Synonymer till idioti:

dumhet, fånighet, galenskap, dårskap, vansinne; (åld.) sinnesslöhet, svagsinthet, svår psykisk efterblivenhet.

Jag gillar svår psykisk efterblivenhet extra mycket, varför?

Jo, för jag tänker så här-

Det är lättare för mig att gå vidare från att du hör av dig till mig med dina ord som ska göra mig mätt, din ständiga sökan efter min uppmärksamhet och påminnelser om saker vi pratat om eller gjort tillsammans, men att du sen somnar bredvid en annan tjej (samma kväll efteråt utan någon skam i kroppen)om det finns en förklaring till varför, bortsett från din osäkerhet såklart. Så jag googlade. Och fan va google är bra.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments


Och han hör av sig med vetskapen om att jag kommer svara, låtsas vara omedveten men åh, han är så jävla medveten. Han vet vad han ska säga, vilka knappar han ska trycka på för att få igång en hetsig diskussion där vi definitivt inte håller med varandra, han älskar att se mig så, så starkt passionerad över min åsikt. Men jag, jag klarar inte att ta sånt med honom, jag blir bara upprörd och han ler, nästan flinar. Han vet vilka knappar han ska trycka på. Han ser när jag tänker, när jag undrar, jag har ett speciellt uttryck säger han. Du ska inte veta det har jag tänkt flera gånger.

Och han hör av sig, med all vetskap om att jag tänker svara. Han frågar hur jag mår, checkar läget. Men jag är kall, kallare än någonsin, frågar inget om honom. Som om jag inte brydde mig, men egentligen vill jag veta allt. Jag tror han ser igenom mig, så som jag gör med honom. Men han står där lutad mot disken på sitt nya jobb, ger mig "blicken" med det luriga snea leendet, ni vet som om att han sett dig naken. Och jag tänker, om du ändå bara kunde be mig dra åt helvete, det hade varit så mycket enklare.

Likes

Comments

Hej.

Det var ett tag sen jag skrev något här, faktum att jag har varit på lite andra tankar på senaste. Jag har skrivit inlägg om hur en del saker varit jobbiga och hur mina känslor far som yrväder hela tiden. Och ja, kanske jag fortfarande tycker detta är jobbigt men det känns bättre, mycket bättre. Mitt jobb på 3 går jättebra och har superfina kollegor, jag börjar bo in mig i lägenheten så det börjar kännas som ett "hem". Men vissa saker är fortfarande en tuff utmaning. T.ex att vara utan mina vänner, det är svårare än vad jag trodde det skulle vara. För någon vecka sedan åkte jag hem till Kalmar i 12 timmar, träffade mina vänner och så dansade vi hela natten, och det var nästan mer ledsamt att lämna dom andra gången än vad det var första. Jag kom väl på att jag saknade dom så extremt mycket och det är spontaniteten finns inte längre. Vi kan inte bara gå och fika eller dra en spontan utgång, och det saknar jag väldigt mycket.

Annars då? Julen är fantastisk i Stockholm, stan är fylld med ljus och dekorationer. Min jul har också varit väldigt bra samt lugn, så skönt. Snart är det ett nytt år och jag är oerhört taggad på vad nästa år har ett erbjuda men tanke på hur bra detta varit.

Likes

Comments

Likes

Comments

​Jag sa till mig själv att nu har du verkligen bränt att tänkbara broar, grabben. Och jag svor att ser jag dig gå hem med en annan jävla tjej, då är det hejdå. Och ironiskt nog var det precis det du gjorde, dagen efter du varit hos mig, dagen efter du varit i min famn. Och jag tror inte du behövde tänka två gånger innan ni gick hem tillsammans den kvällen. Och det är ju här man ska vara så jävla färdig och kasta skiten.

Så jag sa aldrig mer, men du fortsatte höra av dig och jag svarade.

Sen sa jag, aldrig mer. Men när jag öppnar ögonen är det ditt ansikte jag ser, du ligger och snosar mittemot mig. och jag tänker att kanske, bara kanske är detta vändningen för oss? Kanske vi klarar detta, kanske kan jag glömma om du bara ber mig lite snällt.

Men vi vet ju båda, att du gick hem med en annan tjej och jag var hon bredvid. Hon som du kommer tillbaka till sen, när det passar dig.

