Header

Vi har nått västkusten på södra ön. En del av Nya Zeeland som ofta bortprioriteras av turister med ont om tid, men inte av oss! Det var en lång körning från Golden Bay till Westport, cirka 6h, då man måste köra tillbaka till Nelson och sen västerut. I Westport fanns inte så mycket att göra men vi åkte ännu högre upp till den lilla staden Karamea, befolkningsmängd 255. Väldigt få turister men otroligt fin natur. Där ligger Oparara Basin som är ett område med kalkstensformationer, grottor och regnskog. Vi utforskade olika vandringsleder där och kollade på imponerande kalkstensbågar. Den största var 219 m lång, 79 m bred och 43 m hög! En mindre båge fick man klättra ner i en grotta för att komma åt. Den var bara 8 m hög men mycket mysigare.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Golden Bay är den mest norra delen på södra ön. Solen sken och vi såg till att utnyttja det så mycket vi kunde. Först åkte vi upp till Cape Farewell och gick en fin led till en fyr. Det var dock ingen led som gick rakt eller en klar stig, den gick över kullar, inne i hagar och ut på berg. Man såg havet breda ut sig så långt ögat nådde och på andra sidan såg man bergen göra detsamma. Målet av vandringen var en fyr som visade sig vara en ful och modern fyr av ett betongblock med en lampa. Utsikten var desto bättre; branta klippor som stupade ner i havet och gröna kullar. Bilderna får tala för sig.

När vi kom tillbaka till parkeringen bestämde vi oss för att äta lunch på caféet intill. Det visade sig vara tur då ett tyskt par bredvid oss berättade om en camping i närheten som låg bredvid en underbar strand. Vi som hade tänkt åka vidare bestämde oss för att stanna en natt extra på den campingen och vi blev inte besvikna. Det är den häftigaste stranden någon av oss någonsin varit på! På kvällen gjorde vi iordning mackor till middag och gick den korta sträckan till stranden. Där fanns det sälar med sina ungar, grottor, maffiga stenformationer och det bästa, knappt några människor.

Likes

Comments

Från Nelson körde vi vidare till Abel Tasman som är en nationalpark. Den brukar ofta beskrivas som ett paradis med långa, vita stränder och tropiska skog. Vi kan bara hålla med beskrivningen. I parken finns en av Nya Zeelands ”9 Great Walks” som är vandringsleder som är extra fina. Hela leden är 60 km och har flera campingar längs vägen där man kan sova. Det går även att göra kortare etapper då vattentaxis kan lämna och plocka upp en på olika platser.

Vi spenderade tre heldagar där och både gick och paddlade kajak. På morgonen första dagen åkte vi vattentaxi nästan högst upp på leden. Där gick vi söderut under ungefär 2 timmar. Mestadels gick vi i skogen men mot slutet gick vi på stranden. På natten sov vi precis vid havet.

Dag två paddlade vi tillsammans med en guide och sex andra personer, varav två svenskar! Svenskarna var dessutom från Köping och en av dem jobbar på Willys i folkesta, världen är liten. Vi paddlade längs kusten, ut till en ö och in i laguner. Det var så häftigt att vara ute på havet och solen sken. Vid ön fanns det även massor med sälar, mammor med sina bäbisar! Så söta och Louise hade gärna tagit med sig en eller två hem.

Dag tre paddlade vi också kajak men denna gång själva. Dagen såg ungefär ut som den innan med öppet hav, en ö och massor med sälar. Helt underbart!

Likes

Comments

Ännu en vecka har gått och den har varit fylld med äventyr. Från Wellington tog vi färjan över till södra ön, en resa som tog ungefär 3 timmar. Innan man kommer fram till hamnen i Picton kryssar färjan mellan ett flertal stora öar. Vackert och vi såg även delfiner som simmade längs båten och hoppade lite.

Framme i hamnen åkte vi direkt till Nelson som är en större stad. Där bodde vi hela tre nätter som vi mest spenderade på campingen, men tråkigt hade vi det inte. Andra dagen kom nämligen en storm in med full fart och i kombination med ett extremt högt tidvatten översvämmades hela campingen och stora delar av staden. Vi hade på morgonen blivit rådda att flytta från vår strandplats lite högre upp då ”det eventuellt kan komma lite stänk från havet”. En timme senare sprang vi runt och räddade tält från vatten och puttade husbilar som nästan hade vatten upp till dörren. Vattnet vällde in och som mest hade vi vatten ovanför knäna. Till slut avtog vinden, vattnet drog sig tillbaka och vi kunde pusta ut. Det gick dock inte att komma ut från campingen då stockar och skräp låg över hela utfarten. Ingen större skada skedd dock som tur var men vi fick stanna en extra natt på campingen.

