Hej på er,
ja denna helgen inleddes väl inte riktigt som tänkt. Började med att jag hade världens härligaste fika som först var tänkt med Eisner och Julia men fler av tjejerna anslöt, älskar att det blivit en tradition att träffas på fredagar, typ härligaste sättet att inleda en helg. Men jag skulle, som jag nämnt, till landet på kvällen. Åkte trots det ändå med till Särö och åt thai hos Eisner. Vid 22 tiden tog jag sedan bilen med Sammi (kaninen) mot landet och det var väl här allt vände.
Utanför Göteborg, vid en utfart blir jag påkörd rätt bakifrån när jag står stilla. Det small bara till från ingenstans då jag stått där och väntat ett tag och det blev såklart världens chock för mig. Det var så extremt obehagligt och oväntat (såklart att det är det men när jag ändå stått still så länge blir det nog ännu större chock än om jag typ tvärbromsat). Jag hade väldigt tur att det gick så bra som det gjorde, sträckte bara till ryggen och nacken lite och bilen är förstörd såklart men ja, det hade kunnat gå så mycket värre i och med att jag var 1 m ifrån en motorväg där en lastbil körde framför. Blev undersökt av ambulans och polis osv kom men tillslut mötte jag mamma och pappa och kom fram till landet under natten, åkte dit trots allt då jag speciellt ville dit efter allt för att bara ta det lugnt. Resten av helgen tog jag det så lugnt, promenerade lite och kollade film.
Så ja, det blev väl lite som ett uppvaknande för mig att så små saker kan hända och förändra så mycket. Om bilen bakom bara kört lite snabbare så vet jag inte vad som hänt. Det är så jävla lätt att ta saker föregivet som på en sekund kan försvinna eller förändras, och det är klyschigt, men det är sjukt hur de flesta av oss inklusive mig själv glömmer att uppskatta allt fint och stabilt man har i vardagen. Ville bara uppdatera lite varför jag varit lite frånvarande iallafall och påminna hur lätt det är att olyckor som dessa händer som påminner en om ja, allt bra man har i livet...<3
kram