Och nu flyttar du, och jag försöker fly från mitt egna skinn för din doft är kvar på mig.

Och jag säger, att detta var sista gången men du vet ju att jag bryr mig, lite för mycket.

Det var en måndag och klockan var 23:15 när jag säger att nu ska jag vara över dig.

Likes

Comments

Jag trodde verkligen det skulle kännas som en sten lyftes från mig, som att jag skulle bli lika lätt som en fjäder. Sväva runt i det jag så länge strävat efter, att jag skulle känna mig fri, äntligen fri. Men jag vet inte varför inget känns så som jag trodde, stenen inom mig blev till ett klot och jag har aldrig känt mig tyngre och fast på marken. Och jag kan inte sluta rynka pannan så hårt att min enda rynka jag har i ansiktet mellan ögonbrynen blir riktigt tydlig och jag får nästan ont i huvudet av ansträngning, jag blir så besviken på mig själv att jag känner så här, jag sitter och gråter över något jag inte kunnat sluta tjata om i, ja nästa hela mitt liv. Vafan Olivia, skärp dig! Och jag försöker verkligen rycka upp mig, intala mig själv att detta kommer gå över, allt är ju så nytt nu. Men jag är inte säker längre, jag tror inte det kommer försvinna.

"Du är så jävla bra, fattar du att du klarade det?"

"Stockholm ska vara glad som får dig"

"Klart du fick jobbet, det var hugget i sten"

"Äntligen Olivia, äntligen"

"Du förstår nog inte hur sjukt jävla grym du är"


Alla som säger det till mig, det är som som betyder mest för mig och jag undrar vad allt ska betyda om jag inte har dom jag bryr mig om mest att dela det med?

Inget blir som man tänkt.

Likes

Comments

Waow, vet egentligen inte var jag ska börja. Allt har gått så otroligt snabbt och har nog inte riktigt hunnit sätta mig ner, låta allt smälta in.

Augusti, September och oktober är 3 månader som jag var ganska mycket i Stockholm, både för jobb och sen bara för att få komma bort lite. Fyllde ju år i September så var uppe två gånger med en dags mellanrum, så ja det har blivit en del resor dit. Jag klagar verkligen inte, jag älskar vår fina huvudstad och faktum att det finns nog ingen stad där jag känner mig mer hemma, förmodligen därför jag känt längtan dit extra mycket då det är så extremt jobbigt att åka därifrån.

I Oktober hade jag sån himla ångest över att inget händer i mitt liv, jag ville verkligen bara flytta från Kalmar och göra något nytt. Jag tror mycket av den ångesten grundas av att jag förra året var så nära att flytta till Stockholm men det blev inte så, det kändes som att jag aldrig skulle komma iväg utan bli fast här. Så jag sa, den första Januari då ska jag bo i Stockholm. Två veckor senare får jag jobb på 3 och lägenhet. Vad är oddsen? Detta var det sjukaste och allt gick verkligen så otroligt snabbt, så nu ligger jag här med en tom lägenhet och flyttlass som går om två veckor(!!).

Och waow, vad mycket saker jag har samlat på mig under knappt ett år haha, många kartonger.

Hur känner jag då? Nervös är bara mitt förnamn, rädd skulle jag också säga. Det är ett helt nytt jobb och liv som väntar mig. Har ju egentligen inga vänner förutom Sofie och min familj där uppe så tror verkligen det kommer bli tufft då jag har alla mina vänner kvar här i Kalmar och tryggheten, men det är en fantastisk utmaning , så taggad skulle jag vilja säga min sista känsla är.

Hej så länge och Stockholm vi ses!

Likes

Comments

Lite bilder från Halloween.

Kort och gott, Emma, jag och Molly hade styrt upp en middag/förfest som blev jättelyckad och trevlig. Tog inte så jättemånga bilder och lite synd att jag inte tog kort på hur de andra såg ut men alla var verkligen supersnygga, kul att många gick in för det!

Likes

Comments

Hur ska jag kunna sova när han ligger bredvid mig. Och allt jag vill göra är att le fånigt och tänka på hur fantastiskt det är?

VS

Hur ska jag kunna sova när han inte ligger bredvid mig. Och allt jag gör är att torka min tårar och tänka på hur fånigt det är?

Likes

Comments