Dagen efter stormen var desto finare med strålande sol. Vi tog oss till den geografiska mittpunkten av Nya Zeeland som lägligt nog kallas ”Center of NZ”. En kortare promenad upp för en kulle tog oss till ett monument och en utsikt över hela Nelson och havet.

Likes

Comments

I staden Taupo spenderade vi två dagar. Intill staden ligger Nya Zeelands största sjö, Lake Taupo. Den bildades efter en rad vulkanutbrott och det är kratern som idag är fylld med vatten. Sjön och dess anslutande floder är känt som de bästa vattnen för regnbågsfiske i hela NZ. I närheten ligger även Huka Falls som är ett ganska litet vattenfall men väldigt kraftfullt. Varje sekund rinner ca 220 000 liter vatten ner.

I Taupo tog vi en guidad kajaktur ut på sjön för att se på Maori Rock Carvings. De är inristningar i ett berg och kan endast ses från vattnet. Man vill gärna tro att det är skapat för länge sedan men faktum är att de är konstverk som gjordes under 80-talet. Vädret var underbart hela dagen och runt sjön kunde man se bergskedjor, staden och folk som hoppade fallskärm. På kvällen gick vi ner till staden och käkade middag längs med vattnet.

Dagen efter kajakturen passade vi på att utnyttja stadens geotermiska energi. Floden som så småningom rinner ner i Huka Falls är kall men möter på ett ställe en mindre flod som har värmts upp av varma källor. 50 grader möter 15 grader och bildar en perfekt plats att bada på.

Efter Taupo åkte vi vidare mot Turangi som vi hade som utgångspunkt för att ta oss till Mt Tongariro. Där finns nämligen en jättefin vandringsled som kallas Tongariro Alpine Crossing. Under 6,5 timmar gick vi mellan flera vulkaner och fick se häftig natur. Först var det vulkanlandskap, sedan mindre växtlighet och vandringen avslutades i skog. Vi gick förbi Mt Ngauruhoe som är mer känd som Mt Doom i Sagan om Ringen-triologin. Vi gick även förbi tre sjöar med olika nyanser av grön och blå, liknande dem i Waimangu Volcanic Valley. Väldigt lockande att bada då solen stekte, dock har sjöarna ett pH-värde på ca 2,0 så det var inte att rekommendera. Det var en kämpig vandring både på grund av värmen och höjdskillnaderna men helt klart värt det.

Likes

Comments

Den senaste veckan har sprungit förbi. Vi befinner oss just nu i Wellington där vi kommer att stanna i två dagar innan vi tar färjan över till sydön.

Vi har haft fullt upp att göra och kört långa sträckor. Efter Hobbiton åkte vi västerut till Waitomo Caves för att se lysmaskar. Under en guidad grottvisning fick vi se som en stjärnhimmel av lysmaskar ovanför oss. Helt otroligt vackert. P.g.a fotoförbud kommer det inga bilder därifrån.

Från Waitomo åkte vi sedan till Rotorua, händelsernas centrum på NZ. Där stannade vi totalt tre nätter och hann med att promenera bland Redwood-träd, åka gondol upp på ett närliggande berg för att sedan köra nedför med gokartliknande karts och under en kväll se Maori-kulturen på nära håll. Aftonen med Maori bjöd på uppvisning av dans, sång och strider, berättelser om folket och avslutades med traditionell ”hangi”-middag. Hangi är en tillagningmetod där man tillagar maten under marken. Vi bjöds på potatis, kyckling, lamm med mera. Annorlunda men gott. All mat fick en speciell smak av rök.

Området kring Rotorua är även känt för sin geotermiska aktivitet. Vi hann med att se en hel del av detta, dels inne i staden men också i Waimangu Volcanic Valley. De heta gaserna som strömmade upp ur marken skapade helt klart spektakulära naturområden, desutom luktade gaserna illa och låg som en dimma över hela Rotorua.


Likes

Comments

Efter dagarna på Coromandel har vi kört söderut mot Hamilton och närområdet. I Hamilton besökte vi Hamilton Gardens som är flera hektar fyllda med trädgårdar. Varje trädgård hade ett tema som t.ex. Kina och Italien.

Vi bodde på en camping i Matamata där vi åkte till den norra öns högsta vattenfall (153 m). Höjdpunkten i Matamata var dock Hobbiton, byn där hobbitarna i Sagan om Ringen-triologin och Hobbitfilmerna bland annat spelades in. Där fick vi en 2 timmars guidad visning av byn som de byggde upp och lämnade kvar för turister att besöka. Innan vi lämnade området fick vi även smaka Hobbitons egen Ginger Beer.

