Hejdå Gili Air

Det är så konstigt att det som nyss var vår vardag och verklighet helt plötsligt är över och bara ett minne som med tiden kommer börja blekna.

Gili Air var vårt superfina rum med det häftiga utebadrummet. Den varma och fuktiga men ändå friska luften som slagit emot varje gång vi gått ut till toaletten, och att stå och duscha till ljudet av syrsorna med kvällshimlen ovanför. Oslagbart! Hittills det finaste rum vi bott i, fast det på pappret har medelbetyget tre stjärnor.

Ön var hästarnas plingande bjällror som i Sverige säkert frammanat julkänslor, för vi har sett på uppdateringar hemifrån att det snart är första advent!? Men här finns ingen tanke alls på jul. Bjällrorna signalerar bara att vi ska ställa oss vid sidan av vägen, och så tränade vi varje gång på ordet Häst. Häht är hittills det närmaste.

Sanden, den dammiga svartgrå sanden på alla vägar (eller kanske de ska kallas stigar) som lägger sig som ett tunt lager på fötterna så fort vi gick ut. Och varje gång Maja snubblar till är kläderna direkt fläckiga och smutsiga av den. Pust.

Väntar på middagen sista kvällen på stranden. Det blev BBQ med grillad marlin och grönsaksspett.

Vattnet som är så varmt nära stranden att det är hetare än luften och inte ens ger svalka. Alla fiskar, sjöborrar, koraller och snäckor vi tittat på genom cyklopet. Svetten som alltid pärlar. De små restaurangerna som ligger på rad längs hela strandbandet. Med stolar och bord byggda av bambu och som på kvällarna spelar musik och har lampor i alla olika färger som kantar den slingriga sandvägen när vi passerat den ena efter den andra på väg tillbaka från där vi nu hade ätit middag denna gång. På alla ställen där vi någon gång ätit ropades det Hello Maja! Och Maja vinkade tillbaka, och sa bye bye när vi passerade. Medan ännu mer sand fylldes i skorna medan vi trampade på under den nattsvarta himlen.

En kväll på stranden

Under det allra sista doppet på ön fick Magnus närkontakt med en stor havssköldpadda och hade även sin gopro med och fick massor med filmer och bilder. Det tillfället hade han längtat efter hela veckan.

Nu är vi på Bali igen, den här gången ska vi hänga i Sanur några nätter. Vårt hotell heter Rising Sun Villa bed & breakfast. När vi checkade in blev det dock mindre roligt...

Vi var redan trötta och klibbiga efter den långa båtturen. Maja vaggades till sömns av vågorna nästan direkt och sov i min famn hela vägen till hamnen, så jag hade suttit med spända armar och hållit henne uppe hela resan. Transfern släppte av oss över en kilometer ifrån hotellet och vi gick med all packning på ryggen och letade efter ett hotell som inte alls var där kartappen angav. Kanske började vi även bli lite för hungriga, vilket också satte tonen för tålamodet.

Vi hade valt rum noga efter att Magnus letat länge. 45 kvm och bild på ett kök. Kanske vi äntligen kunde laga något eget som omväxling till all restaurangmat med ris?

Rummet vi blev visade till var knappt halva storleken, inget kök, inte heller något skrivbord eller sittgrupp som det står på bokningssidan. Inte mycket stämde.

Magnus gick ner och tog snacket. Än en gång var vi dom jobbiga som sa ifrån när det inte kändes bra, även om det var på ett lugnt och trevligt sätt. Efter andra samtalet fick han prata med en manager som då uppgraderade oss. Ett större rum, med stora fönsterpartier, stor balkong och stort hörnbadkar. Ibland är det värt att vara krånglig, framförallt för att få stilla den dåliga magkänslan inombords.

Nu känns det bättre. Och efter Gili är vi lite brunare, mjukare och mer nedvarvade. Nu väntar stadsliv igen, i kuststad med strand och hav. Och vi har redan hunnit ta ett dopp i badkaret.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229