Godmorgon fina ni! Vet ni vad? Jag hade världens mysigaste fredag igår. Den började med lite sovmorgon, innan Bea kom förbi och gissa vad hon ha med sig? BULLAR, supergoda kardemummabullar, så gulligt. Så vi startade dagen med lite kaffe, bullar och sen jobbade vi lite som vanligt 🥐☕️

Efter att Bea hade gått så drog jag på mig varma kläder och gick ut på promenad. Det blev en väldigt lång promenad jämfört med vad jag brukar gå, och under promenaden så lyssnade jag på....julmusik. Jag skäms lite för det är ju bara oktober, men samtidigt sååååå mysigt med julmusik 🎄🎶❤️

Mitt i promenaden så stötte jag på min pappa som tydligen var ute och joggade. Vi pratade bara som hastigast men bokade in en fika hos dom för idag (lördag). Det var en mulen, och lite kylig promenad, men det var skönt med lite luft och lugn.

Efter denna promenad så fortsatte min eftermiddag ganska lugnt och till kvällen så käkade vi faktiskt tapas (muuums) och jag bingeade den nya säsongen av Greenhouse Academy som kommit ut. En superhärlig fredag med väldigt god mat haha. Nu ser jag fram emot att dricka pappas goda kaffe och lite härligt sällskap. Ha en trevlig helg mina hjärtan!!!🌙🖤

follow me on @instagram

Hörrni, jag såg en så fin bild på Pinterest här om dagen, och helt plötsligt kände jag efter att varit i en ganska rejäl torka när det gäller min kreativitet att det där ville jag också testa.

Pyjamas ifrån H&M (hittade ej länk)

Efter att fotat med mobilen, lilla kameran OCH stora kameran så fick jag lite fina bilder. Visst ser det mysigt ut? Nu när jag ser bilderna så vill jag bara ta på mig pyjamas, krypa ner i soffan framför en film och dricka varm choklad, perfekt mys i höstrusk! ✨☕️🍂 Glöm inte att kika in min Instagram för mer mysiga bilder.

follow me on @instagram

Hej mina fina fina läsare! Idag ska jag göra något jag planerat länge, men också fruktat att göra. Jag ska berätta om min tid inlagd på sjukhus.

Jag har tre saker jag vill nämna innan jag börjar. Nummer ett, jag har skrivit ett sånt här inlägg tidigare som jag tagit bort, detta pga att jag inte alls var nöjd, det var för tidigt att rota runt i det för mig och jag var inte alls redo. Nummer två, min historia kommer delas in i flera delar för jag orkar verkligen inte skriva allt på en gång. Och till sist nummer tre, det kommer finnas ett fåtal bilder med i mina inlägg, alla dessa bider är ifrån början på min sjukhustid då det är alldeles för jobbigt och känsligt för mig att visa er bilder på när det var som värst, hoppas ni förstår det och respekterar mitt val. Nu hoppar vi in i berättelsen.

JAG FICK ONT I HALSEN

Augusti 2017, hemkommen ifrån resa till Marocko för att hälsa på släkten, spenderat resten av sommaren på landet och var rätt taggad på livet i allmänhet. Vardagen startade efter sommaren, och jag började komma in i rutiner igen, när jag fick PANG-ont i halsen. Åh nej, ska jag få halsfluss igen? Tänkte jag då jag året innan vid exakt samma tid haft halsfluss. Halsfluss (som då verkade som det värsta tänkbara för mig) var det inte, utan det var början på den värsta perioden i mitt liv, en kamp som jag inte kan beskriva med ord. Det skulle ta nästan 10 månader ifrån den dagen innan jag blev utskriven från sjukhuset, och än idag lever jag med demonerna ifrån vad jag upplevt.

EN NATT TILL

Efter 3 veckor och 3 besök på vårdcentralen där de inte kunde kunde se något fick jag äntligen en remiss till akuten då min balans försämrats kraftigt och jag knappt kunde gå utan att stödja mig på något eller någon. Jag hade nu jätteont i halsen, en yrsel som inte går att beskriva, ett fruktansvärt illamående, jag kisade konstant för att ljuset gjorde för ont i mina ögon och det small i mitt öra en gång varannan minut så högt att hela jag hoppade till. Det gick relativt snabbt på akuten, jag fick träffa en läkare som främst undersökte min balans, kallade in en överläkare och tillsammans kom de fram till att det troligtvis var Borelia, men jag har ju inte de där typiska runda ringarna på kroppen som man får, tänkte jag. De två läkarna sa till mig att jag skulle få med mig bedövningssalva hem för att imorgon skulle jag komma tillbaka och göra en lumbalpunktion (stick i ryggen för att hämta ryggmärgsvätska som de sen kan se om man har en inflammation i kroppen). Jag blev rädd, inte för sticket eller lustgasen jag skulle få, utan att behöva besöka en avdelning. För mig var det ett stort steg från att vara på akuten som jag var van vid och att faktiskt behöva gå in på en avdelning, där låg ju de riktigt sjuka människorna. Nästa dag kom och gick, undersökningen gick bra, och jag fick åka hem igen. "Vi ringer när vi har svaren", sa läkarna. Dagen efter ringde läkaren, de hade inte svaren, hon ville bara kolla om läget blivit bättre. Det hade det inte. Hon bad oss komma in igen då det blivit så pass mycket sämre som det hade och vi gjorde som hon sa. Det var där det började, allvaret och den ständiga kommentaren från läkarna "Vi ska bara behålla dig en natt till". I 10 dagar låg jag på kortidsavdelningen och fick höra detta ständiga tjat om "Bara en natt till", innan jag blev flyttad till avdelningen som skulle vara mitt hem i över 8 månader. Vid detta laget hade de fått tillbaka svaret som på en frisk person skulle visa 3 inflammatoriska celler i ryggmärgsvätskan, jag hade det dubbla, 6 inflammatoriska celler. Jag minns min chock, hur galet det lät, jag hade det DUBBLA värdet en frisk person skulle ha, men med tiden fick jag lära mig att det var ju ingenting jämfört med vad som var på väg. När jag var som värst, när min kamp var som jobbigast så hade denna lilla tjejen inte 3, inte 6, inte 10 utan över 600 inflammatoriska celler i sin ryggmärgsvätska. Inget snack om saken, jag hade en inflammation i kroppen, men det skulle visa sig att det inte alls var Borelia.

Fortsättning följer...

follow me on @instagram