När det gör så ont att man bara vill dö


Hej allesammans, sorry för dålig uppdatering men jag är inne i ett sånt hemskt skov just nu när det kommer till min eds att jag bara vill dö. Det går inte att förklara smärtan, det gör så ont, hela tiden, överallt.

Tänk er hur ni mår när ni åkt på influensa med över 40 graders feber, den smärtan man har i kroppen, hur svag man känner sig. Det värker i varje led, muskel, sena, till och med skelettet gör ont. Du pendlar mellan att frysa och svettas samtidigt som huvudet dunkar så det känns som det ska explodera. Det är så jag får när jag hamnar i mina skov. Man har ingen ork till någonting och spenderar större delen av tiden i sängen i hopp om att kunna sova bort det värsta. Men att ligga stilla så mycket gör även att jag får ondare, blir stelare. Det påverkar min whiplash skada och mina diskbråck i nacken. Strålar upp i huvudet, bakom ögonen, får ont i käkarna, i halsen. Minsta rörelse och det känns som om någon hugger mig med en kniv i nacken. Till och med att bara andas gör ont. Det dunkar i hela huvudet och jag blir både ljud och ljus känslig. Tröttheten ska vi inte prata om, att bara gå ut med Luna eller hämta hem barn kan jämföras ett maratonlopp.

Tårarna har sprutat till och från under dagen för jag vet helt ärligt inte vart jag ska ta vägen emellanåt. Jag får panik och vill bara bort från min egna kropp. Det finns ingenting som hjälper, inte ens mina starkaste värktabletter. Dom drar ner toppen när det kommer till nacken och huvudet men ingenting mot resten. Jag hatar dom här jävla helvetes skoven, hatar att det inte finns något som hjälper, hatar smärtan, men mest av allt hatar jag hur det påverkar min familj, mina barn...

Jag är så tacksam för all hjälp jag får, för Simon som aldrig tvekar på att ställa upp, på mamma som jag vet alltid kommer så fort jag behöver hennes hjälp. Helt ärligt vet jag inte vad jag hade gjort utan dom och är det något jag i alla fall haft tur med i livet så är det familjen, för jag har verkligen den bästa familj och pojkvän man kan ha. Men jag kan inte hjälpa att önska att det var annorlunda, att jag var samma tjej som jag var innan olyckan och innan jag hade den smärtproblematik som jag har idag. Som inte behövde vara beroende eller förlita sig på andra när jag hamnar i mina skov. Hon som klarade sig själv helt och hållet. Jag saknar mig och jag kämpar varje dag med att försöka acceptera min nya livssituation, mitt nya jag. Men det är svårt, så jävla svårt. Däremot hade det varit ännu svårare utan mina stöttepelare, så tack allesammans för att ni alltid finns vid min sida. Jag älskar er!


Sen har vi den här lilla tjejen, som alltid känner av när jag har ont och inte mår bra. Som kommer och lägger sig nära, ger mig kärlek och trygghet. Får alla timmar i sängen att inte kännas lika ensamma och jobbiga som dom annars skulle ha gjort om jag var själv. Som får ut mig när jag egentligen inte vill men behöver, som alltid är glad. Hon är min terapi, min medicin och jag kommer aldrig kunna sluta tacka hennes gamla ägare nog över att jag fick ta över henne. Hon läker mig på så många sätt, fyller upp ett tomrum jag haft inom mig under så många år. Hon är mitt allt den där lilla, den jag vet aldrig sviker mig.


#eds #skov #värk #ont #pain #fuckeds #sängläge #amstaff #kärlek #familj #whiplash #diskbråck #personligblogg


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229