Jobbmonstret

Jobbmonstret

So we meet again mitt okontrollerade jobbomonster.

Du vann den här gången? Nu är du nöjd va? Fan vad du vann över mig.

Vi ska ta min jobb historia från början.

Jag hatar verkligen att du är lika stort som mitt matmonster var, men det är nog för att jag aldrig hann fånga dig i mitt grepp innan du växte.

Jobbmonstret är en rädsla för ansvar och jobb som har dykt upp mer och mer i vuxenålder. Jobbmonstret har alltid sagt att jag är livrädd för ansvar så jag kan inte ta jobb som innebär för mycket ansvar.


Mitt första jobb någonsin var ett jobb på en förskola, det var ett gravidvikariat på ett år. Jag överlevde med pushande kompisar i ett halvår där. Till slut sa jag upp mig för alla kollegor som jag tyckte om hade slutat osv. Så jag såg helt enkelt ingen anledning till att stanna kvar.

Det var mitt första jobb någonsin och var en provanställning som övergick till en fast anställning. Heltid i sex månader, som jag kämpade.


Det blev nog ocd om det just för att det gick över till en fast anställning och jag inte hade makt att typ gå på dagen. Jag hade en månads uppsägningstid. Chefen hjälpte mig dock så jag fick gå lite tidigare än en månad. Paniken av att inte kunna sluta från min anställning pang boom, gjorde mig väldigt rädd för att ha en annan fast anställning.bFörsta panikattacken fick jag av att jag verkligen inte ville jobba där längre, jag trivdes inte osv. Jag åkte hem till min källare som jag hyrde och grät och satt på golvet och hyperventilerade. Min kropp sa verkligen nej och dagen efter sa jag upp mig.

Här växte min rädsla för en fast anställning fram och särskilt när jag inte kunde säga upp mig och dra på momangen.


Jag har sökt andra jobb, men bara timjobb för jag fick som sagt tvångstanke pga. Rädsla av att inte snabbt kunna säga upp mig. Det är något med att bli tvingad till att göra saker som gör att jag får panik. Jag vet inte om det är ifrån min uppväxt att pappa var extrem rutinmänniska och tvingade oss till att göra det som vi alltid har gjort oavsett ålder eller lust. Inget illa menat från hans sida, men det blev tvång av det. T.ex. baka pepparkakor eller göra en snögubbe.


Mitt bland allt det här så kommer den lata människohjärnan in, som vill ta sovmornar eller tröst falsk sjukskrivningar. Den vet jag hur jag ska hantera nu, men det visste jag inte i yngre dar. Så vissa jobb har jag nog sumpat av att jag är sämst på att bryta vanor. Och andra har jag bara panik flytt ifrån för att det inte har känts bra.


Max hamburgare

Jag fick jobbet, men tog mig inte dit pga. Depression och dålig dag. Men i yngre ålder varit livrädd för att ens gå på den intervjun osv. Men sumpade provanställningen och jobbet genom att inte ta mig dit. 1-0 till mig som gjorde intervjun. Men 1 starkt poäng till jobb och lathetsmonstret som vann för att jag tog mig inte dit.


Burgerking
Jobbat fyra timmar. Dålig upplärare och allt kändes fel. För stora kläder, skor osv. Passade inte in, hade ångest hela tiden svårt att kontrollera mina känslor inombords. Åkte hem och grät sönder resten av dagen.

Olika faktorer som påverkar min ångest:

Hur jag blir bemött. Vem som ska lära upp mig. Om kläderna passar osv. Allt blev bara fel på burgerking och jag fick kassapparaten inte bra förklarad för mig osv.

Jobbmonstret vann och ett poäng går till monstret.



Ett städ/hemtjänstföretag
Jag fick ett sommarjobb på ett städ och hemtjänstföretag. Jag hade en trevlig och bra upplärare. Första städdagen gick jättebra, men andra dagen så skulle jag vara med i hemtjänsten för att se hur det går till där. Det kändes inge bra och hemtjänsten var typ ett skämt. Ingen koll någonstans och en liten piss anteckning om att vi hade varit där. Äldre som är förvirrade och trasiga byxor osv. En hemtjänstpersonal som inte hade koll på något. Vi skulle laga mat till de äldre paret. Hon hade inge koll på vilka matvaror paret hade hemma eller någonting alls. Ostrukturerat osv. Jag lyckades få ihop ingredienser till min potatis och purjolöksoppa. Spisen han en reparatör med nöd och näppe få igång i tid och soppan kunde bli av. Jag kände att jag inte jobba inom en kaos hemtjänst där det med ett hårstrås marginal gick att lösa situationen.

Jag försökte prata med chefen om att jag bara ville städa men hon sa att det var en kombinerad tjänst så det gick inte att fixa till en ren städanställning. Jag åkte hem och paniken kom. Jag sa upp mig dagen efter och glömde min matlåda och bestick. Jag bestämde mig för att aldrig återvända för att hämta den.