Likes

Comments

Denna vecka har vi spenderat på en halvö öster om Auckland. Vägen in dit låg längs kusten och hade bokstavligen spolats bort i den storm som var när vi först kom till NZ. Efter bilköer och långsam körning kom vi fram till Tapu. Fanns inte så mycket att göra där förutom en trädgård med ett mindre vattenfall. Dagen efter åkte vi till Whitianga där desto mer aktiviteter fanns. Vi åkte ut på havet med en glasbottenbåt och såg blowholes, grottor, ett marinreservat och Cathederal Cove. Jesper snorklade även vid en ö. Med en glasbotten kunde man se massor med fiskar vilket var häftigt. Kaptenen snorklade även han och hämtade upp en sjöborre och en kräfta på 3,5 kg som både de i havet och de på båten fick se.

Cathederal Cove såg vi på närmare håll dagen efter en timmes promenad. Det är en klyfta i ett berg och är en ”must see” på Nya Zeeland. Den är även känd från Narnia: Prins Caspian. I närheten ligger Hot Water Beach som är en strand över två geotermiska källor. Genom att gräva i sanden kan man göra sin egen varma pool på ca 37 grader.

Resan fortsatte till Waihi som är en gammal guldgrävarstad. En stor öppen gruva ligger mitt i staden och där kunde man gå utanför och se ner. Guld finns kvar och de planerar att återöppna gruvan snart. Från Waihi åkte vi till en DOC Camping bredvid en fors. Väldigt fint med vattnet och blommorna som blommade bredvid. Intill campingen fanns några vandringsleder där vi valde en som gick uppströms längs floden. Vi passerade hagar med betande kor och tjurar, tät och fuktig skog och branta backar.

Likes

Comments

Nu är vi tillbaka i Auckland-regionen efter 5 nätter i området norr om Auckland, även kallat ”Bay Of Islands”. Vi har haft otroligt fina soldagar och trots solskyddsfaktor 50+ så kan man bara spendera någon timme i solen innan man börjar bränna sig.

Den 11 januari nådde vi Cape Reinga, den nordligaste spetsen på Nya Zeeland. För urbefolkningen Maori är denna plats väldigt betydelsefull då man tror att när man dör så är det här själen lämnar jorden för en resa till ”hemlandet”.

Här möts Stilla havet och Tasmanska havet, och ute på havet slår vågorna höga när vattnen kolliderar. En otrolig fin utsiktsplats och det känns verkligen som världens ände.

Natten spenderade vi på Taputaputa DOC campsite, 15 minuters bilkörning från Cape Reinga i en av bukterna i området. Här fanns en otroligt fin och långgrund sandstrand 30 meter från vår plats. Vågorna slog höga när vi på eftermiddagen badade och det var riktigt roligt.

Den 12 januari lämnade vi Taputaputa för att börja vår resa söderut. På vägen stannade vi vid ”The Giant Sand Dunes” som är en sandöken längs västkusten. Intill sanddynorna kunde vi hyra varsin ”surfbräda” att åka på sanden med. Uppför gick vi, och när vi väl nådde toppen var det bara att lägga sig på mage på sin surfbräda och glida nedför sanddynorna. Efteråt hade vi sand över hela oss; på kroppen, i kläderna och senare också i bilen.

Vi lämnade sandöknen för att köra till Whangarei där vi spenderade denna natt på en central camping. Idag har vi kört från Whangarei, genom Auckland till Clifftop Campground, 40 minuter utanför Auckland. Imorgon åker vi mot Coromandel Peninsula där vi kommer att utforska regionen under några dagar.

I skrivande stund finns denna utsikt:

Likes

Comments

Måndag blev till tisdag, som blev till onsdag. Vi har fortfarande inte visat bilder på vår bil, men internetuppkopplingen har varit obefintlig de senaste dagarna vilket gjort det omöjligt. Här kommer dock den efterlängtade bilden. Låt oss presentera Wild Lucy, en Toyota Estima Lucida från 1996 med 22 000 mil på mätaren. Detta är bilen som (om den håller) ska ta oss genom Nya Zeeland under dessa fyra månader. Hela baksätet och inredningen är utriven och har ersatts av lådor samt en madrass på toppen. Perfekt för camping för två!

Sedan i måndags har vi varit ute på vägarna och åkt norrut från Auckland. Till en början ovant och läskigt att köra på vänster sida av vägen men man vänjer sig ganska snabbt. Måndag och tisdag natt övernattade vi på Otamure Bay DOC Campsite. Precis intill havet med vackra sandstränder. Tisdagen spenderades på stranden och i havet bland vågorna.

I dag befinner vi oss ytterligare norrut på HIHI Beach Holiday Park. Imorgon planerar vi att köra den sista sträckan upp till Cape Reinga, Nya Zeelands nordligaste punkt.

Vi har under den första veckan lärt oss att Nya Zeeland bara består av backar, att befolkningen är trevliga och gärna hjälper till (campingstolarna fick vi gratis av en familj på campingen), samt att det går att laga otroligt god mat på ett trangiakök.

Vi hörs

Likes

Comments