Samuel är en viktig person. Notera att jag skriver är och inte var. Vi har varit ett par en gång i tiden. Förstår inte riktigt hur nån av oss tänkte. Vi var ensamma. Vi var hungriga på kärlek. Men ingen av oss var egentligen redo. Jag hade kommit ur ett annat förhållande med en person som jag trodde var mitt livs kärlek kanske åtta månader tidigare och han hade kommit ur något som jag kallar för destruktivt förhållande kanske ett år tidigare. Det var ett förhållande där de bara tryckte ner varandra istället för att lyfta varandra. Så han tog med sig mycket av det till oss. Till det vi hade. Även om han visade mig mycket kärlek så räckte det inte. Det vägde inte upp de gångerna han tryckte ner mig tyvärr. Han hånskratta åt mig när vi diskutera eller bråka. Vi bråkade mycket. Väldigt mycket. Orimligt mycket. vi bara trycktes ner i det och till slut blev man beroende av att vara tjurig och förjävlig. Det ska inte riktigt vara så i ett förhållande. Eller ska det det? Jag har ingen aning egentligen. Har väl aldrig riktigt förstått hur ett förhållande ska vara, för då hade jag väl varit i ett?


Samuel är en viktig person. Vi har börjat träffas igen. Han är helt annorlunda. Han känns så annorlunda. Tjurar inte. Stör sig inte på saker. Är ännu mer omhändertagande än tidigare. Han är otroligt vacker. Han känns som en helt annan människa? Vad menas ens? Vi har inte riktigt pratat om vad vi håller på med jag och han. Vi har träffats kanske 6 gånger på två veckor. Det är så typiskt oss att hetsa. Att inte chilla lite och ses en gång i veckan. Nej då ska vi hetsa sönder och ses så ofta vi bara kan. Otåliga. Törstiga. Men i alla fall, vi har inte bestämt vad vi är. Vem fan vet? Vi har kommit fram till att ingen av oss vet vad vi håller på med men att vi trivs i varandras sällskap. Vilket känns ganska vanligt då vi ändå bodde ihop i nästan två år. Känns så enkelt att vara med honom denna gången. Men frågan är om jag vill ta mig in i detta en gång till. Han är väldigt svartsjuk och efter att vi gjorde slut så har jag typ bara killkompisar. Älskar att skeda med min bästa vän Rasmus, det hade han aldrig gått med på. Dessutom hur fan gör man ens? Jag bor ihop med Karin och han bor fortfarande i samma lägenhet som jag bott i. Jag skulle aldrig kunna flytta i där igen. Kan typ tänka mig att fortsätta träffa honom såhär och se vart det leder oss. Sån han är nu skulle jag kunna bli tillsammans med honom igen. Eventuellt spendera resten av mitt liv med honom. Jag har ändå älskat honom en gång. Kan jag göra det igen?


Samuel är en viktig person. Han har världens finaste familj. Finns ingen som hans pappa. Dör för honom. Jag o han kunde sitta o skratta i timmar. Världens bästa pappa har han. Är så glad för Samuels skull att han har en så fin pappa. Världens snällaste och verkligen så jävla rolig. Minns första gången vi var och hälsade på dem. Vi åkte ut till deras sommarställe och hans pappa försökte testa mig. Vi satt ute och han sa ”den som är yngst får hämta högtalaren”, då sa jag ”ajjemen jag löser det”, så tänkte han att han skulle testa mig o se vad jag är för typ av person och sa ”brer du en smörgås till mig också eller?” Då svara jag ”det kan du göra själv skitgubbe” och efter det så har han älskat mig. Han trodde väl att jag var en sån som hade ställt mig o brett en macka för honom. Vilket jag hade kunnat göra, men jag var ju tvungen att visa att jag har skinn på näsan. Höll dock på att skita ner mig när jag sa det. Samuel hade i och för sig berättat att hans pappa har väldigt lätt till skratt och att han är väldigt lätt att skoja med, så jag tänkte väl att han skulle uppskatta mitt skämt.


