Search

Sitter och funderar över livet i allmänhet och synnerhet.

Dagens fråga är: Är det bara på yrket youtuber / influenser som man kan bli rik,. Jag menar tjäna en stor förmögenhet utan att arbeta sig in under en sten. Så känns det iallafall nu.

Jag satt och tittade på 100% vaken då denna tanke kom smygande. Känslan jag fick var att om inte jag tar tag i livet, roddar upp en liten kamera och börjar filma mig själv kommer livet på något sätt vara över. Dessutom verkar en stor youtube / influencerkarriär vara fribiljetten in till the core of mediasverige och Stockholms inre kretsar.

Dessutom blir jag galen av att jag nu suttit i två timmar och kollat på ett sex timmar långt program från höstlovet. Detta eftersom jag tvingats förlika mig med tanken på att ha en veckas lov, men ändå jobbat hårt fram till idag, förmiddag. Sedan blev jag så extremt trött, hamnade i en tonårsfälla, vilket innebär att jag suttit i sängen i stor sett hela tiden sedan dess. En annan anledning till att jag tittar på detta flera månader gamla program är att det inte kommit ut något nytt avsnitt nu under sportlovet, vilket för mig infaller då svenska barn som bor mitt ute i ingenstans har lov. Inkluderat mig själv och därför avskyr jag att just bo mitt ute i ingenstans. 

Om tre år fyller jag arton och inom mig har jag en press att jag då ska hunnit bädda för en lyckad framtid. För mig finns det på något sätt två läger av framtid. Antingen bor du på gatan eller så är du en superframgångsrik person, som typ alla vill hänga med och identifiera sig som. Allt däremellan är för mig, idag ett stort vakuum. Jag hör själv att det låter jätteexkluderande. Men det är så jag känner.

Likes

Comments

#nouw30daychallenge Idag när jag hade slutat skolan satt jag i skåpshallen och väntade på att det var dags att gå ut till bussen. Satt och lyssnade på en inspirerande podd, selade ett mobilspel och filosoferade om livet... Plötsligt kom några yngre elever in. Det fick mig att känna mig så dum.

I samma sekund som jag såg personen vandra in, insåg jag hur dum jag såg ut. Som att jag var en oansvarig tonåring som skippade en lektion och tyckte att det var bättre att gömma mig utanför.

Jag visste ju själv att så var inte fallet, men när jag förstod att det var så jag framstod skämdes jag enormt. Och att det generellt skulle vara en "dum" person som gömmer sig i en skåpshall baserade jag på det jag hittills sett under mina år i skolan.

Sedan slog tanken mig de jag tidigare sett gömma sig i en skåpshall inte alls gjorde det med avsikten att skolka, utan att de faktist slutat och valde att stanna inne istället för att stå ute och frysa i kylan. Kanske satt de och drömde om en framtid i London eller Paris. Visst hade det då varit fint om de visade det på ett annat sätt och faktist vågade uttrycka sin dröm offentligt.

Likes

Comments

#nouw30daychallenege Sitter och lyssnar på Forni & Hamilton podcast. Så skönt att sitta och lyssna och filosofera sig igenom det fina, det fula, förflutna och det som inte hänt än.

Likes

Comments

Glad

Här kommer uppföljaren till mitt senare inlägg, "Jag är ingen sökare, jag är en samlare". Som jag skrev söker jag inte längre efter lyckan eller att navigera rätt i livet. Jag har provat en hel lista med sporter och aktiviteter och tänkt att jag en dag kanske kan få kalla mig elit. Men den senare tiden har jag tänkt om och väljer istället att samla in allt som kommer i min väg, för att sedan se det som en erfarenhet att vara tacksam för. Det kan vara erfarenheten av ur det fungerar att hålla på med en viss sport, åka på tävlingar, matcher, etc. Men när jag gjort det vet jag hur det fungerar, kanske har något nytt att sätta på CV:t och kan se på saken från ett perspektiv utifrån.

Mitt mål är att skaffa mig en tung ryggsäck med verktyg jag kan plocka fram när behovet kommer i min väg.


Likes

Comments

#nouw30daychallenege Idag fick jag höra att jag är en ”sökare”, som ännu inte hittat rätt i livet. Men nu tänkte jag vara efterklok och säga att jag är ingen sökare, jag är en samlare. En samlare som samlar på livserfarenhet för att sedan ha friheten att prioritera och välja bort de möjligheter jag får, genom att jag just samlar. Jag samlar på kunskap, jag samlar på erfarenhet, insikter, lärdomar, kontakter och mycket mer! Gör du?

