När musiken tystnar, Peter Robinson

En mörk natt kastas en tonårsflicka ut ur en skåpbil mitt i ingenstans efter en gängvåldtäkt. Naken, illa åtgången efter de brutala övergreppen och med svåra fallskador försöker hon ta sig till en gård hon ser i fjärran. Men hon hinner inte långt. En ny bil stannar och hon hoppas få hjälp, men istället blir hon brutalt ihjälslagen på platsen. Mördaren är inte någon av våldtäktsmännen.

Det är upptakten till den svåra utredning som leds av Alan Banks kollega Annie Cabbot. Cabbot får hand om fallet tillsammans med den ambitiösa nykomlingen Gerry Masterson, allt under överseende av Alan Banks som nu är kriminalkommissarie.

Parallellt med detta tar sig Banks själv motvilligt an en gammal våldtäktsanmälan från 1967. En kvinna som nu är i 60-årsåldern träder fram med anklagelser mot en av dåtidens hyllade TV-personligheter. Trots Banks motvilja mot att ta upp ett så stenkallt gammalt fall går han med på att träffa offret, som idag är en välkänd poet. Och snart är han ändå djupt engagerad i den känsliga sexualbrottsutredningen.

Jag gillar verkligen Robinsons böcker om Alan Banks och Annie Cabbot. Jag har läst alla böcker på svenska och den senaste, när musiken tystnar, är ingen besvikelse. Just i denna händer det inte så mycket i deras privata liv men utsatthet, sexövergrepp, rasism och de svaga i samhället är ett faktum. Det är en riktig bladvändare och från början är det svårt att se hur bitarna ska falla på plats. Det är spännande och som vanligt håller Robinson oss på spänn till de sista sidorna. Han har ingen stress med att nysta upp.

Alan Banks är en karaktär som är lätt att tycka om, enligt mig iallafall. Han känns eftertänksam, lugn och sympatisk. Serien om honom och Annie är bland det bästa att välja på marknaden om man vill ha en riktigt brittisk deckare, som är genomsyrad av brittisk kultur och den klassiska brittiska stilen.

Tycker den här är lite starkare än den förra,  själens dunkla rum och nu ser jag redan fram emot nästa.

4/5

Gillar

Kommentarer