Samuel är en viktig person. Han kommer någon dag att bli världens bästa pappa. Kan allvarligt talat inte tänka mig någon som hade blivit en bättre förälder. Jag brukar tänka att jag kommer bli en otroligt bra mamma, men han är en klass för sig. Finns ingen som är så omhändertagande och som har så mycket kärlek som han har. Det är också en grej som gör att jag inte vill bli av med honom. Att jag hade dött om han får barn med någon annan. Vet inte vad jag hade gjort. Att någon annan ska ta del av honom som pappa och inte mina barn. I helvete heller. Så fruktansvärt själviskt. Hur kan man ens vara så självisk som jag är just nu. Jag vill alltså inte bli av med honom för jag vill att han ska vara pappa till mina barn. Vem fan tänker så ens? Vem i helvete tänker så någonsin? Jag tydligen. Jävla idiot man är.

Samuel är en viktig person. Jag vet inte men jag tror att det kommer att bli vi igen. Blir det vi så kommer jag aldrig att lämna honom igen. Även om jag gjorde det utav bra anledningar sist gång. Har aldrig behandlat någon så dåligt som jag behandlat honom. Aldrig tagit någon så mycket för givet. Så frågan är om jag ens kan leva med det om jag är med honom? Kan vi bli ett par utan att jag börjar få ångest igen? Kan vi bli ett par utan att jag gör dumma saker igen? Jag hoppas det med hela mitt hjärta isåfall.


äsch. vi ser.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

​Jag är ny på hela den här skitet. Har haft bloggar förr men aldrig på detta sättet. Jag har tidigare skrivit vem jag är och bara vart en jävla joker. Denna gången tänkte jag köra nåt helt annorlunda. Jag kommer nämligen att vara anonym. Varför jag ska vara anonym är helt enkelt för att jag är tvärfeg. Jag har länge suttit och skrivit ner allt jag tänkt på min padda, men det känns som jag vill att någon ska läsa det, men egentligen ingen som jag står nära. Spelar ingen roll om det är en eller 100, vill bara att någon ska läsa och relatera. Om ni inte relaterar så tänker ni i alla fall något när ni läser det. Kanske ”vad i helvete är det för fel på denna tjejens hjärna?” Eller ”hon bör söka hjälp!”. Har sökt hjälp en gång. Eller hjälp o hjälp. Blev tvingad av mitt ex att träffa någon att prata med för jag hade så jävla mycket ångest. Hjälpte mig inte ett skit kan jag säga. Det som hjälpte var att hitta min soulmate. Min allra bästa vän. Vi kan kalla henne Karin. Usch vilket fult namn. Men vi kör på det, det blir bra.


Karin

Hur ska jag ens börja med att förklara denna fantastiska individ. Hon är så otroligt lik mig. Vi är så lika med så mycket samtidigt som vi är så jävla olika. Hon är den där vännen som man gör allt med. Skulle kunna be henne kolla i mitt rövhål om jag har kli liksom. Hon är så härligt okomplicerad. Blir inte sur på mig för någonting. Jag och Karin har aldrig tjafsat. Vi har aldrig blivit sura på varandra. Eventuellt att vi blivit lite irriterade men då har vi bara varit tysta i några minuter så är det ur vädret sen liksom. Vi bor ihop. Har världens bästa lägenhet ihop. Gör allt ihop. Söp en hel sommar ihop. Dumpa en kille jag träffade för att jag hellre ville vara med henne varje dag och inte honom. Trodde aldrig jag skulle göra så. Men det gjorde jag för hon var bättre än honom. Drog min första lina ihop med henne. Bör tilläggas att vi båda var väldigt ANTI droger förr. Tills vi började umgås med horungar som gjorde att det verkade helt normalt. Nu helt plötsligt så håller alla på med den skiten för man har öppnat ögonen för det mer. Bör även tilläggas att vi inte gjort detta mer än 3 gånger, så du inte tror att jag sitter o drar en lina på min mobil just nu.


För att sammanfatta vem Karin är så är hon min andra halva. Klarar mig inte utan henne. Hon gör att jag kan gå upp på morgonen. Att jag pallar med denna sjuka jävla världen. Hon var den som löste att jag orkade fucking andas när jag fick mitt hjärta krossat för första gången förra året. Finns ingen som henne. Sätter henne före allt. Min person.


Jag tänker lite såhär. Jag ska förklara alla olika personer som jag kommer att skriva mycket om så du får lära känna dem som jag. Ska göra kategorier på bloggen med de olika namnen så både jag och du fattar vad fack det är som sker och vem fack det är vi pratar om. Kommer förmodligen att blanda ihop alla nu när det är påhittade namn men vad fan gör det då. Inte ett skit.

Likes

Comments