Att lyssna på magkänslan

Så kom dagen då vi lämnade Perhentian Island och underbara New Cocohut Chalet där vi haft det toppen och blivit så väl omhändertagna. Särskilt Maja som varit i centrum hela tiden för allas uppmärksamhet. Alla tyckte det var så ledsamt att hon skulle åka och vinkade hejdå till henne.

Det var inte lika höga vågor på båtturen denna gång men VÄLDIGT blåsigt av fartvinden. Blev lite oroad att Maja inte fick luft och höll på att dö men det visade sig att hon tyckte det höga brummandet var så sövande att hon hade somnat.

Nu hade vi bokat tre dagar inne på fastlandet på ett hotell som vi valde bara för att det såg så fint ut! Bilderna på bokningssidan visade bruna trähyddor med en exotisk trädgård och pool. Ja det unnar vi oss! Det låg lite för sig själv utanför stan och var lite i överkant på priset men vi tänkte att det blir en härlig plats att hänga på innan vi ska dra vidare.

När vi kom fram till hotellet efter taxituren från hamnen blänkte stengolvet i entrén och redan från receptionen såg vi ut mot dammarna, all härlig grönska och hyddorna. Det här blir ju toppen!!

Vi checkade in och blev visade till vårt rum. När vi passerat alla hyddor tittade vi förvånat på varandra. Istället skulle vi gå upp i en långsmal byggnad längst bort på området. Rummet vi kommer in i ser helt okej ut och jag öppnar pardörrarna till balkongen för att blicka ut mot poolen som är... knallgrön!

Badsugen någon?

Bakom den slajmgröna poolen såg det dessutom ut som en skräptipp. Och inget annat heller i närheten att göra. Hela kroppen sa bara nej. Vad ska vi göra? Sitta på det här stället i tre dagar utan att ens kunna ta ett dopp och svalka oss? Dessutom var det inte en käft där som Magnus uttryckte det. Vi var de enda gästerna på hela hotellet. Det här kändes inte alls bra. Vi bestämde oss för att börja med att gå tillbaka och fråga om poolen.

Något rengöringsmedel var slut sa personalen och svarade lite osäkert maybe tomorrow, när vi frågade när poolen skulle funka igen.

Att få rabatt på rummet pga den trasiga poolen gick inte heller.
- Då avbokar vi! Sa vi våghalsigt utan att ens veta var vi då skulle ta vägen...

För att få bryta bokningen behövde en chef komma ner och säga om den godkände det. Under tiden hittade Magnus ett öppet wifi och börjar söka efter lite hotell i närheten.

Avbokningen blir till slut ordnad och vi behöver inte betala mer än någon kortavgift tack och lov. Under väntetiden hann Magnus hitta ett riktigt fint hotell på specialerbjudande för samma summa som vi får tillbaka för detta. Hotellet ringer en taxi, vi hämtar våra ouppackade väskor, och åker iväg igen.

Nöjda att vi får dra

Nu är vi på Tok Aman Bali Beach Resort och det kändes som vi var tre smutsiga, svettiga rishögar som klev in på ett slott. Det var alldeles för fint för oss och känns nästan som vi bor på ett spa. Hela kroppen är lugn och harmonisk och vi rör oss långsamt bland de vitkalkade väggarna, de diskreta bruna trädetaljerna och alla blanka skinande ytor. Den stora inifinitypoolen är ren och har bubbelzoner. På ena sidan hotellet ligger stranden och resten av hotellet omringas av en lagun så att alla rum har sjöutsikt.

En hörna av vårt nya rum på 30 kvm

I lagunen kunde Magnus äntligen få plocka upp sitt fiskespö en stund (som han dock kastade sönder, men det är en annan historia).

Magkänslan är återställd! (och Magnus letar superlim)

Gillar

Kommentarer

Eva H
,
Såg ju klart omysigt ut ned den gröna poolen.. 🤔
ojadventures
ojadventures,
Haha ja något 😝
nouw.com/ojadventures