Hej!
Jag vill börja med att be om ursäkt för allt jag gjort mot dig, utsatt dig för och sagt till dig. Jag har inte varit riktigt ärlig och jag skäms. Jag skäms för att jag inte har sagt detta till dig tidigare. Jag skäms för att jag lät detta hända dig. Men jag gav upp och jag tackar Gud att du inte gjorde detsamma.

Jag har kollat in dig många gånger. Men aldrig har jag riktigt känt någon kärlek till dig. Vissa dagar har jag till och med bara hatat dig. Men det vet du, för jag har ju tagit ut allt mitt hat på dig. Jag har dragit i ditt hår, rispat i din hud och låtit dig svälta. Men du har aldrig gjort annat än att älskat mig.

Jag har förgiftat dig med alkohol. Jag har gjort dig sjuk med stress eftersom jag inte lyssnat på dina signaler om att det blev för mycket för dig att bära. Jag har fyllt dig med ångest och panikattacker. Jag har fyllt dig med hat. Men du, jag kan förklara. Det är inte mitt fel. Det var hela världen som fick mig att hata dig. Det var han som fick mig att tro att du var ful och tjock och det var hon som sa att det var okej att hata dig. Men vems är du egentligen?

Nu vill jag tacka dig. Tacka dig för att du stått ut med mig och för att du aldrig svek mig. Tacka dig för att du hela tiden stått upp för mig. Jag vill säga förlåt för att jag inte trodde på dig, för att jag skadat dig och hatat dig.

Jag vill nu be dig om en tjänst. Jag vill att vi börjar om och gör det här tillsammans. För vi är ett rätt bra team ändå, min kropp och jag.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Säg mig dina sanna känslor. Säg mig alla lögner du dragit framför mitt naiva sinne. Ta åt dig av min sårbarhet, smärta och känslofyllda hjärta innan du drar till med lögnen du trodde att du valt så omsorgsfullt. Tala om för mig hur det får dig att må varje gång du lämnar mig som ett stort frågetecken utan förklaring eller en ursäkt. Säg mig hur du kommer att känna när du inser att jag betydde allt för dig och att jag blev din största förlust. Snälla säg mig en gång för alla vad en känslokall person som du inverterar sina känslor på. Säg mig hur du inte kan känna sorg när du ser mina ögon vattnas till dina förklaringar om varför jag inte är tillräcklig.

Likes

Comments

Hallå vänner! Hur har ni det?
Själv har jag det jätte bra. I fredags var vi ute och firade en vän som nu mera är 18 år och myndig. Helt sjukt hur snabbt tiden går.

Lördagen, söndagen och en bit in på måndagen spenderade jag med Valle. Vi gjorde inget speciellt. Låg mest i sängen, kollade en väldig massa filmer och åt godis typ. Men såna helger kan väl behövas ibland antar jag. Just nu sitter jag på bussen påväg till skolan och är så otaggad så det finns inte. Det tog verkligen emot att kliva upp ut sängen imorse. Men men sånt är livet.

Var rädda om er så ses vi när vi ses och hörs när vi hörs. ❤️

Likes

Comments

Jag föll handlöst igen, men denna gången landade jag mjukt. Jag har kontroll, fast ändå inte. Förstår ni hur jag menar?

Förstår ni vad jag menar om jag säger att jag ser klart men ändå suddigt? Jag är inte blockerad av mig själv längre.

Förstår ni vad jag menar när jag säger att saker aldrig har känts så rätt förut, men ändå så fel?

Förstår ni känslan av att helt plötsligt bara inse... att man duger.



Likes

Comments

Med rödsprängda ögon kliver jag på bussen. Jag håller blicken fast vid golvet för att slippa möta någons blick när jag passerar igenom den trånga korridoren av säten. Jag håller krampaktigt i telefonen, redo att fly. Mitt huvud känns tungt och ljuden från människorna runt omkring mig hörs bara som en svag ljudeffekt i bakgrunden till mina snyftningar. Jag vill här ifrån. Bussens väggar kommer närmare, allt kommer närmare. Jag kan inte andas. Jag måste fly.

Jag hoppar av bussen, tar upp mobilen och knappar in ditt nummer. Allt sker som på impuls. En signal går fram, två... på den tredje svarar du. Jag kan dock inte få fram ett ord och du säger ”Olivia, du kan inte ringa mig och förvänta dig att jag ska leda samta...” det blir tyst, jag la på. Jag blir arg på mig själv, nu har det gått upp för mig att du inte är min flyktväg längre, du har tröttnat.

Ibland behöver jag hitta en snabb flyktväg från mig själv och alla andra och det har alltid varit du. Du har varit min snabba flyktväg. Men när det inte är du längre känner jag mig vilsen. När jag känner mig vilsen känner jag mig sårbar. När jag känner mig sårbar hatar jag mig själv. Ibland hatar jag mig själv så mycket att jag inte kan förstå hur någon skulle vilja umgås med mig. Jag stänger in mig. Isolerar mig från omvärlden så att ingen ska kunna skada mig mer.

Men medans jag är som mest upptagen med att skydda mig från alla andra som kan tänkas skada mig märker jag inte heller att jag precis stängt in mig med den personen som gör mig mest illa. Jag själv.


Likes

Comments

Helgen som var spenderade jag i Jönköping. Jag övningskörde upp för att hälsa på min faster som nyligen flyttat dit. Jag hade så trevligt, det var mysigt, med god mat och trevligt sällskap.

