När jag vaknar, så ser jag ut över fårhagen, bakom den så är skogen och där skymtar solen. Hunden väcker mig och vill gå ut. Klockan är runt fyra och jag är trött. Dimman ligger kvar och det är ett magiskt ljus över marken. Jag känner mig lyckligt lottad samtidigt som jag är sorgsen inombords, det är tufft. Jag vill bara må bra, inifrån och ut, och vem vill inte det.

Både jag och hunden behandlas med homeopati nu sen en tid, vi bytte homeopat för den andra lyckades inte. Den vi har nu, Stefan Whilde, arbetar på ett litet annat sätt och det känns mer hoppfullt. Men det är tålamodsprövande, det fungerar inte som allopati (skolmedicin), där man ser effekt väldigt fort (fast man vara dövar symtomen, man läker inte) och det är jobbigt. Men vem är jag att ge upp? Aldrig. Har jag kommit så här långt, så tänker jag inte ge upp.

Jag har tvättat och vädrat nästan alla tyger nu som fortfarande doftade av ozongeneratorn, så nu doftar det gott igen. Ska bli skönt att komma igång med sömnad igen, det är något som jag tycker är så roligt och det får mig att glömma mycket annat. Jag slappnar av i hjärnan och känner ingen ångest då.

Jag försöker att lära mig att äta frukost också och det är inte lätt. Så jag försöker att göra smoothies, chiapuddingar osv, sånt som kan vara gott men samtidigt veganskt och glutenfritt.

Ett steg i taget...

Märkligt, hela min text försvann... Orkar inte skriva hela igen, så här kommer en kort.

På fyra månader har jag fyllt år och samma dag blev jag farmor igen. Jag och min hund behandlas av homeopat och hunden även av veterinär, vi mår inte så jättebra.

Min ångest är periodvis ett rent helvete men har nu homeopatmedel för det och ska komma ihåg att ta det nästa gång DIREKT.

Jag trivs oerhört bra här, bättre än på gamla stället faktiskt. Här finns det buss och ICA på promenadavstånd, jag kanske lång promenad, men jag fixar det.

Att leva med Asperger/Autism, GAD och astma bla, i dessa tider, är jobbigt. Men det går. Undviker nyheter och försöker fokusera på det goda i livet. Men det är svårt med generaliserat ångestsyndrom, GAD, det sätter käppar i hjulet.

Har gått med i en skrivarkurs, fått en dikt publicerad på internet och skriver på en bok. Förlorat en del vänner pga att jag är mig själv, men vunnit en underbar av samma orsak.

Nu är det lunch!

bott här sen i lördags och trivs mer och mer för varje dag. Ju mer jag håller mig borta från gamla huset, desto bättre mår jag. Men, det måste tas om hand. Dock har jag gott om tid.

Idag har vi promenerat en runda jag hittat, alldeles lagom för en vara hälsa inte är så bra än. 1,6 km. Perfekt.

Stugan är pytteliten och alldeles underbar.

Vi är inte vana att sova i en så liten säng, så det är en utmaning. Hunden och jag kräver minst 120 och sängen är 105.. Men, det går. Jag ska köpa en stor och mysig hundbädd åt honom. Kanske kan han vänja sig att sova i den.

Solnedgången idag var magisk... Himlen brann.

Jag har fortfarande svårt att andas. Vaknade i morse med extrem värk i bihålorna, letade febrilt efter värktabletter och de hjälpte lite efter en stund. Fick också rådet att ta Tuja, homeopatmedel, så det tog jag. Men då får man inte dricka kaffe, som jag vill sluta med ändå.

Jag packar upp lite varje dag, så det går sakta framåt.