Sjuk fredag

Du måste släppa jobbet när du är hemma. Yep jag är nog inte bäst på det alla gånger. Jag lät stress ta mig. Och pms på det.

Vet ni vad jag hatar?

Att det känns som om min uppväxt har varit ett skämt. Ingen såg mig och när jag försökte prata med mamma eller någon så kändes det som om dom bara halv lyssnade.

Jag har aldrig fått något engagemang om mitt liv eller sånt. Det har alltid varit. Vart är din bror? Osv. Ingen har brytt sig om mig eller sett mig. Ingen har velat bygga upp mig som individ eller självförtroende.

Mamma vara hackade på mig och inget var tillräckligt bra. Mamma bara hackade och bröt mot gränserna om personligt utrymme. Jag levde i en fantasivärld om hur framtiden skulle vara osv. Inget av det som jag gjorde som barn har förberett mig inför vuxenlivet. Jag hatar att jag står här som en tom och förtvivlad vuxen.

Min kille sa det en gång undra hur jag skulle ha varit om jag hade haft en bra uppväxt. Det undrar jag med. Det går inte att skylla allt på mamma och sånt. Men jag är nog bara jävligt arg på att jag aldrig haft en riktig aning om hur vuxenlivet och det stora riktiga livet är. Nu i vuxenlivet har verkligheten slagit mig i ansiktet typ twice.

Den hårda verkligheten om pengar och allt slit. Jag hatar att jag växte upp med mina tankar i drömvärlden. Jag ska bli bibliotekarie, super fembarnsmamma som både jobbar och tränar osv. Jag ville bli journalist osv. Allt var bara tomma fantasi drömmar. Särskilt nu när jag vet hur verkligheten är.

Hur jag vet hur barn måste växa i magen och krystas ut. Great att ha left i en fantasi värld, men det var väl min tröst. Mitt sätt att överleva att se framåt. Fy fan vad jag hatar min uppväxt. Det jag hatar mest är nog att jag aldrig blev sedd. Hur kan man bli en lycklig vuxen om jag aldrig blev sedd som barn?

Jag sitter här väldigt många år senare med en enorm tomhet inom mig. Dom på jobbet bryr sig mer om min i hjälpande hand än var mamma någonsin har gjort. Men sen så har hon en narssisitisk personlighetsstörning och jag blev mobboffret. Jag är högkänslig och lägg till pms på det. Jag fattar inte varför mitt huvud inte tål intryck??? Jag fattar inte varför jag är så rädd och blir så överväldigad av att se för mycket nya saker?

Vet ni vad jag också ogillar? Att stressnivån går från 0 till 100... Hemma sjuk idag. Stressnivån hemma 0. Vi har kattsysslor, allt annat kan vänta eller tas när vi känner för det. Så stresskraven härhemma är noll. Sen kommer vi till jobbet. Poff stress, tidspress och prestation. Baam level 10 i stressnivå på en gång. Det finns liksom ingen mellanting. Jag klarar inte av stora kontrast förändringar egentligen.

Jag har kommit fram till att jag behöver ett jobb där det inte är så mycket nytt och inte så mycket intryck. Men samtidigt behöver jag ett jobb där jag är väldigt aktiv. Men inte ett för socialt jobb... Drömmen är att starta ett eget hunddagis. Jag gillar djur. <3

Undra om det blev för mycket i mitt huvud redan i onsdags. Hos kontrollerande frun och hennes man. Jag plingade på dörren och ser en naken äldre man genom köksfönstret. Min första tanke var shit som hade sex på köksgolvet. Men det är ett äldre par och har verkade bara gå runt naken hemma.

Hon ger order om vad jag ska göra och dubbel trippel kollar allt jag gör det. Tvättade du skåpluckorna i alla springor? Använde du medel? Ska jag byta vattnet? Har du tvättat duschväggarna? Har du tagit i fogarna? Ska jag ge dig medelblandning? Det här brukar jag tvätta väggarna med. Så här brukar jag göra. Mmm. Men jag är städare, jag vet hur man städar en dusch och allrent biter inte på duschväggar. Men sure allt skulle göras som hon alltid har gjort det tydligen. Men jag var redan klar med duschen och höll bara på att torka väggarna. Har du ätit upp dina vinbär som du fick? Jag ställer dom här i badrummet åt dig.