Dock kändes det konstigt att vara tillbaka i staden som jag för nästan exakt ett år sedan besökte. Men denna gången besökte jag den på andra villkor. Nu var den annorlunda. Den var fylld med en annan laddning, en annan energi än vad den var första gången jag var där. Det kärleksfulla och inbjudande intrycket jag fick av staden första gången jag satt min for där var nu helt borta, det var en annan sorts kärlek där nu. En mildare, kanske lite kallare kärlek. Det kändes så konstigt att vara där för att träffa någon annan. Att vara där för att inte träffa dig, för hela tiden tänkte jag på dom ställen du visat mig, den kärlek du visat mig och det hatet du visat mig. Du förstörde det fina med staden. Eller, allt det fina är ju kvar, jag ser bara på det med andra ögon nu.

Likes

Comments

Allt jag behöver är 10 minuter för att känna mig omtyckt och älskad. Allt jag ber om är ett 10 minuter långt telefonsamtal eller ett möte på en kopp kaffe, inget mer.

Vi lever i en värld där uppkoppling är vår vardag, vi kan alltid nås. Men vi kan oftast bara nås genom mobilen. Ett liv utanför den tycks inte existera.

Alla har vi den nära vännen som vi inte går i skolan eller jobbar med längre av olika anledningar men ändå valt att hålla kontakten med... men för mig och för många andra så blir det bara en verbal kontakt, en kontakt som bara stannar bakom skärmen, ni träffas inte längre, ni gör inte saker tillsammans, ni PRATAR knappt med varandra...

Schemat kan vara tight mitt i veckan, det kan jag hålla med om. Och att få in en bra träff när tiden passar för både dig och den du vill träffa är ännu svårare. Men min tanke är såhär, vill man träffa någon så hittar man en tid att träffas på även om det så bara skulle vara 10 minuter över en kopp kaffe. På 10 minuter kan man hålla ett relativt bra samtal och man kan med hjälp av kroppsspråk även se hur personen mår.

Det handlar om omtanke och ett avbrott mitt i vardagsstöket. Att någon skulle vilja ge mig sina 10 lediga minuter för att se hur jag mår skulle göra mig så glad, och det är inte så krävande. Det läskiga tycker jag är när folk börjar stänga in sig själva i världen bakom skärmen eller världen där de långsamt drunknar i sitt eget. Utan att ens reflektera.

Jag kräver inte att folk ska vara med mig i flera timmar, flera dagar eller hela tiden. Absolut inte! För att det kan till och med för mig bli lite påfrestande. Jag vill bara veta att jag betyder tillräckligt mycket för någon så att han eller hon skulle vilja ta 10 minuter av sitt vardagsstök för att träffa mig och byta lite idéer. 10 minuter av kärlek och omtanke.

Likes

Comments

Jag är hon som kommer att se igenom dig och läsa av dig långt innan du ens hunnit säga Hej till mig.

Mitt otydliga ställningstagande i frågor och konversationer kommer att slita dig i stycken av irritation.

Min tystnad kommer att skrämma dig.

Mitt pokerface skrämmer dig.

Jag är tjejen man ser i de amerikanska filmerna som inte passar in.

Jag är hon med drömmar, planer och visioner så stora att jag skulle kunna skriva en hel bok men inget av det skulle antagligen bli sanning.

Jag är hon som övertänker men inte överreagerar.

Jag är hon som kommer att bli galet kär i dig tills den dagen du börjar visa intresse i mig och jag försvinner fort som fan.

Jag är hon som inte visar känslor.

Jag är hon som inte kommer lita på dig när du säger hur mycket jag betyder för dig.

Jag är hon som säger "Nämen bestäm du" och sedan nekar precis varje förslag du har.

Jag är hon som inte gråter bland folk.

Jag är hon som inte visar sig svag.

Ja, jag är Olivia Berglund.

Likes

Comments

Nu har det långa sommarlovet nått sitt slut. Det är lite deprimerande faktiskt men det blev ett fint avslut på ven med mina fina vänner.

Idag började mitt nästa äventyr. Tvåan. På en helt främmande skola, Kullagymnasiet. Att gå in i tvåan utan sina gamla kompisar är tragiskt. Att gå in i tvåan utan vetskap om vad det är man har kommit till är läskigt. Men allt löser sig säkert med tiden.

Vi hade introdag idag vilket innebar att ettor och tvåor var blandade och lekte lekar och utförde utmaningar tillsammans. Mitt lag kom på andraplats, såklart ;)

Efter skolan mötte jag upp mina kompisar från min gamla skola och så gick vi och åt på pinchos ☺️

Likes

Comments

Nu är vi äntligen hemma igen efter 24 timmars lång resa hem från Bali till Sverige. Det är väldigt tråkigt att vara hemma igen, särskilt när man landar och inser att man i princip kommer hem till 10 grader och regn. Precis samma väder som vi har haft resterande av året?...

Men Aja, Denna resan har varit så roligt, så annorlunda. En av de bästa jag gjort faktiskt! Jag hade helt klart kunnat åka dit igen! Sol, bad, en vacker natur och underbart snälla människor. Vad mer önskas över ett sommarlov?

Likes

Comments

  • Snapchat
  • Blogkeen
  • Nouw