Likes

Comments

#nouw30daychallenge Idag vaknade jag något mer utvilad än gårdagen. Jag tvinade ändå på att det var morgon, men gick ändå upp ganska snart. Samma mönster av isolering och lugn följde sedan. Efter skolan åkte jag hem för att äta och förberedde mig sedan för dagens stora händelse. Hittills var allting bra, men nu i efterhand känner jag hur kopplet stramar mot min hals och i andra änden och drar och sliter för att få mig att följa hennes väg. Själv vill jag slita mig loss och springa ut i det fria. Det är så det känns att vara biologiskt ung, ha överbeskyddande föräldrar och samtidigt en vilja av stål.

Jag hade bestämt mig för att gå på meditation i ett buddistiskt tempel. Pappa skjutsade dit mig och jag fick sitta ner och prata med en munk där. Där och då kände jag mig så trygg eller som idoljurymedlemmen sa "completely safe" Men mitt i vårt samtal ringer pappa upp och säger att mamma är jätteorolig att jag ska bli manipulerad av något. Sedan kom han tillbaka och mediterade med mig. Satte på mig kopplet (metafor) och jag blev ifråntagen friheten.

Efter 30 min gick pappa ut och strax därefter hörde jag hans röst. Han hade såklart ringt upp mamma för att berätta att allt var okej, men även där kände jag hur strikt och kontrollerat allt var. Som att jag inte kan göra något utan att uppdatera två gånger i timmen.

Det positiva som hände var iallafall att människorna där var väldigt trevliga och visade mig hur jag skulle göra. Efteråt fick jag en fin smyckesberlock. Jag tror det är den kristallen jag skulle visualisera under meditationen.

Nu undrar jag om det finns någon mer därute som känner att de är begränsade pga. ålder eller något annat. Lämna isåfall gärna en kommentar. Kram <3

Likes

Comments

Glad

Gårdagens inlägg hann jag aldrig skriva klart och publicera igår, så här kommer det:

Dagen började redan kl. 2.33, då jag redan hunnit drömma 10 olika drömmar som flutit in i varandra. När jag vaknade trodde jag att jag hade snozzat, tittade på klockan och insåg att så var inte fallet. Försökte somna om och sov tills klockan ringde 6.40. Då var jag verkligen inte sugen på att gå upp och kände hur sviterna satt i sedan natten. Men sedan gick jag upp, gjorde mig i ordning och begav mig till skolan. Jag ville verkligen inte prata med någon.

När det sedan var dags att börja jobba satte jag mig på en lugn plats där ingen kunde komma åt mig. Då kände jag att jag ändå lyckades återfå energi och arbetade på riktigt bra!

Efter skolan tog jag en rask promenad till gymmet. Tränade och åkte sedan hem. Vid det här laget kände jag mig mycket gladare och att det var en dag som vänt från att vara en skitdag till en bra dag :)

Likes

Comments

Ledsen

#nouw30daychallenge Du som är 20 år eller äldre kanske har glömt den period du för några år sedan gick igenom. Kanske har du som jag i många lägen, ett selektivt minne. Som sållar bort och bara behåller det fina bagaget. För dig kan jag berätta att tonåren är som en berg-och-dalbana. En flera års lång berg-och-dalbana. För många en väldigt brutal berg-och-dalbana och för andra en lugnare och mer stillsam berg-och-dalbana. Det alla berg-och-dalbanor har gemensamt är att dem ibland går upp och ibland ner. Precis som livet.

På vägen upp till toppen känns det spännande för att du vet att du snart kommer nå något högt, stort. När du tagit dig upp njuter du av utsikten. Men samtidigt är det lite läskigt,för att du vet att du i vilken millisekund kommer dala och att det kan gå så snabbt att du inte hinner märka det.

Min personliga berg-och-dalbarna har ibland loopar. Där det inte går att förstå vad som är upp och ned eller vad som är bra och dåligt. När jag sedan tagit mig ut inser jag att jag befinner mig i bottenläge. Det är dags att arbeta sig upp igen och så håller det på i en evig åktur.

Likes

Comments

Ledsen

När jag började i skolan var jag 6 år gammal. Något av det häftigaste jag kunde drömma om då var att få börja i skolan på riktigt. I årskurs 1. Och tre år senare skulle jag börja i årskurs 3, vilket innebar att man fick gå på skolans övervåning. Det var något som det sedan ändrades på. När skolan ändrade struktur. Sedan skulle man börja i mellanstadiet och högstadiet, byta skola. Högstadiet var något en knappast kunde drömma om, att nästan vara vuxen.

Livet skulle bara bli häftigare och häftigare. Men tiden mellan barn och vuxen var något jag då inte kände till. När min 6-åriga hjärna fantiserade om framtiden. Det var något som förblev exkluderat i min dåvarande fantasi, och framtiden och något jag som än idag, 9 år senare önskar förblev förbigånget. Jag är 15 år och mitt i det jag en gång inte hade en aning om. Du har nu läst mitt första inlägg och i framöver ska jag berätta för dig allt vad det innebär att vara tonåring, så mitt emellan, mitt emellan att vara barn och vuxen och mitt emellan att vara beroende och självständig.


Likes

Comments