Jobb strul

Om du inte är modig nu när ska du då vara modig?

Jag ska söka ett städjobb igen. Jag ska söka lite olika jobb. För jag fortsätter att leta inom barnomsorgen där jag bara kan hacka mig fram. Så jag måste nog hitta det som verkligen fungerar för mig.

Jag har kommit fram till att jag behöver prata med en psykolog. Jag tänker nästa pröva via nätet för då kan jag prata med en psykolog när jag behöver det utan att behöva ta mig någonstans.

Jag är typ rastlös inombords, fast rastlös är inte det rätta ordet. Men jag har inget tålamod. Jag jobbar några dagar och väntar och väntar på lönen och sånt. Jag är egentligen en sån som vill ha snabba kickar. En sån som vill att saker ska hända fort. Och hur mycket jag än kämpar så verkar inte saker hända fort. Det går inte att bara trolla fram pengar. Men det går kanske att trolla fram jobb fortare än vad den här piss förmedlingen erbjuder.

Jag vet inte om jag har ålderkris också. Men jag är inte tillfreds med mitt liv. Jag har ingen inre ro. Söka nya jobb it is. Och vara modigare än någonsin. Jag är snart 27, i februari. Jag vill ha en förändring. I wanna travel again. Jag vill göra något med mitt liv.

Facebook vänner gifter sig och skaffar barn och köper hus. Jag skulle gärna köpa ett hus eller en större lägenhet men det går inte just nu och pengarna finns inte. Så på boende planen så kan jag inte göra så mycket just nu.

Jag är små deppig igen. Jag och mina dippar. Today suck men jag har inte ätit något än.

Det ändå som jag har lärt mig om mig själv är hur okontrollerad ångest leder mig till kropps ångest och försöker lägga fokus på något som jag kan kontrollera. Som nu jag kan inte direkt kontrolla min ekonomi och jobbsituation. Och då kommer mitt huvud med påståenden som du är fet, du behöver träna. Du har fett på magen. Och sånt.

För att hitta någon kontroll och trygghet i det som övrigt är kaos. Men jag vet bättre än att svälta mig själv nu. Mat är gott och det är inte roligt att vara hungrig. Så allt jag tänker fokusera på är träningen lite mer. Men utöver det så har jag på bra dagar lärt mig att ignorera mina kroppskomplex. För att jag vet att jag mår bättre när jag äter.

Lite ångest kontroll poäng till mig. Utöver det har jag ingen aning om vem jag vill vara eller mitt liv. Jag är sämst och hatar min kropp ibland. Jag har problem med tålamod och när tiden inte går framåt eller saker inte händer tillräckligt fort då ger jag upp...

Café jobb var inget för mig för då går inte tiden framåt.

Barnvaktsjobb var inget helt för mig pga. Tråkig boende miljö och jag är inge bra med nära relationer.

Städjobb kan vara lite hoppfullt.

Vet ni? Jag brukar vara livrädd för att jobba på snabbmatskedjor och sånt som jag har små prövat förut.

Men just nu känns det inte som om jag bryr mig om den rädslan. Den rädslan får lite mindre talan med åldern.

Precis som rädslan för högskolan den får lite mindre styrka med åldern och jag bryr mig inte lika mycket.

Men jag vet inte vad jag vill eller vad jag skulle stå ut med för jobb.

"Låt det hända på sekunden" - jag annars hinner mitt huvud ändra mig. Fuck borderline. Det hjälper inte helt att försöka vara i nuet. :-(

Slutsatsen är att jag hatar mitt jobb och ska söka nytt jobb. Det är nog allt jag vet för stunden.

Gillar