Hon behövde ofantligt mycket bekräftelse och hade ett stort behov av att klaga av sig. Tack för hjälpen med kylskåpet, det är sånt som jag inte orkar med. Tack för allt, du har verkligen varit hjälpsam.

Jag berättade att jag verkligen inte hann ta mellan soffan och dammsuga nedre delen av vardagsrummet. Nu har jag hängt ut Mattorna så det blir jag som får fortsätta nere i vardagsrummet trots min onda rygg. I'm not buying it lady. Hon ville lägga skuldkänslor på mig, på att jag inte hann städa klar i vardagsrummet. Där hade hon ett val att lägga tillbaka mattorna och skriva er vilka sysslor som ska börjas med nästa gång. Men hennes envisa och kontrollerande huvud valde att fortsätta sen. Hon hade ett val, att slappna av och bara lägga tillbaka mattorna. Men väljer hon att fortsätta så är DET HENNES VAL TROTS RYGGONT och det är inget som ska läggas på mig för min jobbtid hos henne var slut. Pay for more time, do it yourself or wait till next time Lady. För att hon vill ha det på sitt sätt och det går absolut inte att hennes planer ändras. Hon var sjukligt kontrollerande och allt hennes man gjorde var fel.

Hon behöver egentligen söka hjälp för hennes extrema kontrollbehov som hon har. En gammal läkare som behöver söka hjälp? Det går ju absolut inte att söka hjälp och hon hade ju inga problem alls? I hennes huvud fanns det väl inga problem utöver smutsen. Hoppas att jag inte får något mer jobbpass hos henne för det var svettigt och hemsk.

Ärligt vad mycket hon behöver söka hjälp för egentligen. Och stackars snälla mannen som måste stå ut med alla nedlåtande kommentarer och klagomål hela tiden. Oh vad det var lugnt och skönt den lilla tiden hon var bort på sitt snabb ärende. Hon var en läkare som hade gått i pension. Hon har väl levt med att hon alltid haft kontroll hela livet och vetat bäst.

Är det du som ska betala städning då??!!, sa hon till sin man. Nej dåså hjälp mig att tömma hyllan då?!!!

Stanna aldrig i en dålig relation oavsett ålder. Stanna inte om du är missnöjd och blir illa behandlad.

Jag har fått lugnet som jag aldrig haft på hemmaplan. Jag och min kille har varit tillsammans i tre år nu. Vi har en oftast lugn o h bra relation. Vi vet vart vi har varandra och det är oftast bra hemma. Lugnt och bra, vi gör det som vi känner för och ibland har vi filmkväll tillsammans eller äter tillsammans osv. Inte så mycket krav i vår relation. Jag har äntligen hittat en stabil relation. Det hjälper mig nog. Att ha ett lugn på min hemmaplan för första gången i mitt liv. Det hjälper oerhört mycket. Jag har aldrig haft ett lugn på hemmaplan förut.

Det hjälper min borderline att chilla osv. Så jag kan fokusera på mina andra problem. Alla förtjänar att komma hem till ett lugnt och fint fridfullt ställe. Vi har två jättebra katter. Diesel brukar sitta så fint på balkongen typ hela kvällen och Sigge äter sin kvällsmat och vill mest ha kel. Lite bus ibland men mest kvällsmat och kelkrav.

Två fina någorlunda kravlösa katter som är jättesnälla mot varandra. <3 När Diesel inte orkar titta ut så brukar han sova under balkongsoffan. Han älskar att hänga därute. Jag brukar hjälpa ut Sigge ibland också. På hemmaplan har jag det liv som passar mig just nu och allt är jättebra. <3

Jobbmonstret har inte vunnit, men jag har allvarliga pms problem. Så jag antar att hormonerna vann tyvärr. På måndag tar vi nya tag och jag hoppas att jag har hunnit gå ner i tid innan nästa mens period. Om två veckor ska jag vara schemalagd mindre tid.

Gillar