Du ska inte plugga då?

Du ska inte plugga vidare som din kille då?, sa mamma. Ledsen mamma med du har förstört mig för mycket. Jag kan kämpa igenom många hinder.

Men ett hinder som är lika stort som mount everest tänker jag inte kämpa mig igenom. Plus att det tar ett tag innan fotstegen 👣 ens kommer till början av berget och terrängen är svår överallt.

Nej jag ska inte plugga vidare även om mormor och mamma samt min killes mamma verkar hoppas på det.

Jag tål fan inte ens ett heltidsjobb. Vet ni hur många hinder som jag skulle behöva kämpa mig igenom??? Först skolans första möte. Livrädd sen varje skoluppgift. Jag skulle ge upp. Jag tror inte på mig själv. Jag kan inte alls. Jag skulle få panik. Plus att mitt huvud är så jäkla lat så jag skulle bara ge upp hela tiden.

Att klara en uppgift skulle vara ett ministeg men en treåring utbildning då är det typ trehundra ministeg som skulle behöva genomföras. Alltså finns det 300 chanser att ge upp. Jag skulle aldrig komma fram till examen. Och om jag skulle ta examen.

What's The point när jag inte pallar att jobba heltid? När jag inte överlever på jobb??? Om mitt huvud inte tål jobbet som jag kommer att utbilda mig till?

Jag är livrädd för ansvar och en högskoleutbildning skulle innebära ett jobb med mer ansvar.

Oh vad jag bara låter min rädsla tala nu. Men jag har svårt så ofantligt svårt att se att jag skulle klara av högskolan. Jag vet inte ens vad det skulle ge mig.

Jag kan inte övertala mitt huvud som är inställt på nej nej Nneeejj. Plus att det blir typ rädslor ocd av det. Så ofantligt mycket ångest, bortförklaringar och rädslor. Så mycket tårar. Jag tål inte press och stress. Visst det går att plugga på halvfart. Men jag ger ju bara upp. Motivationen finns inte där.

Och även om högskolan mot all förmodan skulle rulla på så är jag livrädd för yrket som jag skulle utbilda mig till. T.ex. Sjuksköterska. Där finns det jobb. Men mitt huvud skulle aldrig hålla.

Jag har inget självförtroende alls i vissa tillfällen. Jag tror inte på mig själv alls. Minsta lilla grej kan bli en rädsla.

Jag ska inte skylla allt på mamma och att jag är förstörd sen barndomen. Men jag vet bara inte vad en högskoleutbildning skulle ge mig i längden när problemet inte stannar där utan skulle följa med ut i arbetslivet efteråt också.

Alla som vill att jag ska gå en högskoleutbildning. Ta mitt huvud och gå igenom mina hinder så kan jag fortsätta. Om du inte kan sätta dig in i mitt huvud, känna det som jag känner, eller möta alla mina rädslor. Håll käften jag tänker inte studera på högskolan för jag är en livrädd och lat jävle som inte har något r att göra.

Jag är liten och ful och passar inte ens in. Jag är för liten och dålig för högskoleyrken. Mitt huvud håller inte. Jag är sämst. Så låt mig vara sämst och jobba på mina lågbetalda jobb. Jag har inte bett om att bli född, jag har inte bett om en fucked up childhood.

Så låt mig lösa mitt liv på mitt sätt. I'm still here, I'm alive. Snart 28 gamla år på jorden. På ett jordklot 🌏 som inte mår bra. Jag ska bli rik på moms fonder. På ny teknik och hållbar energi. Det går att fixa pengar ändå. Jag kan ha ett bra liv ändå, men på mitt sätt. Ingen ska fan säga till mig vad jag ska göra.

Det skulle mamma ha tänkt på innan hon förstörde din dotters självförtroende och självkänsla.

Jag är kvar på jorden, äter och mår relativt bra. Det kommer in pengar ibland och så småningom kommer det att komma in me pengar. Det är tillräckligt bra för mig. Sparandet har kommit igång i alla fall.

Jag har aldrig blickat framåt. Jag har inga höga krav på mig själv. Bara när det gäller träning egentligen. Jag tänker inte plugga vidare och möta alla mina hundra monster påvägen.

Kan jag inte bara få vara en jag är?? Att fråga om jag ska plugga vidare är som att säga att jag inte duger som den jag är just nu? Att jag inte är tillräckligt bra för att jag inte erövra arbetslivet bra?? För att jag inte klättrar i karriären? Alla har inte såna drömmar.

Jag är 28 i februari, snart kommer väl tjat om att skaffa barn också.

Jag vill bara vara. Jag vill bara få vara och andas. Få känna mig lite bra som jag är. Klanka inte ner på mina val. Mina val ligger helt på mig själv. Jag är vem jag vill vara och jobbar hur jag vill jobba.

Varför duger jag inte? Varför är jag inte värd något?

En dag kanske jag ger ut en bok eller gör något som jag faktiskt VILL. Jag kanske tar upp en gammal dröm efter corona om att bli bra på att dansa. Jag vill bara få vara. Klanka inte ner på mig. Kroniskt ifrågasättande om ungjävlar eller högskolan är kritik. I don't do kritik. It makes me sad. 😢

Nej jag ska inte plugga på den jävla högskolan. Gör det själv om det är så jävla viktigt.

Låt mig vara. Beröm mig för det lilla som jag jobbar. Se mig för den jag är och för det som jag faktiskt gör. Jag är The boss wife of our ny teknik sparande. And I'm good at it. Jag håller koll på våra utgifter. Jag tar hand om lägenheten. Jag lagar mat. Jag tar hand om Little animals som jag älskar. 💕 Jag är en bra person trots att jag inte har högsta inkomsten eller en högskoleutbildning.

Jag duger som jag är???

Bortförklaringar, bortförklaringar och rädslor. Men det skiter jag i. Låt mig vara. Du lever ditt liv och jag mitt. Låt mitt liv se ut hur det vill. Jag lever. That's good enough for me some days. 💕

Gillar