkligen alla flaköl redan vara slut. Tydligen missade vi även diskussionen som de haft om hur de skulle göra nu, det kunde ju inte sluta festen så här. Sedan hade de kommit fram till det enda bästa alternativet. Vi två hade också nickat med och sagt att det var en bra idé. Så mycket hade ju ingen druckit ännu, så att det skulle vara någon fara.

Om jag ändå kunde vrida tillbaka klockan och säga stopp, ni får inte åka.

Men jag sa inte stopp, jag pussade er på kinden, sa att jag ville ha minst fem cider till och att pengarna skulle ni få när vi kom hem nästa dag. Men det blev ingen nästa dag, inte för er. Om jag bara kunde vrida tillbaka klockan och säga stopp, åk inte, ni får inte. Jag kommer sakna er resten av livet!

Don´t Drink and Drive

(Fiktiv novell som skulle kunna vara sann, skriven December 2010 )

Likes

Comments

Kaffekoppar och slänggungor

Om bara 2 veckor så har jag tenta i pedodonti och käkkirugi, jag vet inte hur jag ska hinna få in allt i huvudet tills dess. Dessutom påbörjar vi nya kurser nästa vecka (Protetik, ortodonti och bettfysiologi) samt har närträff i Tranås innan den 23 februari. *Puh*

Just nu har jag de senaste två timmarna försök reda ut olika bettutvecklingar, bettavvikelser och pojkar och flickors eruptionsålder. Jag vet inte om jag rätt ut något eller om det bara blir rörigare och rörigare ju mer jag läser och ju närmare tenta dagen jag kommer.

Fördelen med att bo ute hos mamma och pappa nu är att jag kan fokusera bättre på det som är viktigt, får ändå en mitt-på-dagen promenad med myra och lite umgänge med Petter, Lasse, Eva, Bettan, Lisa och Britta (Även fast de kan irritera en också, speciellt när fröken Eva får för sig att hoppa över staket när det närmar sig kvällsmat och vi helt plötsligt har ett får på fel sida som inte är jättelätt att få tillbaka till sin sida utan att någon annan går ut.)

Ikväll är det dansmix som gäller, två nya låtar och en Cissi som bara tänker sköta ljudet för att inte förvärra sin förkylning. :)
Nu ska jag fortsätta med bettutveckling, mineraliseringsstörningar och undersökningstekniker så hoppas vi att det blir godkända tentor även denna gången.

Likes

Comments

Text

Som liten ville jag alltid vara som min storasyster så när hon och hennes bästa kompis byggde sin hemliga koja uppe på höskullen och skaffade ett eget språk som bara de förstod. Så ville jag göra detsamma, men med en höallergi var inte höskullen ett alternativ utan skogen fick bli min plats. Men då var det bara det att jag var som liten rädd för både skogen och allt läskigt som skulle kunna tänkas finnas där och mörkret. Så när jag och min bästa kompis byggde vår hemliga koja blev platsen så där lagom hemlig eller rättare sagt precis nedanför diket vid grusvägen, några granar täckte sidorna men ut mot vägen var det öppet för att mörkret inte skulle ta oss helt.Min syster hittade såklart vårat ”gömställe” redan efter några timmar, men det fanns ändå något spännande i att ha en egen koja och en hemlig klubb. Där bara vi två fick vara, berätta hemlisar och prata om miljontals andra saker. Efter ett tag ville uppgradera vår koja och flyttade då både till andra sidan vägen och längre in i skogen men fortfarande tillräckligt nära för att snabbt ta sig hem om det var något. Den nya kojan var mer täckt av granar åt alla håll, var mörkare och för att komma in var man tvungen att vid en särskild öppning krypa under en av granarnas lägsta grenar. Där fortsatte samma samtalsämnen och planer. Det fanns något skönt med att bara kunna krypa in där när man behövde lugn och ro. Även efter att den där kojtiden runnit ut i sanden, så kunde jag själv välja att gå ner dit. För det var ett särskilt lugn där inne. Där fanns alltid möjlighet att reda ut sina funderingar och knyta upp alla hårda knutar av tankar. Andas. Samla mod.

Det var nu många år sen jag var nere i kojan, även fast jag kanske hade behövt så kände jag mig för gammal för att krypa in under granen. Idag finns inte ens skogen kvar, men å andra sidan finns inte min storasysters koja kvar heller.

Likes

Comments

Kaffekoppar och slänggungor

(Obs skrytinlägg)

Det var redan på Grövelsjötiden som idén började gro i hjärnan, då jag började drömma om målgångar och svettiga dagar. Det var då jag ägnade mängder av timmar i de välpreparerade skidspåren åkte kilometer efter kilometer och längtade efter något mer utmanande. Sprang milen ner till byabua för att köpa mjölk istället för att ta bilen, gjorde mängder med sittups på personalgymmet och väntade på min tur för att få göra den där...Svenska Klassikern. Och nej jag menade inte halv eller tjej klassikern utan den riktiga.

(ps var försiktig med att säga att du bara vill göra riktiga lopp om någon lämna fram ett reklamblad med tjejmilen på, det finns alltid två sidor av bladet. I detta fall var det Stockholm Marathon. Fick snabbt ur mig att det inte var så riktigt jag menade)


I en solstol i Fort Lauderdale 2016 så skapades ett konto på hemsidan och några veckor senare var jag anmäld på första etappen.

Nu 2018 står jag här med diplom från de alla loppen, Vasaloppet-Vätternrundan-Vansbro-Lidingöloppet. Jag gjorde det. Vi gjorde det! Och i år ska jag inte göra om det, för trots att det var en härlig känsla att skida/cykla/simma/springa i mål så var allt där emellan en berg och dalbana. Men klappar mig själv på axeln och ler stort. För vi gjorde det! Jag kan vill vågar :)




Likes

Comments

Dikter och ord

Hej våren!
Jag vill bada fötterna i sjön där isen smält
Fånga solens strålar och ge hälften till dig
Springa längs grusvägen och sprida tussilago i dikets kant
Vila längst husväggen med dig bredvid mig
Släcka dagen med ögonlock
Drömma om färgexplosioner och krokusdoft
Öppna ögonen och se verkligheten dansa i extas.

Likes

Comments