När min panik och mina ångestattacker kommer så är det som snöbollseffekten, snöbollen blir bara större och större och jag kan inte kontrollera mitt huvud. Paniken försvinner inte förrän jag hade flytt från jobbet och sagt upp mig. Monstret vann.


Sjukhusrestaurangen
Jag fick ett jobb på sjukhusrestaurangen och provjobbade. Det var mycket att hålla koll på sånt, men allt gick ändå relativt bra. Tills en kommentar kom om att jag skulle hjälpa tjejen i andra kassan för att kassan som jag stod vid var tom. Jag stod inte där korkat länge eller något, jag stod bara där och andades lite och försökte att tänka positivt eller något. Men såklart att chefen kom förbi och la den där kommentaren. Det var det enda som behövdes och ångesten dök upp mer än innan. Ångestbollen rullade och rullade och slutade inte så jag gick och sa upp mig. Jag sa att jobbet inte var något för mig.

Hur kan jag veta om jobbet inte var något för mig när mina tankar har en sån stor inverkan på mig? Jag gick gråtande och fri hem genom hela stan. Tårar som uppstod av en helt främmande händelse och försök till förbättring och ändring av jobbspår. Lättnaden och den sadistiska glädjen stod jobbmonstret för, som vann den här gången.


Förskolestädet
Jag städade på en förskola på kvällarna. Allt gick bra, men en dag så fick jag ett sms där det stod att det var lite för mycket på golvet idag, så du vet. Jag städade tre dagar i veckan som chefen hade sagt till mig. Så jag fattar inte kommentaren, ville hon att jag skulle städa varje dag? VARFÖR HADE INTE CHEFEN SAGT DET TILL MIG DÅ?!!! Den lilla kommentaren fick tankarna i rullning och jag sa upp mig tyvärr.


Utöver det så har jag haft krångel med frånvaro på mina förskolejobb. Jag vet inte varför jag blir så mentalt utmattad och slutkörd. Är jag trött så tar ångesten över och jag har svårt att ta mig iväg till jobbet. Jag hamnar verkligen i en krasch depp depression av dåliga tankar när jag är trött. En moln av dåliga tankar, tillfälligt tappad livsglädje och ångest. Livsglädjen och motivationen inför jobb försvinner totalt. Så på dåliga mornar har tyvärr lathets och jobbmonstret vunnit.


Städjobb 1
Jag och min kille kämpade. Jag kämpade i två veckor , jag fick panikattacker och grät. Grät och grät för att det var nytt för mig, läskigt och främmande. Det var så mycket städsysslor och saker att hålla koll på också. Jag tog ångestdämpande och drogade ner monstret.

Sen så skulle jag städa själv och då kom allt över mig. Hur fort tiden rann iväg, hur många rum och stora ytor som jag skulle städa på sån liten tid. Hur allt bara blev för mycket. Stressen knäckte mig och jag sa upp mig.


Städjobb nr 2
Det här jag står idag nu. Städjobb två hade lite bättre villkor och lite mindre krav. Kämpat en vecka och det gick med ångestdämpande. Sen kom vecka 2.

Jag kom inte in i huset för blippen fungerade inte. Efter samtal med husägaren kom jag in till slut och då hade det redan gått fem-tio minuter av min städtid som var ynka två timmar på den villan. Jag tog en halv ångestdämpande och försökte att fokusera, men alla tankar försvann inte. Stress, stress och stress. Jag har aldrig varit med om ett så stressigt jobb. Jag fick en panikattack som inte ville gå över och jag sa upp mig.


Jobb som har funkat bäst för mig en längre tid:

Förskolejobb

Barnvaktsjobb

När jag var yngre så hade jag panik över att jag kanske skulle fastna på samma arbetsplats hela mitt arbetsliv och det var därför jag försökte söka andra jobb. Jag kände mig dålig om det skulle hända. Jag är rädd för att känna mig dålig. Jag är livrädd för att bli som min mamma. Rädd för att bli en osäker, rädd och feg individ som är olycklig med allt. Det är aldrig så jämt, men i helhet.

Det finns ett lathetsmonster också och det är här mitt jobbkrångel samt jobbmonster har sina pilar. För mycket frånvaro och sjukskrivningar gillar ingen arbetsgivare och då vill dom att jag säger upp min anställning för att jobbet funkar inte helt enkelt. Dom vill inte ha kvar mig för jag sköter mig inte. Det är lathetsmonstret och trötthetsdepp/ångest och dåliga mornar som har gjort att jag har sjukskrivit mig i perioder förut. Jobbpass på förskolan innebär oftast att jobba tidig morgon och därför har jag också försökt att hitta andra jobb. Just för monstrets alla små vassa pilar som förstör för mig.

Jobbmonstret- rädd för tvång. Fast anställning. Ansvar. Nya jobb.

Jag- mentalt svag om jag jobbar för mycket. Mentalt utmattad och glädjen försvinner.

Gillar

Kommentarer